Vården på Mjölbolsta: Nu talar de anhöriga

Det finns både långvårdsavdelningar och HVC:s bäddavdelning. Undrar vilken man avser i kritiken ?

Då min mamma levde sina sista timmar fick vi meddelande om det nog men när vi kom låg hon ensam. Ingen hann/ville sitta hos henne men tur så hann vi fram. Annars hade hon väl dött helt ensam. Bad att få en kopia på hennes vårdjournal men de fick jag inte för de lär de inte få ge ut ??!! Läkaren tänkte jag prata med men sköterskan sa att hon inte vet när han kommer kanske om nån timme ? Damen mamma delade rum med va lite orolig o vandrade på, kanske vi störde henne ? Fick en broschyr om döden och sen ville sköterskan veta vilken begravningsbyrå vi skulle ha. Visste inget, var helt tom. Finns de flere byråer ?? Jag blev nog med många tankar o frågor som jag aldrig får svar på.

Tyvärr i dagens samhälle allt värderas av pengar. Och tyvärr man får ingenting om man inte vet sina rättigheter. Jag blev "edunvalvoja" för min mammas bror 2010 och då fick jag hastigt bli proffs på geriatri,olika lagar osv. Det kom fram olika problemfall, men när man krävde det man har rätt i man fick det ... men tro inte, att det räckte med en gång, nej.... varenda gång fick man kräva.
Vad jag fick se va, att personalen hadde inte stort arbetsmotivation (Hangö) fast det fanns mer än tillräckligt av dom vad man kunde inte säga när han flyttades till vårdhem. Där enligt på papper allt är i underbart skick, men verkligheten är annorlunda. Man fick tillex. begära hur man får mosad mat, som enligt chefen på plats tyckte ser ut äckligt och därför ger man inte sånt till sina kunder. En sån princip sak som mat och det kan bli så svårt.
När patient är inte i sitt bästa form mera och har tappat en del av sina tänder finns det inte mycket annat än mosad mat att ge. Det löste sig aldrig. Men viktigaste va när han fick inte den vården han behövde i tid.
Allt detta gjorde mig ledsen men också motiverad, att kämpa för de rättigheter av kunder,anhöriga som inte vet eller inte orkar kämpa mot motstånd fast min morsbror dog oväntat. Anhöriga kan kontakta om de behöver sin stöd. Som en blivande lokalpolitiker lämnar jag inte detta område heller, fast jag anser hur de nya "vanhuuspalvelulaki" ger svar till mycket.

Just det - inget har förändrats, inte till det bättre i alla fall.
Så här skrev min syster och jag om vår mammas vård 2009. Det blev större artikel i HBL, oh även VN publicerade den. Vi skrev den i syfte att få nån förbättring till stånd, men som jag nu har förstått har det ju ingalunda blivit bättre - tvärtom.

Om åldringsvården
Vi har följt diskussionen om brister i åldringsvården och måste konstatera, att vi inte är ett dugg förvånade.
Vår dementa mor vistades sina sista år på Mjölbolsta, där hon sköttes av Folkhälsan.

Vi trodde att det som vi bevittnade som hennes närmaste var undantag, och förstod nog att den evigt omtalade personalbristen låg bakom det mesta av vanvården, för vård kan man inte kalla det med bästa vilja.
När vi för någon tid sedan i Hufvudstadsbladet fick se bilden av sovande kvinna med långa, smutsiga naglar, var det precis som vi skulle ha sett mamma.
Listan –exempel ur rapporterna – var som tagen ur vardagslivet för vår mamma på långvården.

Vi hade flere möten med avdelningssköterska och mammas sköterskor, men man var ju alltid lite illa till mods för att man gjorde sig ”besvärlig”. Hur som helst, mötena ledde ju ingen vart heller.
När vi påpekade, att hon luktar illa och har smutsigt hår, fick vi svaret att dom inte tyckte att hon luktar illa alls. Maten skulle hon också klara själv, fast hon åt med händerna för det mesta.

Även en dement person på långvården borde ju få ha sin värdighet kvar!

Hoppas verkligen att beslutsfattarna vaknar nu, och att det sker förbättringar, så att människor som är beroende av vård kan leva sina sista år i drägliga förhållanden. Det här borde ju alla ha sett och förstått redan flere år sedan!
17.09.2009
Tarja Kvarnström och Pirjo Sjölund
Taimi Kokkalas döttrar

Här hittar ni några (bara några) kommentarer jag har fått bemöta inom ett år:

Os. hoitaja: "Jos ikinä haluat saada äitisi kotiin, tulee sinun palkata kotiinne 4-5 täysipäiväistä sairaanhoitajaa. Ja me tulemme tarkastamaan hoitajien työehdot."

Lääkäri I: "Jos vielä haluat äitiäsi kotiin, tulee sinulle juridisia ongelmia."

Sairaanhoitaja: "Jopa taksimiehet todistavat, että teillä on kotona asiat hunningolla."

Lääkäri II: "Soitan isällesi ja varmistan, että onko valtakirja oikea."

Lääkäri III: "Sinun kannattaisi hakea äitisi holhoukseen. Sitten voisit vapaasti tarkastella äitisi papereita."

Viranhaltija: "Mitään uutta hoitokousta ei tarvitse järjestää. Vastataan vain kanteluihin ja valituksiin."

Lääkäri IV : "Sinulla on aggressiivinen, pelottava käytös.(Sic?)Minut kutsutaan aina paikalle, kun tarvitaan suoraa palautetta."

Lääkäri V: "Mikäli vastaavaan tilanteeseen ei jatkossa ajauduta (mihin?), ei myöskään lääkäri-XX enää ole teihin yhteydessä (siis ei äkkiarvaamatta rimpauttele ja hauku puhelimessa)."

Vilpitön toivomus Raaseporin arvokkaille viranhaltijoille, lääkäreille ja kuntapoliitikoille: Tulkaa jo alas norsunluutorneistanne ja keskittykää olennaiseen. Miksi ette laita vanhusasioitanne kuntoon? Pidän idiotismina sitä, että iso korkeapalkkaisten viranhaltijoiden joukko käyttää aikansa vastailemalla valituksiin ja kanteluihin, radio-ohjelmiin ja lehtikirjoituksiin, estää vanhuksia ja omaisia valittamasta, salailee asioita ja puhuu tarvittaessa sujuvasti muunneltua totuutta. HALOO! Det är dags att bli vuxna.

Tack Katja för att du delar med dig av upplevelse vården av din mormor mycket sakligt och du har rätt till en stor del av det. Jag går säkert emot vad jag får yppa enligt Raseborgs stads anställd och anser att varje människa är unik och att vi vårdare försöker göra vårt bästa, men blir ledsen över hela reportaget som kränker all personal och vård på Mjölbolsta. Det är skrämmande att det kommer ut på detta sätt , först förflyttades bäddavdelningen på obestämd tid och sen blir det sammanslagning i mars och vi tackar och tar emot och försöker göra det bästa vi kan för god vård. Det som är positivt att anhöriga tar itu med saken och hoppas ni kommer till personalen med frågor! Vårt mål är att våra patienter får god vård och ett fungerande system . Det som ger mig styrka som vårdare är att finnas till var och en. Det finns så många sätt att hjälpa någon annan och vi har ett fint team-work på vår avdelning. Man kan även vårda på ett rehabiliterande sätt . Det är alltid välkommet att anhöriga deltar i vården för Ni betyder enormt mycket för Era anhöriga/nära och kära.

Det är viktigt att försvaret för vården får tala, och det hände på torsdagen 7,6.Diskussionen var såklart i allmänna ordalag,eftersom man inte kan ta upp enskilda fall i en dylika diskusioner.Många gånger kunde saker ordnas om staden kunde uppge offentligt vilken person är ansvarig för vilka verksamheter i vården. Min erfarenhet är att jag har försökt ett par gånger skicka e-post, men fått inga svar.Sen tycker man att om det finns en patient i vården ,så skall man inte bara vara tyst om saken, utan agera så att det både syns och hörs. Många är rädda för att om man klagar så kan det hämnas i den egna patientens vård.Eftersom jag har en del erfarenhet från den tidigare aktören i vården så kan jag intyga att vårdnivån tagit ett stort steg tillbaka, tyvärr.Men vi hoppas att man med detta upprop som nu är aktuellt tack vare radion att de ansvariga gör de förbättringar som är nödvändiga.

En gripande berättelse har vi fått ta del av genom skribenten Katja Sjöros dokumentär om sin mormor. Det är fruktansvärt att tänka att vi skriver 2012 och talar om modern åldringsvård, som borde fungera i tidsenliga utrymmen och av välutbildad, uppdaterad, motiverad personal som jobbar under en omtänksam och sporrande ledare.

Dethär är bara ord. Tyvärr!! Jag vill kort belysa problematiken ur en vårdares perspektiv.
Känslan av otillräcklighet för den som jobbar med själ och hjärta är tung. Mycket tung! Tanken att den generation äldre som nu vårdas på boenden och bäddavdelningar samt inom hemservicen - är en generation som levt under knapphetens stjärna, som fostrats att inte fordra och - som Katja också skriver - byggt upp välfärden i vårt land samt sett till att vi idag lever självständiga. Tungt att känna att man inte hinner sitta ner när någon har ångest och vill hålla en hand, tungt att behöva skynda på vid matnings situationerna för att andra patienter ska få någorlunda varm mat. Tungt att behöva sätta sig vid datamaskinen och kämpa sig genom långsamma, komplicerade rapportprogram - istället för att kanske rulla ut en rullstol med en väl omsvept patient för att känna vårvindens fläkt och kanske se en vitsippa och höra ett svagt fågelkvitter.

Tyngst av allt är att behöva stänga dörren till en patient i livets slutskede! Ingen föds ensam och ingen, läs ingen, ska behöva dö ensam! Varje dödsfall är unikt - skall behandlas därefter - och anhöriga skall bemötas med lugn och empati - ingalunda med en fråga vilken begravningsentreprenör man ska beställa, bråttom, bråttom.

Nu är brådskan slut! På riktigt! Men för en vårdare kan det också vara mycket tungt, rent känslomässigt, då en patient man haft en långvarig vårdrelation till går bort, då kanske man gömmer sig bakom praktiska, tekniska fraser...

Men dags att tänka till - tjänstemän och beslutsfattare - alla som vårdas är någons anhörig! Din eller min! Alla har samma rätt till god vård! Rätt att vårdas av vårdare som mår bra i sitt arbete, som känner att deras händer räcker till, stegen är lätta och stämman är mjuk - även i svåra stunder!

Värt att nämna är ännu att denna kommentar gäller på inget sätt bara Raseborg. Raseborg har ingalunda sämre primärvård än övriga västnyländska kommuner, tvärtom!

Inte undra på att "vården" är som den är idag när t.o.m. vårdarna själva skriver på YLEs spalter att dom är där på jobb endast för lönens skull (Ok, ej verifierade insändare, men ändå mycket trovärdiga p.g.a. deras enkla utformning av textinnehållet). Mera mera tack skulle dom ändå vilja ha för sina "arbetsinsatser". Det verkar råda ett fullständig kaos på Mjölbolsta och beslutsfattarna inom Raseborg vill inte igen en gång medge saken, för det kan ju bli dyrt. Riktigt detsamma vad människor tycker, hela den kommunala organisationen är ju ändå ansiktslös utåt, och får någon tag på en,så kan man alltid skylla på någon annan.
Det ännu ganska moderna ordet "mål" används alltid flitigt då man vet att man inte är riktigt bra på det man gör. Man säjer alltid fint, att som mål (eller målsättning) har vi att patienterna får en god och värdig vård. Men varför får dom det inte då, ens efter att det gått åratal ?!? Klarar man aldrig av att uppnå sina "mål" ? Är dessa s.k. mål fullständigt utopistiska ?

MÅNEN.Det är väl klart att vårdarna är på jobb för lönens skull, precis som du och jag är på våra jobb för lönens skull. Det innebär inte att vården som ges är dålig. Vem skulle göra ett jobb gratis. Ordet jobb betyder att du för lön för mödan.

Risperdalilla vanhuksista tehdään laitoskelpoisia. Se tarkoittaa sitä, että sillä heidät saadaan unohtamaan entinen elämänsä, koti ja koti-ikävä. Toisin sanoen sillä murretaan ihmisen psyyke ja oma tahto. Sen jälkeen ei enää ikävöi kotiinsa. Eikä kaipaa virikkeitä, toisin sanoen hänelle ei tarvitse niitä järjestääkään. Tällaisesta toiminnasta maailmalla käytetään nimeä kemiallinen lobotomia.

Risperdalin erityinen ongelma on siinä, että sen haittavaikutukset (kävelyn ja puheen heikentyminen, ihomuutokset, muuttuminen zombien näköiseksi ja kuihtuminen, ovat lähes samat kuin Alzheimerin oireet! Siksi se on erityisen ongelmallinen lääke juuri Alzheimer-potilaille. Maailmalla on tehty useita tutkimuksia Risperdalin vaarallisuudesta, Euroopan lääkevirasto on sen käytöstä etenkin iäkkäille Alzheimer-vanhuksille varoittanut. Käytön alussa sen käyttäjillä on kohonnut riski aivoverenvuotoon kuolemiseen, myöhemmin vaikutukset kuten Alzheimerin eteneminen.

Lääkärien mukaan Risperdal on ollut Meltolassa laajassa käytössä! Väitän että ilman kunnon indikaatiota.

Ketipinor ja Quetiapin puolestaan ovat vähän paremmin siedettyjä skitsofrenialääkkeitä, mutta kiellettyjä tietysti ilman indikaatiota. Niillä sidotaan vanhus kemiallisesti sänkyynsä. Ne aiheuttavat useimmille tasapainohäiriöitä, kaatumiset, jos nyt ylös päästetään, ovat valitettavasti aika yleisiä. Näitäkin on Meltolassa käytetty.

Risperdal on ollut laajassa käytössä Meltolassa, monissa muissakin paikoissa toki. Se on Suomessa kymmenen eniten myydyn lääkkeen joukossa. Ruotsissa sen käyttöä kavahdetaan. Sillä tehdään vanhus laitoskelpoiseksi. Sillä saadaan vanhus unohtamaan kotinsa ja koti-ikävänsä. Kuuden viikon kuurin jälkeen hänelle ei myöskään tarvitse enää järjestää virikkeitä, sillä hän ei kykene vastaanottamaan niitä.Se on etenkin Alzheimer-vanhuksille vaarallista. Vaarana on aluksi aivoverenvuoto, myöhemmin kuihtuminen. Se on erityisen ongelmallinen lääke, sillä sen haittavaikutukset ovat samat kuin Alzheimerin oireet; mm liikunta- ja puhekyvyn katoaminen, kivettynyttä zombia muistuttava ulkonäkö, lakastuminen.

Ketipinor ja Quetiapin ovat hiukan paremmin siedettyjä, mutta eivät sovi ilman oikeaa indikaatiota myöskään vanhuksille.

Har erfarenhet av arbetet på mjölbolsta som arbetstagare. Dock ändast en avdelning. Kan seja att ja trivdes med arbetsuppgifterna men inte med personalen. Det som MÅNEN skriver att dom bara är på jobb för pengarna, stötte jag på mycket, problemet där är det att de inte bryr sej om patienterna. Det är dock inte alla som ingår i denna soppa, det finns dom som faktist bryr ssej men det är svårt att synas. Bör definitivt göras något åt hela situationen. Personalen skulle bra hinna rehabilitera om de skulle göra annat än det som måste göras. Patienterna blir sängliggande och oförmögna att röra sej då de inte behöver komma upp underdagen.