Varför ska man ”sova på saken”?

Det händer allt möjligt spännande i hjärnan och resten av kroppen medan vi sover: motorisk urkoppling, reparationer, testkörningar av vakenhetssystem och mycket mer som är helt nödvändigt för att vi ska kunna fungera väl.

En normal 8 timmars sömnperiod består av 4-5 sömncykler som är ca 90 minuter långa. Man brukar dela in sömncykeln i två huvudskeden – NREM och REM-sömn. REM kommer från engelskans Rapid Eye Movement, alltså snabba ögonrörelser, och innebär att muskelspänningen plötsligt minskar och det rycker i kroppen, samtidigt som ögonen rör sig snabbt bakom de slutna ögonlocken. NREM-sömn står för Non-Rapid Eye Movment, och de senare faserna av NREM-sömnen kallas också ofta för djupsömn. Djupsömnen är det stadium då det är svårast att väcka en människa, och den sömn som mest effektivt botar trötthet. Under djupsömnen sjunker blodtrycket och blodets koldioxidhalt ökar något. Det är nu som kroppen tar igen sig fysiskt. Det är viktigt för immunförsvaret att kroppen får sin djupsömn, annars blir man lätt mottaglig för sjukdomar.

Under NREM och djupsömnen reparerar och underhåller hjärnan nervcellerna genom att rätta till den obalans i fördelningen mellan elektrolyter och protein i cellernas olika delar som har uppkommit under vakenhetsperioden. För att utvärdera hur underhållsåtgärderna har lyckats startar ett slags virtuell vakenhet, dvs. REM-sömnen, där de sinnesförnimmelser man upplever i vaket tillstånd simuleras. För att man inte ska vakna under den här ”provkörningen” sker en motorisk urkoppling av musklerna – muskelspänningen minskar. Under den första provkörningen märks brister i funktionen redan efter ett kort ”test” (en kort period av REM-sömn) och kroppen startar en ny underhållsprocess (djupsömn). Underhållsprocesserna blir på basis av testrapporterna mer noggrant inriktade och kortare. När testprogrammet till slut ger godkänt efter flera perioder av reparationer och testning, är man färdig att vakna.

Djupsömnen förekommer mest under förnatten, medan REM-perioderna blir längre mot morgonen. Ofta utgör REM-sömnen ca 20-25% av sömntiden, medan djupsömnen upptar 13-23 % av sömntiden. Den minskade muskelspänningen gör att det inte är möjligt att gå i sömnen under REM-sömn. Andningen blir oregelbunden, och hjärtfrekvensen och blodtrycket varierar mycket.

Sov på saken!

Det antas att REM-sömnen har betydelse för organiseringen av minnet. Vi får varje dag en massa information som måste sorteras och packas hierarkiskt enligt betydelse och logiska samband. Information som vi ofta behöver måste kunna tas fram snabbt, medan information som används mer sällan packas i fjärrförråd, så att säga för att spara utrymme. Det är möjligt att drömmandet är en del av en process där fragmenterad information från olika tidsperioder läses in från det permanenta minnet till ett centralminne som fungerar på korttid för att behandla sinnesförnimmelser som man får under vaket tillstånd. Den fragmenterade informationen sammanställs till logiska och funktionella helheter, så att de på nytt kan överföras till det permanenta minnet i en form som sparar utrymme (litet som att defragmentera en dators hårddisk).

Ifall man väcks eller vaknar mitt under REM-sömnen minns man den dröm man var inne i. Under REM-sömnen innehåller korttidscentralminnet minnen från föregående dag, men också från tidigare händelser, kanske ända från barndomen. Tillsammans blir de olika minnesbilderna en surrealistisk helhet som i drömmen får logik och intrig. Oftast känner man bara igen en del av minnesbilderna, eftersom centralminnet kan ha läst in också saker som har varit ”bortglömda”. Sorteringen och sammanställningen av minnesbilderna kan ge omedvetna aha-upplevelser. Det är en orsak till att det kan vara klokt att ”sova på saken” innan man fattar svåra beslut.
De medicinska råden på denna webbplats är riktgivande. Kontakta alltid hälsovården ifall du oroar dig för din hälsa.