"Förfärligt att en nationalscen får sådana här pengar"

Annika Tudeer är kritiskt inställd till hur kulturexportpengarna fördelas Bild: Oblivia/Eija Mäkivuoti

Hur kulturexportstödet fördelas väcker kritik. Kultur- och undervisningsministeriet stöder teaterexport genom att ge pengar till agenturer, men en del scenkonstnärer gillar inte utvecklingen. Det visar Spotlights och Radars granskning av kulturexportstödet.

- Det är helt galet att kommersiella bolag och stora agenturer får så mycket kulturexportstöd, säger Annika Tudeer, grundande medlem i performansgruppen Oblivia.

Annika Tudeer är oförstående till att exportstödet ska ges till kommersiella aktörer och speciellt agenturer som exporterar färdiga koncept. Hon tvivlar på att scenkonst alls kan göras till exporterbara koncept utan att själva konsten i det hela urvattnas.

Alla kulturaktörer söker om samma pengar, vare sig man sysslar med musik, mobilspel eller modern cirkus. Då kulturexportstödet lanserades 2005 som ett samarbete mellan kultur- och undervisningsministeriet, handels- och industriministeriet och utrikesministeriet var Annika Tudeer skeptisk.

- Då var det mest musikbolag som det handlade om. Tydligen handlar det mest om vem som kan lobba in sig bäst, och inte om projektets natur, säger Tudeer. Det är så otroligt produktbaserat, det här tänkandet.

Agenten har en nyckelroll

För att scenkonstnärer ska nå en internationell publik är agenter och agenturer i en nyckelposition.

- Man måste ha nätverk för att få ut sin produkt, och då handlar det mest om agenter och agenturer, säger Kimmo Aulake, konsultativ tjänsteman som ansvarar för kulturexportstödet på kultur- och undervisningsministeriet. Problemet är att agenturerna ofta är utländska, och då rinner eventuella inkomster som en publikframgång skulle bära med sig utomlands. Därför har kulturministeriet satsat på att stöda de inhemska agenturerna med kulturexportstöd.

Svenska Teatern kammat in mest

Den som fått överlägset mest kulturexportbidrag inom teatersektorn är agenturen Ace Production, som helt ägs av Svenska Teatern. De har sedan bolaget startades år 2008 exporterat rättigheterna till musikalerna Spin och Playme, samt pjäserna En teaterkritikers död och Muminpappan och havet. För det här har Ace Production fått över 500 000 euro i bidrag av kulturministeriet. Näst mest har gått till en annan agentur som exporterar rättigheter, Nordic Drama Corner, som under samma tidsperiod fått 140 000 euro.

Trots bidragen från kulturministeriet har Ace Production gått på förlust, fram till i fjol, då man fick ett plus på cirka 2000 euro.

- Den här nischen är vår nisch, det är en skev balans mellan importen av rättigheter och exporten av rättigheter och vi bidrar till att jämna ut bytesbalansen på det kulturella området, säger Johan Storgård, teaterchef på Svenska Teatern och vd för Ace Production.

- Ace Production har snabbt efter att företaget grundades kunnat agera och göra internationella affärer, säger Kimmo Aulake.

Men alla är inte nöjda med hur pengarna fördelas och på vilka grunder.

- Det är helt förfärligt att en teater som kan liknas vid en nationalscen får en halv miljon. De får stöd från andra håll, och de sysslar med produktifiering som inte leder någonstans, säger Annika Tudeer på Oblivia.

Är du bitter för att du själv inte har fått kulturexportstöd?

- Inte är jag bitter, det hade varit roligt att få pengarna men bidrag kommer och går. Det handlar inte om det, utan om att en teater på den där nivån inte ska behöva ansöka om såna här pengar.

Små grupper borde också stödas

Tudeer tycker att små grupper borde gynnas av kulturexportstödet i stället för stora agenturer som exporterar licenser och färdiga koncept.

- Små grupper använder lätta strukturer och betalar inte för licenser eller rättigheter för en pjäs, för man har hittat på den själv. Den konstform som vi står för är inte alls marginaliserad i Europa, det är mainstream. Det är ett fundamentalt missförstånd om vad som behövs och det finns ingen förståelse för de olika konstformernas egenart bland dem som för besluten.

Jukka Hytti, internationell koordinator på Teaterinfo Finland, skulle vilja se en jämnare fördelning av stödpengarna.

- Den finska teatern går bra utomlands, och det är delvis på grund av exportstödet. Men då vanliga teatergrupper bjuds in till festivaler eller vill åka på turné får de inte stöd.

Kimmo Aulake på kulturministeriet håller fast vid att det är den ekonomiska vinsten som är det huvudsakliga målet med exportstödet och därför delar man inte ut pengar till att delta i festivaler. Sådana pengar fanns det förut, men inte längre.

Tudeer och Oblivia har ansökt om kulturexportstöd två gånger, senast i år. Ingendera gången har ansökningen burit frukt. Oblivia hade använt kulturexportpengarna till att stärka sina nätverk utomlands, till exempel genom att anställa en internationell koordinator.

- Förmedlaren är i en viktig position eftersom så mycket handlar om att skaffa kontakter och vänner, påpekar Tudeer.

Läs också: Svenska Teaterns export väcker kritik

Lyssna på reportaget i Radar