Växtskydd och smågnagare (Vinterträdgård)

Åkersork i snön
Åkersork i snön Bild: Rolf Granqvist
vattensork

Det händer ofta att man, när vintern redan har kommit och spår av harar och smågnagare syns i snön, plötsligt kommer ihåg att äppelträdet blev oskyddat på hösten! Fastän tjälen har gått i jorden och snön täcker marken kan man ändå göra något för att skydda sina fruktträd.

Främst gäller det äppel- och päronträd, men visst lönar det sig att skydda övriga unga fruktträd, samt nyplanterade prydnadsträd. Unga träd har tunn bark och och kvistarna ligger lågt, med goda knoppar just i passlig höjd för de små. Växtätarna gnagar gärna på träden under hela vintern, men speciellt på vårvintern, då det börjar cirkulera vätska i trädet. Då blir det som ligger strax under barken gott och knopparna blir den söta efterrätten.

Stödkäppar, nät eller aluminiumfolie

Ifall trädet har stödkäpp, eller flera käppar, kan man ännu på vintern sätta ett skyddsnät runt trädet, vilket man kan fästa i käpparna. Då är det bra att trycka ner nätet i snön så att det säkert kommer ända ner till marken, eller ta bort litet snö, så att inte nätet blir och hänga i luften. Man kan använda ett hönsnät eller ett ännu finmaskigare nät, som inte sorkarna kommer igenom. Ett nät med öglor på 1 cm i diameter håller de flesta smågnagare på håll.

Mät ut nätets längd så att det säkert räcker till runt trädet utan att några grenar skaver mot nätet. Trädet växer förstås varje år och ett längre nät kan återanvändas flera år! Ifall trädet är litet kan man binda ihop nätet upptill så att hela trädet blir i skydd av det. Då kommer heller inte hjortdjuren åt att smaka på plantan.

Ifall man inte får stödkäppar i marken kan man ändå skydda stammen och t o m de nedersta grenarna, om man så vill, med aluminiumfolie. Gnagarnas tänder går inte igenom folien och den glansiga ytan skyddar också mot vårsolens värmande strålar. Solen värmer redan i slutet av februari så mycket att det börjar cirkulera vätska under den släta och tunna barken. Vätskan fryser när natten blir kall och kan därmed göra sprickor i stammen.

Endel målar därför sina fruktträdsstammar med vit kalkvattenblandning eller med vattenlöslig målfärg. Då behöver man bara pensla den sidan av trädet solen lyser på under vårvintern. Mitt på vintern kan man inte börja med målningsarbete, men däremot är det enkelt att surra vanlig aluminuimfolie av hushållstyp (gärna av den tjockare typen) runt stammen. Folien är smidig att hantera och den skaver inte hål på stammen som hårdare stamskydd lätt gör. Försök att täcka in stammen ända ner till marken, gärna så att endel av folien breder ut sig på marken runt stammens rothals. Bind fast folien med band runt trädet, annars kan den blåsa bort!

Trampa ner snön runt trädet

Förutom att lägga skydd runt trädet lönar det sig också att trampa ner snön runt det, för då har inte smågnagarna möjlighet att komma till stammen under den skyddande snön. Ogärna springer de omkring på snötäcket fullt synliga för rovdjur som räv, hök och uggla. Ifall det kommer mycket snö, och den inte blir nertrampat eller bortskovlat, kan också hararna komma åt att hoppa över nätet!

Det äppelträd vi skyddade på Strömsö var så pass gammalt att det inte hade stödkäppar, så vi fick nöja oss med att surra in stammen i folie. Men bättre det än ingenting!

Ta bort skydden till våren

Ta bort skyddsnätet och folien i slutet av april eller i maj, beroende på hur tidig eller sen våren är. När åkrarna är gröna och det börjar finnas mycket annat gott att äta i naturen är det tryggt att ta bort skydden. Jag låter dem ändå gärna vara litet för länge bara för att undvika att få någon matglad övernattare i min trädgård!

Om trädet är skadat

Ifall trädet blivit gnagat är det inte möjligt att reparera skadan. Låt såret helst vara i fred. Ifall man täcker in det med något kan det hända att det inte torkar. Svampsjukdomarna trivs i fuktig ved! Det lönar sig heller inte att med kniv försöka putsa det, för då finns det alltid en risk att man skär i levande och frisk ved och istället orsakar trädet tilläggsskada.

Ifall trädet blivit gnagat runt hela stammen, har det ingen chans att transportera något varken från roten upp till kronan eller tvärtom. Då kan det hända att trädet torkar bort och det blir aktuellt att skaffa sig ett nytt träd.

Täck in växter med tyg

Ifall vintergröna växter växer på ett soligt ställe avdunstar det vätska från barr och blad redan i slutet av februari, då solens strålar börjar värma. När marken är i tjäle kan växten inte uppta motsvarande mängd vatten från marken. Det kan leda till att växten torkar ut! Då är det bäst att skydda den med ett luftigt och ljust tyg, t ex jute. Undvik material som inte andas, t ex plast, Ifall inte luften kommer åt att cirkulera under materialet kan det då bli för fuktigt. I den fukten trivs olika svampsjukdomar, som kan vara till stor skada för växten! Skydda växten från topp till tå och se till att skyddet inte har möjlighet att blåsa bort. Du kan laga en lång huva åt växten, vilken du knyter samman nere i fållen, eller vira in växten i tyg och binda fast det ordentligt! Ta bort skyddet när tjälen börjar gå ur jorden. Skyddet kan tas bort när spaden eller spettet sjunker in i jorden litet grann.

De små gnagarna

Det kan synas många olika små kryp i trädgården! Endel kan vara till skada, medan andra är till nytta! Det är bra att veta vilka de är!

näbbmusmullvad

Näbbmusen (vänster bild) och mullvaden (höger bild) är insektätare. De äter också gärna sniglar och maskar. Näbbmusen känner man igen på den långa och smala nosen. Den är också väldigt liten! Katten tycker inte om att äta den för den smakar illa, men näbbmusen duger bra åt ugglor och många andra av skogens rovdjur. Mullvaden ser man sällan. Ibland kan man stöta på någon död som ligger på markytan. Mullvaden har jättelika framtassar som den använder för att skyvla jord.

sorkskogsmus

Sorken kan göra stora skador på växter i skog och i trädgård. Endel är goda klättrare, t ex skogssorken (vänster bild). Den kan äta av knoppar och bark högt uppe i trädet. Vattensorken (bilden högst upp på sidan) är ingen klättrare och håller sig därför främst under marken. Vintertid äter den gärna lökväxter och trädrötter. Den kan äta rötter av t o m rätt stora träd.

Mössen är allätare och de gillar också växtdelar. Skogsmusen (höger bild)är en skicklig klättrare och kan klättra upp i träd och där gnaga på knoppar och skott.

Hur vet man vems hål man hittar i sin trädgård, sorkens eller mullvadens? Mullvadens hål sitter mitt i jordhögen, medan sorkens hål är på sidan av jordhögen.

Liksom mullvaden kan man träffa på skogsmusen i södra och mellersta Finland. Vatten- och skogssork påträffas i nästan hela landet, liksom vanlig näbbmus.

Det är lätt att skilja på sork och mus. Sorken har en kortare svans än musen och dess öron är inte så utåtstående som musens. Sorkens nos är lätt trubbig jämfört med musens, som är längre, men inte lika lång som näbbmusens. Näbbmusen har pyttesmå ögon medan skogsmusens ögon är stora och kan göra att gnagaren ser rätt söt ut. Både sork och mus kan söka sig inomhus vintertid, medan näbbmusen håller sig främst under snötäcket. Först då vårsolen börjar värma kan man se näbbmöss springa omkring på snötäcket. Då vet man att våren är på kommande!