Klappat och klart

Nu har några veckor i Italien flugit förbi. Denna gång var det inte fysiskt sett riktigt lika tungt som då jag cyklat runt Italien. Men förstås blir det otroligt långa dagar och på sitt sätt tungt i längden.

Det finns många olika saker som man kanske inte tänker på då man ser på ett stort etapplopp som Girot på TV eller om man själv cyklar det. Omfattningen av evenemanget är svårt att uppskatta om man inte sätter sig in i det från nära håll. Det finns mycket som måste koordineras och organiseras för att få allt att fungera rätt.

I Girot finns det 2 lag för varje del av uppbyggnaden av startplatsen och målgången. Lagen bygger upp ett ställe och sedan när Girot dragit vidare monteras allt snabbt ner igen och byggs upp på nästa ställe. Det finns områden för olika sorters gäster dit man kommer in enbart med ett visst sorts pass. Eftersom det finns så många mänskor och inte tillräckligt stora områden i Italien vid start och mål, har de inga pass till försäljning utan allt skall fixas innan, genom kontakter med sponsorer eller direkt med organisationen.

Cykling är en av de få grenarna där den kommersiella sidan ännu är ganska outnyttjad. Det är ju helt gratis att se cyklisterna åka förbi på vägarna och det är det också vid startplatsen förutom vid de inhägnade områdena dit man inte kommer utan ett pass. För tillfället tror jag inte heller att det kommer att ändra.

För organiseringen av tävlingen är det största problemet logistiken vid målgångarna uppe på något berg. För det första är det svårt att få allt att rymmas uppe på berget, eftersom det oftast är ganska lite utrymme där. När man lyckats få de viktigaste sakerna upp dit är det ett annat problem att sedan få ner alla mänskor tillbaka efter tävlingen utan att det bara blir ett kaos av det.

I Italien har de ännu en hel del att lära sig av organisatörerna för Tour de France där de lyckas ganska bra med att få vidare de flesta förhållandevis fort. Det viktigaste är ju förstås att cyklisterna och lagen kan komma så fort som möjligt till hotellen för att få massage, äta och vila för att orka nästa dag igen. I Touren stänger de helt enkelt av vägarna och tillåter inga andra att komma dit. På detta sätt kan de också koordinera vem som får åka iväg först. I Girot är det inte riktigt lika organiserat och ibland kan det ta onödigt länge för att få ner allihop från bergen.

De som inte cyklar tävling har ju inte det fysiska behovet av att snabbt hinna vidare, men visst underlättar det mycket om man kommer till hotellet snabbt. Den längsta dagen jag hade på Girot var ca 18 timmar. Det var full rulle från klockan 6.30 till kl 00.30 följande natt. Fast vissa dagar var tunga och långa var det som helhet mycket intressant att kunna se Girot bakom kulisserna och om jag har möjligheten kommer jag nog att göra om det igen.

Arrivederci e alla prossima!