Hoppa till huvudinnehåll

Pansarfartyget Ilmarinen sprängdes av en mina 1941

Det är en dyster epilog mikrofonen har att ge radiolyssnarna efter den hemska olyckan när pansarfartyget Ilmarinen stötte på en mina och sjönk den 13 september 1941 i Östersjön. Pelle Lindholm intervjuar en stor del av de överlevande från pansarfartyget.

Det är en kall och ruskig höstdag den 15 september 1941, med oväder i luften, som ägnat att skapa just en ram till ett avsked. Den räddade delen av besättningen står i en finsk kuststad. Mannarnas nya utrustning förtar inte den sorg och saknad som står att läsa i deras ansikten. Varken öron eller näthinnor kan förjaga de bilder och de rop på hjälp från kamraterna som blev kvar där.

Kommondor Eero Rahola, som fick uppleva när hans stolta flaggskepp sjönk, talar till minne av de döda och det stolta fartyget Ilmarinen. Kommendör Göransson stiger fram till fronten, han skall ta avsked av sina officerare och sitt manskap. Göranssons läppar rör sig men inte ett ord hörs, han förmår inte tala. Mikrofonen gör bäst i att dra sig tillbaka, säger Pelle Lindholm.

Pelle Lindholm pratar med några av manskapet på Ilmarinen. Undersergeant Wallin från Uleåborg säger att han kände skräck, trots att han visste att man kunde vänta sig minor eller torpeder. Efter några sekunder lutade fartyget åt vänster och han stod mitt inne i elden. Han vet inte hur han kom bort från fartyget, allt var ett kaos, och så hamnade han i vattnet. Skrovet av fartyget höll på att komma på honom. Många olycksbröder blev under, men han tänkte mest på sig själv. Efter räddningen var han så utmattad att han inte kunde göra något. Undersergeanten säger att det första han tänkte efteråt var: Det här är kriget.

Matros Arvid Honkanen från Helsingfors låg och vilade och vaknade till dunsen. Han sprang så fort han kunde och försökte få tag på relingarna. Båten hade redan svängt sig, men han kom upp vid kölsidan och hamnade sedan i vattnet. Han räddades till en överfull flotte

Åbopojken, matros Karl Reinikainen, har haft samma erfarenheter. Han var på utkik och såg bara eld omkring sig. Många hoppade ner, men fann troligen sin grav. Han blev fast med ena foten på däck. Så stjälpte pansarfartyget, två kamrater räddade honom genom att dra upp honom på skrovet

Andra programmet

Matros Karl Grönholm befann sig i det höga artilleritornet när pansarfartyget gick på minan. Sjutton man befann sig i artielleritornet. De försökte komma till livbåten som var fastsurrad. Karl Grönholm drog sig upp mot relingen och tänkte hoppa över bord som alla andra. Men en man hejdade honom och räddade hans liv. Räddningsbåten kom till kölsidan och männen kunde gå ombord. Det är inte många som har sett ett fartyg från den sidan, och det vill man väl inte se heller. Matros Pertti Liukko, från Vasa, men bosatt i Helsingfors, var den sista mannen i skansen på Ilmarinen. Han tänkte på sin flicka i överlevnadsstunden. Kokkolabon Matros Toivo Lager var den sista mannen i maskinrummet. Deras överlevnadsberättelser är likadana.

Men, säger Pelle Lindholm, mannarna vet att de gjort sin plikt i sin kamp mot fienden.

Också kommendörkapten Albert Aulis Willman berättar var han befann sig då explosionen hände och hur han blev räddad. Det var en från befälskapet som ville dela sitt livbälte med kommendörkaptenen. En god handling, medger Pelle Lindholm.

Befälhavaren på Ilmarinen, kommendör Göransson, berättar sedan om orsaken till olyckan, hur det gick till när explosionen inträffade och hur besättningen klarades sig i katastrofen. Så får vi höra de minnesord till Ilmarinens minne av kommendör Göransson.

Text: Ida Fellman

Kommentarer

Inlagt av

En sällsam upplevelse att höra sin morfar (Albert Willman), som gick bort för mer 30år sedan, tala i radio, tack för denna upplevelse.

Vänliga hälsningar från Sverige.

  • Åbo behöver park för överskottsjord

    Ett bolag för marksubstanser planeras i Starrbacka.

    Meningen är att få ett stort område i Starrbacka, för mellanlagring och slutförvaring för bortgrävd jord. Parken skulle skötas av ett nytt bolag.

  • Nej till flytt av Kristinestads förvaltning

    Vård och omsorg hör hemma på sjukhusbacken i Kristinestad.

    Fastighetskommittén i Kristinestad vill flytta hela stadens förvaltning till sjukhusbacken där olika verksamheter inom vård och omsorg finns idag. Vård-och omsorgsnämnden säger ett klart nej i sitt utlåtande till de här tankarna.

  • Stödboende för asylsökande unga i Kristinestad bollas vidare

    Stadsstyrelsen tar över ärendet.

    Vård-och omsorgsnämnden i Kristinestad är i princip positiv till ett stödboende för unga ensamkommande asylsökande som får positivt beslut om uppehållstillstånd. Frågan bollas ändå vidare till stadsstyrelsen eftersom det krävs anslag för en socialarbetare och nämnden har ingen rätt att fatta beslut i den frågan.

Arkivet

  • Till minnet av Markus, nästan 5 år

    Efter det första sorgeåret vet man vad det är att sörja

    När det första sorgeåret är till ända vet man vad det är att sörja, säger Gösta Karf i den här sorgliga men vackra dokumentären om ett litet barns död. Lilla Markus Karf omkom i en våldsam bilbrand hemma på gården i Jakobstad år 1986.

  • Kvinnorna på Själö

    I som här inträden lämnen bakom eder allt hopp.

    "I som här inträden lämnen bakom eder allt hopp". Själö hospital kan ses som en ful fläck i Finlands historia. Mikaela Weurlander låter sorgliga kvinnoöden träda fram i sin dokumentär om Själö.

  • Fogeli kuvar sin rädsla med sprit

    En alkoholist hittar alltid ett svepskäl att börja dricka.

    En alkoholist hittar alltid ett svepskäl att börja dricka, berättar Kaj "Fogeli" Fogelholm. Kaj Fogelholm är rädd, mest rädd är han för sig själv. Därför får han aldrig något till stånd, han lämnar allt på hälft.

  • Antikbörsen reste runt och värderade finheter

    De allra flesta har säkert något antikt föremål hemma.

    "De allra flesta av oss har säkert något föremål hemma som vi vill veta något om. Till exempel hur gammalt det är och vad det är värt". En ung Wenzel Hagelstam värderar antikviteter i Antikbörsen, en prototyp för Yles långkörare Antiikkia, antiikkia. Carl Mesterton är programledare.

  • Biedermeierstilen

    Programmet "Två sekler kulturhistoria".

    I programmet "Två sekler kulturhistoria" tittar Ulla Gyllenberg närmare på kulturen både i Finland och utomlands från 1700-talet till det tidiga 1900-talet. Efter empirestilen prålighet kom den mer småborgerliga Biedermeierstilen.

  • Jugendstilen

    Två sekler kulturhistoria.

    Jugendstilen dominerade Europas kultur i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet.

  • Den gustavianska tiden

    Perioden fick sitt namn efter Sveriges dåvarande kung.

    I det sena 1700-talet var den gustavianska stilen förhärskande i Sverige-Finland. Perioden fick sitt namn efter Sveriges dåvarande kung Gustav III.

  • Empirestilen

    Programmet "Två sekler kulturhistoria".

    Varifrån kommer Helsingfors stadsarkitektur? Empirestilen var som störst under Napoleons kejsartid i Frankrike. Hans personliga smak influerade stilen som bland annat kan ses i Helsingfors stadsarkitektur.

  • Vår vackra huvudstad 1937

    Skinande bilar, skramlande spårvagnar och originella vinklar

    I den här filmen beger vi oss till Helsingfors före kriget 1937. Skinande bilar, skramlande spårvagnar och originella vinklar. Följ med!

  • Vad är baksmälla?

    Vad sker i kroppen då man dricker alkohol?

    Lämpligt till valborg tar Veckans puls reda på vad som sker i kroppen då man dricker alkohol. Och vad är riktigt baksmälla?

  • Akademat kockar Dagen efter-mat

    Akademiska sångföreningen dyker upp efter en våt natt.

    Akademiska sångföreningen dyker upp i Maria Hackzells kök efter en våt natt. Vad är då bättre än att de får lära sig att göra dagen efter-mat. Men först en återställare.

  • Kometen kommer

    Skräckfylld barnbok där Mumindalen hotas att förintas

    Kometen kommer är en skräckfylld barnbok där Mumindalen hotas att förintas av en stor komet. Här ser vi några klipp ur den japanska filmatiseringen

  • Ung på 1980-talet

    Att vara ung på 1980-talet var inte lättare än att vara ung

    Att vara ung på 1980-talet var inte lättare än att vara ung nu. Man var tvungen att tänka på hela den globala världen och universum då man funderade på framtiden.

  • Våren 1986 spred Tjernobyl radioaktivitet och skräck

    Tjernobylolyckan 1986 räknas som den värsta någonsin.

    Natten till lördagen den 26 april 1986 exploderade en av reaktorerna i kärnkraftverket i Tjernobyl. Moln med radioaktiv strålning spred sig i östra Europa och Norden. Men i Finland ville myndigheterna inte skapa panik.

  • Att leva i Tjernobyls skugga

    I Pripjat och Ditjatk på 2000-talet.

    I dag breder ödemark ut sig kring Tjernobylkraftverket. På tjugo år har städerna kring kärnkraftverket börjat återgå till naturen. Trots det finns det fortfarande folk som väljer att bo kvar nära Tjernobyl.

  • Hur skyddar man sig mot radioaktiv strålning

    Kärnkraften är säker, och mot strålningen hjälper t.ex. jod.

    Innan olyckan i Tjernobyl talade man i Finland om en hypotetisk olycka i ett kärnkraftverk. Kärnkraften ansågs dock säker.

  • Konsekvenser av en kärnkraftsolycka

    Veckans Puls 1986 granskar följderna.

    Några dagar efter olyckan i Tjernobyl funderar man på konsekvenserna av en olycka av det här slaget. Vad händer i Ukraina och Kreml, och hur kan Finland skydda sig?

  • Svetlana Aleksijevitj om sovjetmänniskan efter Tjernobyl

    Svetlana Aleksijevitj talar om sovjetmänniskan 1998.

    Den vitryska författaren Svetlana Aleksijevitj vill ge så kallade “vanliga människor” en röst i litteraturen. Inför varje verk har Aleksijevitj samtalat med hundratals personer om livet i och efter Sovjetunionen. Här diskuterar hon 1998 om Vitrysslands historia och framtid.

  • Missbildade djur i Östra Nyland

    Missbildade djur efter Tjernobyl

    Ett år efter olyckan i Tjernobyl föds många missbildade djur i Östra Nyland. Är det en slump eller har det radioaktiva nedfallet inverkat?

  • Stålmannen Viljami Hautaviita

    Finlands starkaste man från Lappfjärd.

    Viljami Hautaviita från Lappfjärd fascinerade Österbotten och hela Finland genom att böja järnspett och hästskor samt dra bussar med tänderna.

  • Publikens Yle-minnen

    För Yles 90-årsjubileum samlat in av publikens minnen.

    I år firar vi att Yle fyller 90 år. Yles uppdrag är att finnas till för finländarna, publiken, och därför är det med er vi vill fira. Vi har därför samlat in av era Yle-minnen.

  • Vår gemensamma väg – Yle genom årtiondena

    Yle har funnits till för finländarna i 90 år.

    Yle har funnits till för finländarna i hela 90 år. Verksamheten började med radiosändningar och har under nio årtionden formats i takt med det finländska samhället.

Nyligen publicerat

  • Antikbörsen reste runt och värderade finheter

    De allra flesta har säkert något antikt föremål hemma.

    "De allra flesta av oss har säkert något föremål hemma som vi vill veta något om. Till exempel hur gammalt det är och vad det är värt". En ung Wenzel Hagelstam värderar antikviteter i Antikbörsen, en prototyp för Yles långkörare Antiikkia, antiikkia. Carl Mesterton är programledare.

  • Tjernobylbarnen kom på hälsoläger till Närpes

    På flera håll i Europa ordnades rehabiliteringsläger.

    Det blev nästan en folkrörelse att vilja hjälpa de barn som drabbats av sköldkörtelcancer efter katastrofen i Tjernobyl. På flera håll i Finland och i Europa ordnades rehabiliteringsläger för barnen.

  • Dokumentärserien "I krigets skugga"

    Serien I krigets skugga behandlar krigsåren i Finland.

    Serien I Krigets skugga behandlar krigsåren i Finland. Intervjuer och arkivmaterial ger en levande bild av livet i Finland under andra världskriget.

  • Valborg är vårens och arbetets fest

    En glad karnevalhelg med munkar och mjöd.

    Valborg är för de flesta en glad karnevalhelg då man spexar till det med roliga utstyrslar och serpentin. Man firar det finländska arbetets dag och vårens ankomst med mjöd, struvor och ballonger.