Samiskt mode

I ateljen, detalj

Anna-Stina Svakko
Den samiska kolten är inget museiföremål. Det lärde jag mig då jag hälsade på den samiska modeskaparen Anna-Stina Svakko i Porjus, Sverige. Samedräkten används mycket oftare än vad den finlandssvenska folkdräkten gör. Den stora skillnaden är att folkdräkten är konserverad medan den samiska dräkten lever och förändras.

Svakkos atelje vid fjällen
Anna-Stina Svakkos ateljé ligger naturskönt bredvid huvudstråket mellan Jokkmokk och Porjus. Utsikten från ateljéfönstret är en sjö med vackra fjäll i bakgrunden. Det enda som stör utsikten är kraftiga el-ledningar som kommer från vattenkraftverket som ligger intill ateljén.

Svakkos armanidräkt, detalj
Å andra sidan får det också symbolisera Anna-Stinas filosofi med sitt modeskapande. Hon tycker om när det krockar lite. Hon använder gärna den italienska modeskaparen Armanis tyger men tar inspiration av form och färger från samevärlden. Att sömmarna ibland är aviga är heller ingen slump. Det är ett samiskt sätt att visa sturskhet och avvikande åsikt.

Färdig slamfärgSvakkos designkappa, detalj

Det är med spänd förväntan jag låter Anna-Stina styla mig i samiskt nutidsmode. Det är nämligen inte vem som helst som kan bära en traditionell samedräkt eftersom den berättar så mycket om sin bärare; från vilken ort man kommer och till och med vilken familj man tillhör. Ofta syr samekvinnorna sin dräkt själv eller låter någon släkting sy den. Då är det tillåtet att man sätter sin egen prägel. Grundläggande mönster och färger bibehålls medan material och längden på kolten kan variera – allt enligt modets trender och sömmerskans smak.

Färdig slamfärgSvakkos designkappa, detalj Färdig slamfärgSvakkos designkappa, detalj

Vill man se den samiska dräkten till vardags kan man göra som jag – gå på museum. I Áttje, samemuseet i Jokkmokk, kan man se samedräkter från olika områden i Sverige. Dräkterna används fortfarande men som finkläder. Jag har förstått att det inte behövs stora och högtidliga tillställningar förrän dräkten kommer fram ur garderoben. Det räcker med ett dop, födelsedagsfest, politiskt möte, skolavslutning eller något annat tillfälle där man vill vara fin och visa tillhörighet.

Men eftersom jag inte har någon samisk ort eller familj att knyta an till har Anna-Stina valt att styla mig i kläder som uttrycker något modernt samiskt och nordligt. Ytterplagget kallar hon för oväderskrage. Upptill påminner den till sin form om det traditionella ytterplagget som med sin höga krage skyddar mot pinande vind i nacken. Den blå färgen är en av de traditionella fyra samefärgerna blå, röd, grön och gul.

Färdig samisk dräkt class=Byxor i jeanstygBälte med mönster

Jeansen är jag speciellt förtjust i. Eftersom jag gillar samiskt hantverk, men inte får bära kniv offentligt har Anna-Stina sytt en kniv i tyg i sidan på jeansen. Den är inspirerad av knivfodral i renhorn. Den glittriga tråden symboliserar silver – en metall som är mycket använd av samer. Den står för välstånd och anses bära lycka med sig. Byxorna har en slits nertill. Om man vill använda dem på samiskt vis snurrar man ett band runt vaden så att det inte slipper in snö i skorna.

Färdig slamfärgSvakkos designkappa, detalj

Dagen avslutas med en fotosession. Den samiska proffsfotografen Carl-Johan Utsi väljer att fotografera mig i en miljö där renarna traditionellt har korsat älven. Lite spännande är det att vara där efterom kraftverket ligger alldeles i närheten och dammluckor kan öppnas och vattnet forsar ut.

Elisabeth

Anna-Stina och Elisabeth

I inslaget spelades låten Golle Máze av Sofia Jannok från skivan Ássogáttis.
(Expert: Elisabeth Morney)