"Enkelspårig bild av kvinnor i muslimska länder"

Under folkresningarna i Egypten och Tunisien förvånades många över kvinnornas aktiva roll. Att kvinnorna deltog i och ledde demonstrationer sågs som ett stort steg framåt, men framstegen anses nu av många hotade i och med att islamistiska partier har en majoritet i parlamentet i både Egypten och Tunisien.

Unga aktivister från båda länderna som svenska Yle har talat med säger ändå att oron är överdriven.

- Jag förstår varifrån uppfattningen som gjorde kvinnodemonstranterna till en överraskning kommer, säger kvinnorättsaktivisten Sally Zhoney från Egypten.

Zhoney säger att hon ofta får möta bilden av egyptiska kvinnor som offer för marginalisering och förtryck. Då glömmer människor att alla i Egypten var offer för förtryck före revolutionen.

- Revolutionen betydde för dem, precis som för alla andra egyptier, den första möjligheten att göra sig hörd och kräva förändring, säger Zhoney.

Fördomar blir käppar i hjulet

Sally Zhoney var med om att organisera protester på Tahrirtorget i Kairo. Hon säger att det före folkresningen inte fanns något sätt för någon att uttrycka sig fritt i Egypten, varken för kvinnor eller för män.

Men ingen förutom regimen ifrågasatte att kvinnorna deltog i organiserandet av demonstrationerna eller ställde sig längst fram nära kulorna och tårgasen fyllde luften. Det var också bara utlänningar som uttryckte förvåning.

Den tunisiska bloggaren och aktivisten Yassine Ayari, som tvingades fly undan Ben Alis regim, säger att den stereotypa bilden av kvinnor i muslimska länder ofta motarbetar kvinnornas kamp. Européer upplever ofta att de måste föra muslimska kvinnornas talan.

Stora skillnader

- Jag får frågan om kvinnornas ställning vart jag än åker i Europa. Människor i Europa har bilden att kvinnorna i muslimska länder behöver någon utifrån som kommer och räddar dem. Men vad människor inte vet är att fler kvinnor misshandlas i Italien än i Tunisien, vi har fler kvinnor i parlamentet än Frankrike och fler kvinnliga läkare än Spanien. Kvinnor har haft rösträtt i Tunisien sen 50-talet och tjänstgjort i armén sen 1962. Och under revolutionen fanns det ofta fler kvinnor på gatorna än män, för den som känner Tunisien är det inte en överraskning.

Ayari påpekar att det finns mycket stora skillnader, inte bara mellan olika muslimska länder utan också mellan regioner.

Ökad medvetenhet

Sally Zhoney håller med. Revolutionen har för de egyptiska kvinnorna mer betytt ett politiskt uppvaknande, inte att de plötsligt fått åsikter om de egna rättigheterna. Åsikterna har funnits sedan länge men kanalen att förverkliga dem har saknats.

- Tidigare var de här frågorna alltid bara kopplade till regimen. Den som styr har haft en vision om kvinnornas ställning och det har varit den gällande lagen. Det har funnits en kvinnopolitik men vi har levt våra liv frånkopplade från den. Nu är kvinnorna medvetna om vilka lagar som gäller och vad som händer om lagarna förändras. Och helt vanliga kvinnor, inte aktivister eller kvinnorättskämpar, marscherar nu för att ta ställning till alla möjliga frågor. Och det är inte bara i storstäderna med många högt utbildade kvinnor, utan också på landsbygden. För första gången vet kvinnorna, precis som alla andra egyptier, att lagar ska stiftas för att folket vill det.

Starkare efter kampen

Zhoney menar också att kvinnor som grupp nu har en fördel då det gäller att kämpa för de frågor som berör dem, eftersom de inte är splittrade enligt politiska eller ideologiska linjer.

- Kvinnorna förenas av kvinnornas behov. Det är oftast samma behov för alla egyptiska kvinnor och de behoven är inte längre frånkopplade från resten av samhället. Egyptierna har länge haft bilden att så kallade kvinnofrågor inte berör samhället, och att feministerna kämpar bara för sin slutna cirkel. Det har förändrats eftersom kvinnorna har en så framstående roll i andra frågor. Mänskor har insett att kvinnofrågor också är en del av samhället i stort. Det finns fler unga kvinnor än män i ledande roller i de revolutionära grupperna, vilket säger en hel del om hur man nu ser upp till kvinnorna i Egypten, förklarar Zhoney.

Islamisterna inget stort hot

Varken Zhoney eller Ayari är speciellt oroade över islamisternas valframgångar. I både det tunisiska och det egyptiska parlamentet har islamisterna majoritet.

- Men åtminstone i Tunisien är knappast förändringar mot det sämre aktuella. Rädslan beror nog mera på att man i Europa har en viss bild av hur de konservativa muslimska partierna ska bete sig. Men den bilden motsvarar nog inte islamisterna i Tunisien, säger Ayari.

Zhoney tror att kvinnors roll i samhället och deras rättigheter kommer att behandlas i Egypten, speciellt om också presidentposten innehas av en islamist. Men hon säger att man redan har sett hur starka reaktioner vissa uttalanden har fått och att politikerna nu är rädda för att göra och säga saker som kan försvaga deras position. Hon lyfter upp ett uttalande som muslimska brödraskapets presidentkandidat Mohammed Mursi, som är en av kandidaterna som enligt förhandsresultat ser ut att gå vidare till andra omgången i valet, gjorde under en tv-debatt inför presidentvalet.

- När han frågades om kvinnlig könsstympning svarade han att det är en fråga mellan mor och dotter. Det orsakade en stor storm följande morgon. Vad betyder uttalandet? Betyder det att han skulle avskaffa lagen som förbjuder könsstympning? Han tvingades då ta tillbaka uttalandet och förklara att det inte var en del av hans vision eller politiska linje. Mursi tvingades att förklara sig i offentligheten. Det gör mig mycket glad för det är första gången vi har kandidater på tv som är rädda för folkets reaktion, säger Zhoney.

Av Viktor Heikel