Följ med till ett spännande fårskall på Björkö i oktober 1955. Alla fåren skall in från holmarna för att klippas och slaktas.

Det är första söndagen efter Mickelsmäss och kväll hos bonden Emil Doktar på Björkö. Vi väntar på att det skall bli tidig morgon och att fårskallet skall börja.

Emil Doktar berättar om fårskallet, att ta in fåren från öarna. På holmarna finns ungefär 800-900 får som skall tas hem, man skall ut med 30-40 båtar. Agronom Sigrud Finnilä har varit med över 30 år. Doktar och Finnilä talar om fåravel och massförädling. Fåren har ypperligt bete på Björkö.

Ellen Gustavsson redogör för Björkös första bebyggelse på genuin Björkö dialekt.

Klockan 5 är det väckning i Doktars stuga. Deltagarna har en blek gryning i ryggen när man styr mot Räven och de låga holmarna. Agronom Finnilä påstår att det är ovanligt vackert väder. Skallfolket värmer sig kring albrasan på stranden.

Skallfogden Emil Nystrand berättar om hur skallet gås. En kedja på 75-100 personer skall täcka hela holmens bredd. De fyra skallfogdarna är de som får springa mest. Fogden ropar order åt folket i kedjan. Björkö dialekten som alla här talar är svår att förstå. Vi hör ropen från skallet mot den udden dit fåren skall jagas.

Sigurd Finnilä berättar att öronmärkena skiljer fåren. Så finns det obekanta lamm, s.k. skärkläppar. Man provar med lammen, om tackan tar emot är lammen den tackans lamm. Ingen vill ha skärkläpparna. Fåren lastas in i båtarna.

Skallfogden Emil Nystrand går från båt, frågar om alla har fått sitt. 25 får är försvunna. Vanligtvis skallas det om, men nu alla vill hem. 5-6 personer per båt och 20-30 får ligger på durken med förvånade ögon och med bundna fötter. Klockan är nu 20 över 11. Fåren skall drivas upp. Vi hör bjällrans klang.

Hos Doktars äter man en traditionell måltid med kamsor och potatisbullar. Efter skallet skall man ta itu med klippningen och slaktningen, köttet hänger 2 veckor innan det röks.Fisk och fårkött huvudföda på Björkl. Man får både mat och kläder av egna får!

Text: Radioarkivet