Jakten på EM-medaljer kan börja

Glöm London-OS, åtminstone för stunden. För de finländska friidrottarna är nämligen allvarets stund inne redan nu. EM i Helsingfors är för den stora majoriteten säsongens huvudmål. Ja t.o.m. viktigare än OS, som för våra flesta friidrottare blott blir en upplevelse framför TV:n.
Desto roligare att så många i stället får sin chans att visa upp sig på EM. Laget är ovanligt stort, och Finland har representanter i så gott som alla grenar. På herrsidan saknas blåvitt endast i kula, bland damgrenarna är vi utan representation endast i längd och på 10.000m.

Men att få delta är endast halva glädjen. Skall det bli riktigt skoj krävs även medaljer för hemmanationen. Och här kom bakslag nummer 1 redan före EM inleddes. Antti Ruuskanens höga feber tvingade Finland att ta till reserven Teemu Wirkkala. Inte nödvändigtvis en dålig ersättare. De övriga nationernas lagledare skulle göra dubbelvolter av glädje ifall de fick Wirkkala till sitt lag. Men inte i Finland där Wirkkala i år varit sämre än Ruuskanen.
Onsdagens spjutkval berättar mera om den finländska trions slagkraft. Just nu finns frågetecknen i luften för samtliga 3 kastare. För Tero Pitkämäki, som endast har ett fint kast från i år, för Ari Mannio, som fortfarande är relativt oerfaren, och för blixtinkallade reserven Teemu Wirkkala. Vi riktar samtidigt ett Danke Schön till världsmästaren Mattias de Zordo, som står över dessa mästerskap. Ett hinder mindre i medaljjakten.

Och på tal om hinder: glöm medaljsnacket kring Jukka Keskisalo denna gång. Keskisalo verkade uppgiven under dagens mediaträff efter en försäsong där ingenting stämt. Just nu löper Keskisalo 3000m slätt lika hårt som de bästa i Europa löper 3000m hinder.
Rikta i stället medaljförhoppningarna mot herrarnas längd. Vi har sensationellt nog en trio 8-meters hoppare, som alla kan kämpa om topplaceringar. Jag är förvånad om inte medaljchanserna hålls länge i liv under herrarnas längdfinal på söndag kväll.

Finlands alla tiders bästa medaljskörd kom år 1974 då vi tog 18 medaljer. Ännu år 1982 tog vi 4 medaljer, men under de senaste 30 åren har en normal utdelning handlat om 1-3 medaljer. Räkna med samma skörd denna gång. Plus, som bonus,ovanligt många finalplatser.

Nu är det bara att hoppas att Ruuskanen-bakslaget blir det sista för Finlands del i dessa mästerskap. Och att det åtminstone inte regnar mera än under VM 2005.

Niklas Henricson