Vad innebär en fiskal union?

Nationalekonomen Christer Lindholm vid Åbo Akademi är inte övertygad om att beslutet om att upprätta en fiskal union är rätt väg att gå, åtminstone för Finlands del. I en intervju med Svenska Yle försöker Lindholm reda ut begreppen kring vad en fiskal union skulle innebära i praktiken.

- Det verkar som om man nu i första hand går in för en lättare modell av en fiskal union. Det vill säga man har en starkare koordinering av medlemsländernas finanspolitik - bland annat ska de nationella budgetförslagen lämnas in till europeiska kommissionen som formellt ska godkänna dem och som också kan komma med ändringsförslag eller i praktiken krav på ändringar, om det vill sig. Medlemsländerna måste också på förhand meddela kommissionen om när de tänker ta nya lån, säger Lindholm.

Han förklarar att det finns olika grader, eller nyanser, av en fiskal union.

- Extremfallet, eller en full fiskal union, skulle innebära att vi har en EU-budget som är betydligt mer omfattande än den är i dagens läge. Där skulle antagligen finnas någon slags automatisk mekanism som för över inkomster från välbärgade euroländer till sådana euroländer som befinner sig i kris. Det här skulle innebära en ganska omfattande beskattningsrätt för EU.

Jämförbart med USA

För att förklara vad en fiskal union innebär för medlemsländerna, drar Lindholm paralleller till USA.

- De enskilda medlemsländernas suveränitet och självbestämmanderätt vad gäller den ekonomiska politiken skulle krympa betydligt i en fiskal union. Det skulle nog fortfarande finnas något att bestämma på nationell nivå - om man t.ex. jämför med USA:s federala system så har nog delstaterna i vissa fall ganska stora delstatsbudgetar att bestämma om och ganska mycket att säga till om gällande den lokala beskattningen. Men över allt det här finns den federala budgeten som man bestämmer om centralt, i det fallet Washington. Vi skulle antagligen få en motsvarande situation här i Europa.

Självbestämmanderätten naggas i kanterna?

I en fiskal union kan Finland tvingas ge upp del del av sin självbestämmanderätt.

- Det viktigaste vi skulle få ge upp är hur vi utformar vår finanspolitik och dess målsättningar. Liksom övriga nordiska länder har vi ju förhållandevis höga skatter och en rätt omfattande offentlig sektor - frågan är hur långt vi skulle kunna upprätthålla det här i en europeisk fiskal union, säger Lindholm.

- Om man nu beaktar att Tyskland och Frankrike har tagit åt sig en dominerande roll som antagligen skulle fortsätta på ett eller annat sätt i en fiskal union, så skulle vi nog tvingas anpassa oss till något slags kontinentalt europeiskt genomsnitt både vad gäller skatter och den offentliga sektorns storlek, säger Lindholm.

Svårt att dra sig ur

Finns det då någon väg ut för Finland, om man ångrar sig en dag, både med euron och fiskal unionen? Lindholm säger att nog är möjligt för Finland att dra sig ur.

- Det går det säkert, även om det säkert i praktiken är ganska svårt och på kort sikt skulle innebära en hel del extra ekonomiska kostnader. Men om vi går med i en fiskal union så blir det i framtiden betydligt svårare att gå ur om man till exempel skulle märka att vår välfärdsmodell undermineras, säger Lindholm..

Lindholm tror också att en fiskal union skulle ändra på Europas politiska karta.

- Det innebär en tudelning av Europa. Det blir en hård kärna av euroländerna, och utanför det finns det "hang-around-members" - länder som nog är med på ett hörn men som i framtiden står utanför en ganska stor del av det gemensamma beslutsfattandet, tror Lindholm.

Läs också: Avtalet delar EU i två läger

(Av Eva Blässar)