"Jag blev kallad finntuppen"

Synen på tvåspråkighet i Finland har förändrats under åren. I det sista avsnittet av Radars sommarserie får vi höra om tvåspråkighet då och nu. Vi rör oss från 20-talets norra österbotten till dagens Helsingfors.
Inga, 90, föddes i Munsala och växte upp med en finskspråkig pappa och svenskspråkig mamma. På 20-talet var det inte vanligt att man gifte sig över språkgränserna, speciellt inte i norra Österbotten.
Inga var en av de få tvåspråkiga i Munsala då hon var ung.Inga, 90 år, diskar YLE / Elin von Wright
– Jag var den enda på klassen med ett finskt namn och blev kallad för ”finntuppen” på skolgården, berättar Inga.
Mycket har hänt sedan dess. Idag gifter sig allt fler över språkgränserna. Enligt en undersökning av utbildningsstyrelsen år 2001 var en tredjedel av eleverna i svenskspråkiga lågstadieskolor i Finland från svensk- och finsk tvåspråkiga familjer. Det har också blivit allt vanligare med svenska och finska skolor under samma tak.
Marietta, 28, är uppvuxen i en tvåspråkig familj i Kristinestad men är nu bosatt i Helsingfors. Hon väntar sitt första barn.
Marietta RiissanenMarietta Riissanen i sitt arbete som frisör YLE / Elin von Wright
– Under de senaste åren har finskan blivit starkare, men det är självklart att jag ska tala svenska med mitt barn, säger hon.

Kommentarer
Min första kontakt med finnar
Min första kontakt med finnar då jag var liten på 70-talet var granne med oss i radhuset och han kastade stenar på mig och mina kompisar för att vi talade svenska. Fördomsfri som jag var i den åldern fattade jag ju ingenting. Ibland sprang vi undan och ibland kastade vi tillbaka. Cyklade man genom de finska höghuskvarteren skulle man ha bra fart på, annars kunde finnarna där börja jaga en och nita en. Det var en mycket skräckfylld period som jag aldrig glömmer.