Blandad kompott i filmpremiärerna

Simo gånger tre (3Simoa)

Regi: Teemu Nikki

Handling: Simo (Olli Rahkonen) och Lasse (Rami Rusinen) försörjer sig genom att göra lägenhetsinbrott. De har många idéer men är mindre bra på att förverkliga dem. Så en dag möter Simo en ung ensamstående mamma Eeva (Paula Vesala) med en liten baby som heter Simo, baby Simo har blivit till efter en blöt kväll, så blöt att mamma Eeva inte riktigt kommer ihåg hur fadern till barnet såg ut. Den vuxna Simo anar att han kanske är far till barnet och kommer plötsligt också ihåg ett värdefullt smycke som Eeva har i sin lägenhet. Så Simos idé blir att låta kompisen Lasse låtsas att han är Simo och pappa till barnet medan Simo igen låtsas att han är Antero.

Johanna tycker: Här finns bra skådespelare som t.ex. Paula Vesala från PMMP i rollen som Eeva eller Pekka Strang i rollen som Eevas kusin Anders, en säkerhetsvakt som tar sitt jobb på lite väl stort allvar och som talar svenska när han blir stressad. Men det räcker inte med roliga typer om det inte finns lite mer djup bakom dem. Upplägget i filmen är intressant men handlingen blir alltför lös för att riktigt hänga ihop och engagera tittaren. Dessutom sitter vitsarna inte alltid helt rätt och det humoristiska blir ibland lite för stelt och styvt. Här finns alltså goda ingredienser till en lättsam och rolig sufflé men den stiger tyvärr aldrig.

Moonrise Kingdom

Regi: Wes Anderson

Handling: Moonrise Kingdom är en äventyrsberättelse och en kärleksberättelse om två 12-åringar som rymmer för att de älskar varann och ingen annan förstår deras stora kärlek. Året är 1965 och vi befinner oss på en liten ö utanför den amerikanska östkusten. Sam (Jared Gilman) och Suzy (Kara Hayward) har träffats året innan och insett att de är själsfränder, de har i ett års tid brevväxlat och nu beslutat sig för att rymma. Sam är på ett scoutläger på ön och Suzy är där på semester med sina föräldrar och tre yngre bröder. När de försvinner skapar de kaos bland de andra vuxna och vi förstår alltmer varför Sam och Suzy rymde.

Johanna tycker: Wes Anderson skapar alltid en egen värld i sina filmer, en absurd fantasivärld som ändå är väldigt bekant och med ett stråk av melankoli. Det finns också mycket man kan känna igen från Andersons tidigare filmer, den dysfunktionella familjen, den galna humorn, de välkomponerade bilderna och en mycket finurlig användning av musik. Moonrise Kingdom handlar om barn och deras fantasivärld men är ändå en film för de vuxna. Att se filmen är att sitta och mysa, det är en briljant och passligt syrlig karamell.

Snabba Cash 2

Regi: Babak Najafi

Handling: Det är mycket vi känner igen från Snabba Cash ettan. Johan Westlund eller JW (Joel Kinnaman) är nu i fängelse och på väg ut på sin första obevakade permission. I fängelset har JW blivit god vän med Mrado (Dragomir Mrsic) som nu sitter i rullstol och drömmer om att få träffa sin lilla dotter. Jorge (Matias Varela) är tillbaka och skall göra en sista, riktigt stor affär och Mahmoud (Fares Fares) försöker fixa sina skulder. Alla har de planer, men det går inte väl, det går rakt åt skogen fel. Och då börjar desperationen växa.

Johanna tycker: Snabba Cash 2 är löst baserad på böckerna i Stockholm-noir serien Snabba Cash och Aldrig fucka upp av Jens Lapidus, men filmen påminner också om den danska Pusher-trilogin av Nicholas Winding Refn. Det är en hård värld som skildras med våld, kvinnohandel och svek. Det är så dystert och hemskt och mänskorna så desperata att man får kramp i magen av att se på dem. Här finns inte samma sug in i berättelsen som i den första Snabba Cash-filmen. Tvåan är mer en emotionell gangsterfilm med så mycket känslor att det nästan blir lite för mycket. Filmen dröjer vid varje emotionellt ögonblick som uppstår. Men här är bra skådespelare, ett trovärdigt språk och ett tempo som bär. Det hela bara väntar på en upplösning. Snabba Cash 3 lär komma nästa år.

Lyssna på Johanna Grönqvist och Jessica Morney i Kulturtimmen.