Divertiklar

Bild: Yle/Herman von Numers

Divertiklar är mot bukhålan utbuktande fickor i tarmväggen. Om divertiklarna är många talar man om divertikulos.

Divertiklar är vanliga och frekvensen ökar med stigande ålder. Man räknar med att var tionde person under 45 år har någon enstaka divertikel, medan divertiklar förekommer hos de flesta över 80 år.

Varför divertiklar bildas är lite oklart, men man antar att de uppstår till följd av trycket inne i tarmen. Fiberrik föda och ett undvikande av förstoppning anses minska risken för divertiklar.

Divertiklar kan förekomma i hela tjocktarmen, men ses framför allt i dess nedersta, S-formiga del (colon sigmoideum).

Symptom och behandling

Vanligen ger divertiklar inga symptom alls och hittas som bifynd vid koloskopi gjord av andra orsaker.

Eftersom avföring som blir liggande i fickorna ger upphov till en ökad bakterietillväxt och gasbildning kan patienten lida av luftbesvär.

En knipande värk kan tidvis förekomma, framför allt i bukens nedre vänstra del.

Divertiklar ger ofta liknande symptom som irriterad tjocktarm, med omväxlande trög mage och diarré.

När divertiklarna töms kan avföringen komma ut i form av små kulor.

Förstoppning förvärrar besvären och kan leda till att divertiklarna inflammeras. För en patient med divertiklar är det därför viktigt att få magen att fungera så regelbundet som möjligt. Fiberrik kost lindrar enligt vissa studier symptomen, också hos patienter som inte lider av förstoppning.

Om patienten har mycket besvär av sina divertiklar, kan man överväga en operation där den sjuka delen av tarmen tas bort.

Blödande divertiklar

Divertiklar kan ibland blöda, t.o.m. så mycket att patienten får anemi. Om blödningen är häftig går man in nedre vägen och stänger till kärlet. Blod i avföringen ska alltid undersökas eftersom det kan ha också andra och mer allvarliga orsaker.

Divertikulit och spruckna divertiklar

Ibland händer det att divertiklar inflammeras och omkringliggande vävnad infekteras. Symptomen vid divertikulit (inflammerad divertikel) är en mera ihållande värk, oftast i bukens nedre vänstra del, allmän sjukdomskänsla och feber (sällan äver 38,5).

Blodprov visar ett förhöjt CRP och en förhöjd sänka. Diagnosen kan ställas med hjälp av en datortomografi. Ibland behandlar man divertikuliten utan att ha en säker diagnos och gör när inflammationen lugnat ner sig en koloskopi för att se att patienten verkligen har divertiklar som kan förklara symptomen.

En divertikulit kan kräva sjukhusvård. Infektionen behandlas med antibiotika i tablett- eller droppform.

Om patienten har haft upprepade divertikuliter överväger man operation. Vid operationen tas den drabbade delen av tjocktarmen bort. Ingreppet sker oftast med titthålsteknik.

Ibland händer det att en divertikel spricker och en abscess (böld) bildas utanför tarmen.

I sällsynta fall leder en sprucken divertikel till att divertikelinnehåll kommer ut i bukhålan och förorsakar en bukhinneinflammation (peritonit, peritoneum=bukhinna). En bukhinneinflammation är ett livshotande tillstånd som ska opereras omedelbart.

En sprucken divertikel ger upphov till en plötslig smärta. Symptomen på en peritonit är en spänd och hård buk och en kraftig smärta som förvärras när patienten rör sig.

Om man vet att man har divertiklar och känner en plötslig smärta i vänstra nedre delen av buken ska man genast söka sig till läkare.
De medicinska råden på denna webbplats är riktgivande. Kontakta alltid hälsovården ifall du oroar dig för din hälsa.

Publicerad . Uppdaterad