"Österstjernan blev bara en halvfärdig version av originalet"

Om man sätter storseglet litsat vid masten så kan man inte reva på annat sätt än att taga in på bommen och gaffeln. Det betyder att det inte går att kryssa med henne mera. Sidvind går det nog men ganska dåligt, men medvind går det ganska bra.En vinsch kan nog vara bra fast den inte hör till på fartyget om den skall vara som orginalet.
Största felet är nog att besättningen måste lära sej segla med henne. Hon är ingen segelbåt, så det behövs mycket träning innan man kan segla med henne.

Snälla C-G Grönqvist,
Paketjakterna för 150 år sedan kryssade inte, inte heller Österstjernan. Om vädret var otjänligt väntade man snällt tills vinden vände. Kanske du också skulle ha litet att lära om segling med gaffelriggade skutor. Österstjernan lyckades ändå utan motor avgå och anlöpa sin hemmahamn år ut och år in utan nämnvärda bekymmer. Läs upp dig i kapten Albrechts loggböcker. Och sej är en fisk.

Nyckelperson i planeringsskedet samt personer i tekniska styrelsen anser att allt eller mycket blev fel.
OK må så vara men då frågar man sig vad hade han för nyckeluppgift och vad hade tekniska styrelsen för uppgift?
Kommer osökt att tänka på Borgå politikerna som uttalade sig om Alexandersgatansbro när den blev färdig " Inte förstod jag att den skulle bli sådan"

Hej 08-09
Tydligen var du inte med när det begav sig, det kan man läsa av ditt inlägg. Här kommer en liten resumé om hur eländet uppstod, kanske du förstår oss bättre då;
En vinglig seglats i replikans kölvatten
När föreningen grundats och ekonomiska förutsättningarna fanns för att bygga Österstjernan bestämdes att tillsätta en verksamhetsledare med uppgift att förverkliga bygget. Esko Päivinen meddelade styrelse att han som pensionär väl kunde tänka sig pro Bono-uppdraget, som skulle bli både lärorikt och intressant. Styrelsen kunde inte ha fått en bättre present än någon som med själ och hjärta ville gå in för den praktiska sidan av byggandet.
Att Päivinen inte hade någon erfarenhet upplevdes inte som ett stort problem, enär styrelsens tillsatta tekniska kommitté bestod av idel kunniga och duktiga personer.
Personliga ambitioner versus föreningsaktivitet
Rätt fort visade det sig att Päivinen inte ämnade följa styrelsens direktiv, utan på eget bevåg ingick både ekonomiska avtal som beslut om vad som lämpade sig för skutan. Resultaten lät inte vänta på sig. Det stora lärkträdet Päivinen lät fälla för masten höll inte måttet utan en ny måste hittas och inskaffas. Efter flertalet liknande incidenter och avtal om inhyrning av personal utan styrelsens vetskap tröttnade ledningen på solo-lirandet och satte Päivinen på avbytarbänken.
Men där satt han inte länge, vår vältalige vän. Nya löften och nya ömsesidiga avtal gjordes för att få skutan och dess ekonomi att hålla tätt. Päivinen tog nya tag om rodret och båtens detaljplanering. Långskeppsbalansen i ett fartyg är avgörande för hur hon kommer att segla och därför hade föreningen låtit göra noggranna kalkyler som sedan avstämts med skrovkonstruktören. Resultatet var att föreningen beställde formgivna rostfria tankar som skulle placeras på sina givna platser.
När den tekniska kommittén fick höra att Päivinen åter igen på eget bevåg beställt nya tankar som skulle placeras bak i skutan tog det eld i gänget. Där låg på bakgården färdiga betalda dyra tankar som nu inte skulle användas och nya var beställda som skulle placeras så att skorven skulle stå på bakhasorna. Ajöss med seglingsegenskaperna. För flertalet medlemmar i kommittén var detta tilltag det som fick bägaren att rinna över. Bland dem som fick nog var bl.a. projektets gudfar Dirk Kühn, planeringskonstruktören Jussi Ahti och undertecknad. Ingen tycktes ha någon makt att styra över Päivinens göranden och låtanden.
Bråkmakarna får gå
Våren kom, med den kom hagelskuren…årsmötet. Stämningen var inte på topp och mycket var sopat under mattan. Vår förslagne vän hade raggat in nya medlemmar och lyckades fälla hela styrelsen från pinnen och bli vald till ordförande. Omkring sig valde han personer som inte visste ett dugg om skeppsbyggnad, men det behövdes inte för nya ordföranden, han visste hur slipstenen skulle dras.
Det gamla gänget, dom som gjort allt möjligt, insåg att skutan nu kunde hamna på grund utan att ens vara sjösatt. Vid ett möte bestämdes att kräva ett extraordinarie möte. Nästan 20 % av samtliga medlemmar undertecknade skrivelsen som överräcktes till föreningens dåvarande sekreterare. Den nya styrelsen tog inte vid sig av kravet och Päivinen gjorde som han så många gånger sedermera gjort – ingenting åt saken. Låt dem skrika tills dom blir hesa, dom tröttnar nog med tiden och sen kan jag komma med ett uttalande - till pressen.
Ett rättsförfarande var helt uteslutet, det kunde ha sänkt projektet med sin badwill, varför korparna tystnade i väntan på en bättre möjlighet att påverka alltet i en positiv riktning.
Kapten Päivinens Lag
Nu tar insynen till hur projektet framskrider slut. Dom bygger Päivinens båt.
Investorerna vill inte vara med och leka längre. Någon har pinkat i sandlådan. Päivinen raggar nya ”supporters” och ”frivilliga”. Gott så, för utan dem skulle inte skutan kommit längre.
Alla beslut ligger nu i en hand och Kapten Päivinens ord blir lag.
Sjösättningen gick perfekt, men oavsett förklaringarna låg skutan riktigt illa på rumpan. Ja till och med så illa att dom blev tvungna att bära in tonvis med blytackor i förhytten, utan att ändå få skutan långskeppsriktad. Päivinen kämpade på från ärla till särla för att få Österstjernan seglingsklar till följande säsong. Hårt fick han slita med att förklara för kreditorerna alla betalningsförseningar, om obetalda hyror och skeppsbyggmästarnas uteblivna löner osv. Här gällde att vara förslagen.
Lösningen som han kommit på var att utanför agendan åt föreningen vid sitt nästa möte kräva rätt att pantsätta hela båten för uppbringande av ”eventuellt” kommande nödvändigt kapital. Föreningslagen säger nu som då att om man önskar få en för hela föreningen vital fråga till beslut vid ett möte så bör frågan vara på agendan. Undertecknad bad att få protokollfört att jag motsätter mig ett sådant beslut, enär det kan riskera hela föreningens existens.
Historierna om den fortsatta långdansen kunde fylla ett bibliotek. Styrelsemedlemmarna betackar sig en efter en allteftersom sakernas natur klarnar och Kapten Päivinen har fullt upp med att skyffla i skiten för att få locket på och vind i seglen.
Österstjernan sätter inte segel
Världens Bästa Päivinen (VBP), var så god att han inte besvärat sig med en blick åt hur skutornas segel i Norra Hamnen i Helsingfors var satta. Ja så gick det heller inte att sätta sorgseglet, flåt storseglet utan fem gubbar och en hel portion adrenalin. Förseglet kunde inte sättas eller bärgas i rum sjö när skyddsnät saknades. Hur han fick trafiktillstånd fattar jag inte - om inte han sökt det för motorfartyg, vilket snart visade sig stämma väl ihop med vad som hände under seglatserna. Värst av allt var väl att kunderna, dom som betalat för sin seglats, inte fick valuta för pengarna och ryktet spreds.
Nya tider
När Päivinen meddelade om sin abdikation vädrade många medlemmar vårluft. Päivinen hade trott att han kunde tillsätta en kronprins som skulle ta det officiella ansvaret och han sköta skutan. Tji fick han och en ny meriterad och erfaren sjöman fick rodret.
Fullständigt oacceptabelt att godkänna ett riktigt och demokratiskt beslut. Nej, här hade fuskats med medlemmar och listor. Fort till pressen för att meddela att allt tas på nytt. Allt togs på nytt, men svaret var detsamma. Nu var goda råd dyra. VBP har krismöte med nästan hela styrelsen.
”Vi skriver under att vi vägrar samarbeta med den nya ordföranden. Vi meddelar att vi inte ställer upp med vårrustning eller sjösättning om inte den jävla apan avgår. Vi cirkulerar historier om hans inkompetens som föreningsordförande och hur livsviktiga vi är för skutans fortlevnad.”
Det tog skruv
Ett möte sammankallades till en dag då ordföranden var förhindrad, men inte som föreningslagen tillbjuder av ordföranden, utan av en okonstituerad styrelse som hade godtagit nya medlemmar och VBP kunde sola sig i glansen av sina mycket betänkliga göranden och låtanden.
Att jag tagit till pennan beror inte på mitt behov av att lysa, utan på det faktum att jag varit med, sett och hört vad som verkligen skett och finner det förnedrande att inte skutan kan vara det sigill för vänskap, samhörighet och framtid som Lovisa så väl behöver.
Skjut mig om ni vill.

Bästa Magnus Roschier,det går att kryssa med gafelrigg och användes mycket under bondeseglatsen.Jag har varit med och seglat med en jakt som liten poike som min far hade, och där var nog en 15hk Björneborgare som användes bara i nödfall. Vi har nog kryssat med Alexandra när vinden har varit lämplig och det går nog bra där det är rum och van besättning. Österstjärnan går nog också säkert att kryssa med om hon har en segelkunnig besättning för skutan. Jag skall nog komma till Lovisa i sommar bara tiden hinner till och hoppas att jag får vara med och segla med Österstjärnan.

Hej C-G
Roligt att höra att du vill komma och segla med Österstjernan. Hoppas du får utbyte av resan.
Att din pappa hade en gaffelriggad jakt som kryssade tror jag väl på, men nu gällde det en ombyggd sump med design från 1700 -1800-talsskiftet. Hon och hennes syskon byggdes huvudsakligen för levande fisktransport från Åboland och Åland till herrskapsfolket i Stockholm. När Finland bytte flagg satte fiskerimaffian i sthlm stopp för marknaden och sumparna tätades och skutorna blev styckegods/passagerarfartyg och fick namnet paketjakter.
Hur Österstjernan seglade framgår tydligt ur samtida berättelser – en resa sthlm – Lovisa kunde i bästa fall gå på 3 dygn men i värsta fall på 4 veckor. Hon var kraftigt överriggad och bogspröt och storbom ökade hennes längd med 10 m. Hemligheten i förmågan att segla inomskärs i nästan bleke fanns i toppråseglet som på 15 m höjd fångade vindarna högt över trädtopparna i skärgårdshavet. Tyvärr har inte dagens Österstjerna det originala råseglet och bommen samt bogspröt och mast är av praktiska skäl avsevärt kortare.
Jättefin läsning om hur fartygen seglade vid 1800-talskiftet finner du i Raoul Johnssons ”Kustaa III ja suuri merisota” utgiven av John Nurminens stiftelse.
Välkommen till Lovisa

Österstjernan är en fin replika och en stolthet för Lovisa.

Ni torar bara bort Er när ni tvättar smutsbyket offentligt.

Alla involverade borde sätta sig ner och diskutera vad som skall göras i framtiden, vad som kan förbättras. Samla de positiva krafter som finns. Nu slösar ni tid på en massa sk...

Johan Stenbäck
skutskeppare sedan 1994
Kimito

Tack Johan för ditt inlägg i debatten. Det är glädjande att också Åboland visar intresse för vår fina skuta.
Men, tro mig om du vill, allt som har stått i vår makt att göra för att få rätsida på problemen har gjorts. Under årtals har folk bränt sina fingrar och största delen av de aktiva, kunniga och intresserade har givit upp. Det är bara att fråga dina skutvänner här i öst.
När inget mera bet och föreningen än en gång blev tryckt i knuten, nya ordföranden avsatt utan att den nya styrelsen ens kunnat konstituera sig och en ny ordförande ”tillsatt” av Esko Päivinen fattade jag pennan. Offentlighetsprincipen tycks vara det enda sättet att föra fram oegentligheterna med hopp om att medlemmarna skulle vakna till insikt om vad som skett och vart skutan är på väg.
Kanske den nya ordförandens uttalande vid mottagandet av ordförandeskapet belyser vad som skett
Citat Esko Päivinen ” Lennart du får bli ordförande”
Lennart Gräsbäcks svar ”Jag gör väl som du vill, det har jag alltid gjort”
Så mycket för föreningsdemokrati.

Eftersom läget verkar såpass låst så överväg att hyra ¨¨in något riktigt proffs för att säga hur det bör göras, varefter alla fogar sig enligt det.

De finns killar som kan allt om stabiliteter på båtar, tankplaceringar, litslinor, riggning, segling osv allt. De har sysslat med replikor av traditionella skutor i över 30 år.
Deras telefonnumror brukar börja på 018-.....

Det är trots allt endast ett litet fartyg. Man måste sätta det i sina riktiga proportioner. Det är ju ingen rymdvetenskap, endast en liten segelfartygsreplika.

Ring en konsult dit som kan saken.

Johan Stenbäck
Kimito

Stenbäck har alldeles rätt, nu borde skrivande i merdian vara slut. Det gynnar inte skutan eller styrelsen med alla dessa skrivelsvelser i median. Gör någonting för att bättra för skutans fortsättning, det finnes nog mycket positivst i allt som inte tyckes komma fram. Jag slutar nu härmed att skriva.