Pop i en droppstensgrotta

När Pepe Deluxé år 1999 gav ut sin debutskiva Super Sound satt deras beat- och samplebaserade sound så rätt i tidens melodi att gruppen lyckades väcka jeansjätten Levi’s intresse och fick med låten Before You Leave i deras reklamkampanj. Under årens lopp har bandet sedan bytt sammansättning mellan varven och när man tidigare i år gav ut sin fjärde skiva är det numera av en duo som går i spetsen för verksamheten och håller i trådarna. Men i själva verket är det ett sextiotal musiker – bl.a. en tjeckisk filmmusikorkester – som medverkar på skivan Queen of The Waves, så Pepe Deluxé är väl egentligen inget band i traditionell mening.

Jag träffade den ena halvan av denna huvudansvariga duo, James Spectrum – i det civila även känd som Jari Salo – som numera är den enda ursprungliga Pepe-medlemmen, och han väljer att karaktärisera gruppen som en småskalig konströrelse snarare än ett band. Vidare kan det kanske nämnas att den andra parten faktiskt är en svensk kille vid namn Paul Malmström, men han är bosatt i New York, så han kunde inte ställa upp den här gången.

Nåja, den nya skivan har undertexten An Esoteric Pop Opera in Three Parts och är ett på många sätt storslaget spektakel som lånar drag av så väl progressiva rockopus från 1970-talets storhetstider, som sci-fi och seriealbumsmässig estetik. Men det mest anmärkningsvärda med skivan är kanske att man här på ett spår använder sig av världens största instrument, nämligen ”The Great Stalacpipe Organ”, en orgel byggd i en droppstensgrotta i Luray, Virginia i USA.

Men innan vi går närmare in på det, så kan jag konstatera att även om stalaktitorgeln är det mest unika instrumentet på skivan, så är det inte det enda värt att nämna. För redan på introt till öppningslåten används en Tesla Coil syntetisator för att skapa den rätt stämningen. Och det här är alltså ett slags blixtmaskin med sjungande blixtar på en halvmiljon volt, som man kan spela på som ett instrument, förklarade Jari för mig i all korthet.

Och desto närmare skulle jag nog inte våga mig gå in på hur det hela fungerar, men häromveckan på Björks konsert på Flow-festivalen så använde hon sig faktiskt också av en dylik Tesla Coil synt. Så någon kanske såg den där och då fick sig ett hum om vad det handlar om. Men när jag tar upp det här med Jari så framkommer det att han nog är lite störd på att Björk hann före.

Mera om det här i inslaget. Och inledningsvis hör vi alltså en Tesla Coil i låten Queenswave, som ska skapa den rätta stämningen för att föra lyssnaren med på en resa till ett forntida Atlantis.