Hoppa till huvudinnehåll

Wasa Teater går upp i boxningsringen

Fighting Star på wasa teater
Fighting Star på wasa teater Bild: Frank A. Unger

Efter ett spektakel av sällan skådat slag i Österbotten har det nu varit urpremiär för musikalen Fighting Star på Wasa Teater. En musikal där unga, duktiga sångare bär upp mycket av föreställningen.

I uttagningarna till musikalen som ordnades under vintern och våren ställde 100-talet sökande upp och det ordnades semifinaler, webbfinal och allmänheten deltog med sms-röstning. Via det här fick teatern fram fina sångare som också gör sig på en teaterscen. Det är frågan om unga som växt upp med talangjakter på tv, som har höga ambitioner och som fått chansen att leva sin dröm. De jobbar på scenen ihop med etablerade sångare, skådespelare och dansare - och några av våra riktigt duktiga musiker står för livemusiken, under ledning av teaterns mångsidiga kapellmästare Ralf Nyqvist. Så den här biten har rotts iland med den äran.

Behovet att bli sedd

Fighting Star handlar om kampen för att nå framgång och att bli sedd. Det handlar om Ziggy, spelad av Carolina Storrank, som väljer att börja med boxning efter att ha få stryk en kväll på stan. Hennes pappa politikern, spelad av Geir Rönning, har ett val att vinna och kan inte acceptera att Ziggy väljer den vägen. Han ser bara den skada publiciteten runt henne har på hans karriär.

Regissören Maria Sid har satsat på ett avskalat koncept och det är lyckat. Berättelsen i sig är skissartad och scenografin är också den väldigt avskalad. Ofta har vi bara ett rökigt ljus och mörk skugga, kanske en boxningssäck eller en boxningsring och så ett par av skådespelarna på scenen, som sjunger duett tillsammans. Och det är så snyggt!

Som på filmduken

Här finns också element som ger känslan av storsatsning. Mycket beror det på att man flera gånger skapar en filmisk känsla, med hjälp av Joonas Tikkanens ljus- och videodesign och Mikki Kunttus scenografi. Man lyckas också skapa känslan av stor arena i samband med boxningsscenerna. Tankarna går lätt till Rockyfilmerna med Sylvester Stallone. Men också när en nedstämd Ziggy sjunger duett med sin döda mamma skapas den filmiska känslan. Då har vi Sonja Biskop som medverkar i närbild på stor filmduk.

Skådespelarnas sångröster passar väldigt bra ihop, ibland flyter de med varandra, ibland ställs de mot varandra och skapar en fin kontrast. Under första akten på premiären var det lite problem med ljudåtergivningen och endel hade svårt att urskilja orden i sångerna. Vilket var synd med tanke på hur få de egentliga replikerna är.

För grundidén och grundmanus står nöjesproducenten Niklas Rosström. Till sin hjälp har han haft amerikanska låtskrivaren Sharon Vaughn och svenske Douglas Carr som skrivit musiken. Och musiken är fräsch, ofta rockig och fri från musikalklichéer. Här finns en del blivande klassiker, bra låtar som genast fastnar lika snabbt och hårt som tuggummi i håret. Med den skillnaden att de här gärna får fastna.

Annorlunda andra akt

Första akten var alltså snygg, avskalad på alla sätt. Och den slutar också med en riktig klipphängare när Ziggy möter ryska mästarinnan och domaren håller på att räkna ut en av dem - och han gör det med en skruvad dans och kommer så långt som till fyra. Så efter första akten att har jag som åskådare gått från att i princip ha inga förväntningar alls, till att vara positivt överraskad och t.o.m lite förväntansfull.

Men andra akten är helt annorlunda. Här har man velat få in mera djup i berättelsen och här är det också mera myller på scenen. Ziggys illamående blir tydligare, väninna dansaren blir lurad med falska löften, Ziggys manager skor sig på henne och pappans förhoppningar grusas. Här kommer också ännu ett nytt element, en möjlighet till kärlek, in. Man vill hinna med så mycket på så kort stund.

Men nu har ensemblen för lite tid på sig för att hinna både etablera och fördjupa. Och kontrasten i utförandet jämfört med första akten gör känslan blir helt annorlunda. Det känns som att ensemblen inte hunnit bearbeta andra akten lika mycket som första och jag sitter där och känner mig ganska så överrumplad och snopen.

Kommentarer

  • Simon Schempp i spåret.

    Tyskland överlägsen i mixedstafett!

    Tyskland dominerade mixedstafetten i Canmore.

    Tyskland vann överlägset mixedstafetten i världscupen i skidskytte i Canmore. Det tyska laget gjorde en solid insats och vann med en segermarginal på en dryg minut före tvåan Italien.

  • Reaktorbygget i Olkiluoto får nya problem?

    En fransk fusion kan leda till oklara ansvarsfrågor.

    Det kraftigt försenade kärnreaktorbygget i Olkiluoto har stött på nya problem. Den här gången gäller det en planerad fusion mellan de franska energibolagen Areva och Électricité de France (EDF), som befaras röra till ansvarsfrågorna.

Läs också

  • Romsk kvinna i tält.

    Livet utanför samhället

    I Finland lever hundratals romer utan några rättigheter.

    I Finland lever hundratals östeuropeiska romer utan tillgång till vatten, el eller varmt boende.

  • Marc Dillon

    Marc Dillon: Finland är inte som det var

    Jag får sura blickar i spårvagnen då jag pratar engelska

    För tio år sedan lämnade han soliga Kalifornien för Finland och ett jobb på Nokia. - Jag älskar det här landet. Det är ett fint land och jag har gjort det till mitt hem. Jag kommer att stanna här, säger han, men tillägger att atmosfären i Finland håller på att förändras på ett sätt han inte tycker om.

  • UMK fick sina första finalister

    UMK har sina första finalister för i år.

    Saara Aalto, Stella Christine och Eini - där har du bidragen som fortsätter kampen om UMK-bucklan.

    5

Nyligen publicerat

  • Gungerd Wikholm och Chiang Hong Jen på Pekings station

    Drömmen om Kina och att dansa omkull ett skåp

    En dag reste jag till Kina. Kontrasternas land.

    Kina lockar med sin uråldriga kultur,avskräcker med sitt politiska våld. När jag gjorde radioprogrammet om författaren och Kinakännaren Cecilia Lindqvist, steg egna minnen från Kina upp i medvetandet.

  • Marc Dillon

    Marc Dillon: Finland är inte som det var

    Jag får sura blickar i spårvagnen då jag pratar engelska

    För tio år sedan lämnade han soliga Kalifornien för Finland och ett jobb på Nokia. - Jag älskar det här landet. Det är ett fint land och jag har gjort det till mitt hem. Jag kommer att stanna här, säger han, men tillägger att atmosfären i Finland håller på att förändras på ett sätt han inte tycker om.