Värdet av hemma-EM

Stortävlingar på hemmaplan väcker många känslor, även hos mig själv. Känslorna handlar till stor del om laddning och förväntningar. Få idrottare har lyckan att få uppleva den unika stämningen av att få tävla i stortävlingar på hemmaplan. Själv fick jag uppleva det två gånger. Jag minns väl mina första stortävlingar då jag som 20-åring fick delta i EM i Helsingfors år 1994.

För en debutant var senior-EM ett stort kliv framåt från stortävlingar på juniornivå. Allt var nytt och spännande. Som debutant fäste jag större uppmärksamhet vid vad den norska spjutstjärnan Trine Hattestad gjorde under uppvärmningen än vid mina egna förberedelser. Resultatet blev fyra meter ifrån mitt rekord vilket inte räckte till mer än en 16:e plats i kvaltävlingen.

Det viktiga efter tävlingen var vad damernas lagledare, Tuula Laaksalo som kastat spjut själv, gjorde efter att jag gett intervjuerna på mixed zone. Hon kramade om mig och sade ”Gräm dig inte över det här. Du har många tävlingar framför dig och nu ska du bara njuta av att du fick vara med”.

För en oerfaren idrottare var det bra att höra de orden. Efter det kände jag mig inte lika skamsen över att ha åkt ut i kvalet och jag följde med resten av EM på läktaren, ännu ivrigare än tidigare. Jag får fortfarande gåshud då jag tänker på herrarnas spjutfinal. Hela publiken applåderade och ropade ”Seppo, Seppo, Seppo” – och visst blev det ju en medalj.

Hela hemma-EM-upplevelsen var väldigt viktig för en ung idrottare. Senast efter det här visste jag att jag verkligen vill satsa på idrott, tävla i fler stortävlingar och kanske till och med nå framgång. Följande stortävlingar var redan mycket lättare eftersom jag hade rutin och visste exakt vad jag skulle göra. Också resultatet var helt annorlunda. Jag är säker på att jag inte hade varit en lika färdig idrottare i följande stortävlingar utan erfarenheten från Helsingfors EM-94.

Tack vare att EM går på hemmaplan är Finlands trupp exceptionellt stor i år. Någon kan vara av den åsikten att endast idrottare som har chanser att nå framgång, minst en finalplats, borde skickas till EM. Jag anser att man nu om någonsin bör utse ett så stort lag som möjligt för att ge möjligast många chansen att uppleva den otroliga stämningen av hemmatävlingar.

Jag hoppas att många idrottare också efter dessa tävlingar känner en glöd och vilja att göra saker bättre än tidigare och prova sina gränser. För många ger hemma-EM ett svar på frågan ”varför skall jag satsa på idrott?”. Vi ses på Stadion!

- Mikaela Ingberg