OS i allas tankar

Efter en ganska lång paus från landsvägstävlingar så är jag nu på g igen. April var en månad att glömma så snabbt som möjligt. Går inte ens mera in på detaljer, annat än att jag var länge förkyld och allt kändes jävligt. Nu är humöret ändå på topp igen.

Ett par MTB-lopp har jag kört i maj. Båda två genomfördes som hårda träningspass. d.v.s. jag hade inga förberedande träningar och vilodagar innan loppen. Fokus låg enbart på att komma i form igen.

Jag tror att det har lyckats ganska bra. Visserligen ligger jag lite efter när man beaktar formkurvan för ett år sedan, men jag tror att det är enbart bra. Nu har jag möjlighet att toppa formen i ett senare skede och inte vara spänd över om formen håller ännu i några veckors tid eller ej.

Formtoppning är som att balansera på en lina. Jag har så pass mycket erfarenhet av träning och hur min kropp reagerar på träning att jag borde kunna det. Jag tror också att jag kan det.

I år under OS-året har jag även fått göra tävlingsuppläggningen precis som jag själv önskar det. Mitt lag ger där sitt fulla stöd. Det är viktigt, för endast så kan man hålla fokus på det som är viktigt, det som räknas.

Tre veckor är det kvar tills OS-platserna delas ut åt nationerna. Det är en spännande tid. Jag går in och kollar internationella cykelförbundets sida nästan dagligen. Mina 74 poäng borde hålla för trycket bakifrån, men ändå så är ovissheten som råder som ett spöke som gör mig lite skrämd.

För att utmana spöket en aning så har jag bestämt mig för att delta i ett tempolopp i Belfast inkommande söndag. Där delas det ut rankingpoäng åt de åtta första cyklisterna. Det kommer inte att vara lätt att utöka sitt eget poängkonto eftersom många tempospecialister är med och kämpar om goda placeringar.

Ser ändå att resan och satsningen är ett försök värt. Alla nationer kör nu igång slutspurten för att samla ihop poäng. Då gäller det också att själv reagera och spurta med.

www.piasundstedt.com
Följ Pia Sundstedt via mikrobloggen Twitter