” Medan ni nu lyssnar, börjar mitt nya liv…”
Jag har hört ett ärligt och underbart öppet sommarprat av ex-alpina utförsåkaren Anja Pärson. Så sällsynt skönt, är det jag hört, att jag känner att jag bara måste ta upp det här.
Men låt mej inleda med att gå något år tillbaka i tiden. Eller egentligen ganska många år. Pernilla Wiberg var i tiden en idrottstjej som fick mej att tro på idrotten på ett alldeles speciellt sätt. Den här tjejen hade en okuvlig vilja och förmåga att vinna. Och framförallt en vilja att vara bäst när det gällde; hon älskade att tävla, kändes det som.
Det här var långt innan de finska alpina tjejerna klarade sig på världscupnivå, och det var rätt sällsynt även inom många andra grenar. Alltså viljan att vinna, att inte vika sej när trycket är som störst. Pernilla vann och vann och sedan lade hon av, och så kom följande svenska tjej med en ännu värre vinnarskalle: unga Anja Pärson gjorde entré i världseliten.
Jag har följt hennes karriär sedan dess, fram till vinter-OS i Vancouver 2010 där till och med hon överträffade sig själv med sin viljekraft. Efter den historiska kraschen i störtloppet lappade Anja ihop sig fysiskt och visade sin viljekraft då hon körde hem ett brons i superkombin. Kraschen hade för de flesta fungerat som en giltig ursäkt till att låta bli att starta i flera grenar.
Men Anja hade viljan och därför gick det. I min värld är de här två tjejerna är svaret på varför det finns ett Bragdpris i Sverige, men inte i Finland.
Anja Pärsons sommarprat i P1 i Sveriges Radio på midsommardagen i år handlar om att vara idrottare och om vad det kräver. Det handlar om hur fullständig satsningen och fokuseringen måste vara om du vill nå världstoppen. Anja valde skidåkningen framom skolan, det fanns aldrig tid för båda.
” I idrotten skall man inte ha åsikter och gå i enhetlig klädsel”. Så säger Anja i sitt sommarprat. Några få ord som i all sin enkelhet innehåller en stor sanning om hur vardagen ser ut för en idrottare som representerar sitt land, i kanske15-års tid eller längre. Föreställ dej detta, vad skulle du vara redo att göra, undrar jag bara?
Men sommarpratet handlar också om något annat. Det handlar om ” att Anja kommer ut ”, som det heter i Sverige. Alltså en idrottare som offentligt deklarerar vem hon älskar. I Finland kommer idrottarna inte ”ut”. Hittills i varje fall..
”Jag har i 5 års tid väntat med att berätta, vi gjorde en lista på i vilken ordning vi skulle berätta, nu har vi kommit fram till dej, nu är vi fria och ryktenas tid är härmed förbi.” Så säger Anja i sitt sommarprat.
I sitt sommarprat väljer Anja att konfrontera hela Sverige med det faktum att hon hittat sitt livs kärlek, en kvinna. Anja är underbart genuin, kär och galen, i sin Filippa och det känns som om hon inte kan eller vill sluta prata om detta. Nu när hon får göra det på sitt sätt. Och hela Sverige lyssnar.
Jag visste att Anja skulle hitta en egen väg, även i denna fråga. Hon har aldrig godtagit de vedertagna sätten att göra saker på. Anja har alltid varit envis och haft en stark känsla för integritet. Jag har intervjuat henne många gånger under årens lopp; hon är en proffsig idrottskvinna och kräver även proffsighet av sin omgivning.
”Jag har en lång tid letat efter en plats att berätta min historia, sätta min rubrik själv ! ” Så säger Anja i sitt sommarprat. < br>
Jag respekterar Anja för det sätt på vilket hon väljer att berätta om sej själv och sitt liv. På Sveriges Radios Sommarprat sida finns även ett Sommarprat av Anja Pärson från år 2007 och lyssnar du på både det snacket och årets, så märker du snabbt den utveckling som skett i idrottaren, och i människan, Anja Pärson. Hon har gett många år av sitt liv till idrotten, nu början hennes nya, vuxna liv tillsammans med Filippa i Umeå.
Och hon avslutar med orden: Jag har vetat det i nästan 9 månader – jag skall bli mamma.
Ilse
- Lägg till ny kommentar