Förutsättningar för fin final finns

Martin Palm, NHL-korrespondent
Martin Palm, NHL-korrespondent Copyright YLE

Det har under årens lopp blivit något tröttsamt att lyssna på den gamla vanliga visan om att "vad som helst kan hända i slutspelet". Hmm... Bäst väl att börja ta det där snacket på allvar. Kolla bara på vem som spelar i finalen.

Bäst väl att börja ta det där snacket på allvar. Kolla bara på vem som spelar i finalen.

Los Angeles Kings mot New Jersey Devils i Stanley Cup- finalen?

Västra konferensens åtta mot östra konferensens sexa!

Kings slår ut ettan, tvåan och trean i sin konferens, Jersey i sin tur ettan, trean och femman.

Ingen kunde ha förutspått det här. Inte minst för att vi aldrig tidigare i NHL-slutspelet bevittnat något dylikt.

Det här förstärker förstås åsikten att vem som helst i dagens NHL har en chans att vinna cupen - så vitt man tar sig in bland de åtta främsta i sin konferens.

Är det här bra eller dåligt?

Nog måste utvecklingen betraktas som positiv för hädanefter har vi anhängare till 16 lag som på våren på allvar kan ha hopp om att det egna laget tar sig ända till finalen.

Årets finalserie inleds i New Jersey natten mot torsdagen finsk tid, final nummer två går tre dygn senare varefter lagen förflyttar sig till Los Angeles för två matcher.

Skall Kings hålla uppe sin trend under sin smått sagolika play off-vår är finalen över redan efter den fjärde matchen eftersom de i den första omgången slog ut Vancouver med 4-1 i segrar, i den andra vek sig St. Louis med 4-0 och i semifinalen däckade man Phoenix med 4-1.

Förstås vill man säga att New Jersey nog inte kommer att förlora fyra gånger i rad mot Los Angeles, men vem hade på förhand trott att Kings skulle slå ut västra konferensens etta, tvåa och trea i helt förbluffande överlägsen stil?

Så visst finns chansen att det blir en ensidig tillställning.

Å andra sidan har Devils blivit bara bättre och bättre under slutspelets gång.

I första omgången låg de under mot Florida med 3-2 i segrar och det behövdes ett mål i den sjunde matchens förlängning för att få möta Philadelphia till nästa.

Philly hade inte mycket att komma med och föll rätt så enkelt med 4-1 i segrar. I semifinalen mot New York Rangers spelade Jersey sin bästa hockey för säsongen och nu kan vi inte tro annat än att mästarklubben från åren 1995, 2000 och 2003 fortsätter att visa upp sig från sin bästa sida.

Hurdana finalmatcher kan vi förvänta oss att se?

Framgången hittills har för båda lagen grundat sig på ett brett spelarmaterial, snabba och starka forwards samt en stenhård forechecking.

Anfallsspelarnas förmåga att snabbt hinna fast i motståndarnas backar och tvinga dem till puckförluster vilka sedan lett till målchanser och mål har varit en vinnande melodi både i öst och väst den här våren.

Avgörande i finalserien kommer därför högst antagligen att vara för vem just den här taktiken lyckas bäst. Ingen kan ju tro att någondera nu plötsligt börjar ändra på sin taktik.

* * *

En mycket, mycket positiv grej med just Los Angeles och New Jersey är att ingendera har en enorm målvakt som grundar sitt spel på att bara göra sig så stor som möjlig, täcka skott (inte fånga dem) samt spela sina vinklar rätt.

Istället har vi 40-årige, allmänt taget väldigt omtyckta Martin Brodeur, vars egna, speciella stil hållit honom i NHL i 19 års tid och på andra sidan har vi 26-årige Jonathan Quick.

Kings målvakt ser närmast komisk ut när motståndarna har pucken vid blålinjen och han nästan lägger sig ner på magen för att försöka se pucken mellan alla ben och klubbor.

Dessutom har Quick blixtsnabba reflexer och gör ofta sagolika räddningar då det redan ser ut som om motståndaren säkert gör mål på honom. Också Brodeur brukar visa upp liknande parader.

* * *

Redan att det visade sig bli en final mellan Los Angeles och New Jersey och inte en mellan Phoenix och New York Rangers är något att vara verkligt glad över.

Nu finns det nämligen klart fler underhållande spelare att följa med. Ilja Kovalchuk är alltid värd att titta på, liksom hans klubbkompis i Devils, Zach Parise.

Nykomligen Adam Henrique är också värd att hålla ett öga på. Han gjorde det avgörande målet som fällde Florida i den första omgången och samma man slog in pucken i den sjätte matchens förlängning mot Rangers.

Hos Los Angeles blir man aldrig trött på att följa med stora, starka och skickliga Anze Kopitar eller deras lagkapten Dustin Brown, som ger allt i varje situation och som har en speciell förmåga att vara som bäst då matchen står och väger.

Drew Doughty, den unga backen som sensationellt tog en plats i Kanadas OS-lag 2010, har efter en mycket trög grundserie hittat storformen i LA:s försvar.

Jag tror det här kan bli en mycket underhållande finalserie.

- Martin Palm

Hitta relaterat innehåll

Publicerad . Uppdaterad