"Varför accepterar man diskriminering mot oss?"

Bild: Yle / Charlotta Hedman

Under en dag i oktober blev åttio familjer hemlösa, därför att de valt att bo på ett sätt som inte accepteras av Storbritanniens myndigheter. En av dem som kämpade för Dale Farms invånare och som fortsätter kämpa för resandefolket är Paul Merrick. Han är själv resande och har under de senaste åren försökt göra livet bättre för minoriteten i sin hemstad Glasgow.

- Folk vill inte acceptera att vi lever på ett alternativt sätt. Vi vill bo i mobila hem och husvagnar eftersom det hör till vår kultur och eftersom våra jobb ofta tar oss ut på resande fot. Men Storbritanniens byggnadslagar gör det svårt för oss att fortsätta leva så här.

De resande får nya läger

Resandefolket i Storbritannien är en folkgrupp som är ungefär lika stor som finlandssvenskarna i Finland. De är en etnisk minoritet som består av flera mindre grupper, bland annat romer och irländska resande.

Paul reser inte längre själv utan har byggt upp några platser med mobila hem i östra Glasgow. Det är en fattig industriell del av staden och en av de få platserna i Glasgow där resande fått rätt att bo.

Vi besöker några platser där små mobila hem ligger inklämda mellan motorvägar och under stora elledningar. Paul beskriver platserna som en fristad.

- Resandeläger är som små byar, vi tar alla hand om varandra.
Det var också tänkt att resandefolket i östra Glasgow skulle vräkas, men efter flera år av förhandlingar har Paul lyckats få fram en annan lösning. Nu ska ett nytt resandeläger byggas för invånare som bott på platser utan tillräckligt med el och rinnande vatten. Paul berättar att myndigheterna till sist insåg att resandelägren var ett sätt att ge hem åt fattiga och sårbara invånare. Men fördomarna finns kvar.

- Många av oss har bott som tredje världens invånare i ett industriland. Jag hoppas att framtiden kommer att vara annorlunda, att vi kommer att bli en accepterad del av det brittiska samhället så att våra äldre kan få läkarvård och våra barn kan gå i skolan. För allt det behöver vi en fast plats att bo på, samtidigt som vi också behöver hålla kvar vår kultur, säger Paul.


(Av Eva Pursiainen)