Hoppa till huvudinnehåll

Glad och öppen supertalang vill uppnå allt – ”Stavhopp är en galen gren”

”Det är nu bara jag och jag har idrottat lite.” Wilma Murto är häpen över all uppmärksamhet efter de dubbla världsrekorden. Men hon måste vänja sig – för hon vill bli världens bästa stavhoppare.

Glad, livsbejakande och öppen – men samtidigt väldigt ambitiös, målmedveten och vetgirig.

Jarno Koivunens beskrivning av stavtalangen Wilma Murto träffar mitt i prick. Det är ett riktigt naturbarn som tränar i Kuppis idrottshall en mörk februarikväll.

Skämten haglar och skratten ljuder tränare och adept emellan – men när det väl är dags att greppa staven sänker sig en djup koncentration över Murtos ansikte.

Nu gäller det.

Wilma Murto efter världsrekordet 471 i Tyskland. Wilma Murto efter världsrekordet 471. Bild: Lehtikuva murto,wilma murto

Den 31 januari blev 17-åriga Wilma Murto över en natt Finlands mest omtalade friidrottare. Hon förbättrade världsrekordet i 19-årsklassen två gånger i tyska Zweibrücken – först till 465, sedan 471.

Hon var ett stort framtidsnamn redan innan, men plötsligt var Wilma Murto namnet på allas läppar och intervjuförfrågningar haglade från höger och vänster.

Murtos bakgrundsteam med managern Tero Heiska i spetsen satte locket på – fokus skulle hållas på idrotten och skolan. Sportmagasinet var dock tidigt ute med sin bokning, och fick följa med på ett träningspass under den gångna inomhussäsongen.

”Det är nu bara jag”

– Inte har vardagen ändrat desto mer, förutom att man river mig åt lite alla håll stup i kvarten, pustar Murto ut.

Hur mycket har människor känt igen dig ute på gatan efter världsrekordet?

– Lite förbryllande mycket. På en restaurang sa en servitör att ”du ser bekant ut” och jag vara bara att ajaa, säger Murto och brister ut i skratt.

Mamma Sari har betytt mycket för Wilmas karriär och hon fick följa med ruljansen kring sin dotter på flygplatsen efter världsrekordet. Wilma och mamma Sari Murto, 1.2.2016 Bild: Lehtikuva murto,sari murto,wilma murto

Hur känns all denna uppmärksamhet?

– Ganska konstigt. Det är nu bara jag och jag har idrottat lite. Det är underligt att också andra människor är intresserade av vad jag håller på med.

Om utvecklingen fortsätter får Murto vänja sig vid att allt fler följer hennes varje steg. Hoppas det, konstaterar Wilma i hopp om fortsatt framgång.

Overklig känsla

Förra sommaren nådde Wilma Murto som bäst 430, efter tio centimeter högre inomhus vintern innan. Denna vinter höjde hon sitt personliga innerekord med 31 cent – ett häpnadsväckande kliv framåt.

– Inte hade jag riktigt väntat mig det här. Jag trodde på 465 på basis av tidigare tävlingar, men när ribban lades på 471 var jag bara att herregud... När jag sen klarade det kändes det smått overkligt.

– Det var antagligen mitt bästa tävlingshopp nånsin, men perfekt var det inte. Vi hittade genast saker att förbättra med Jarno, att ”det där och det där kunde sitta bättre”. Så det finns fortfarande saker att göra.

Wilma och Jarno har känt varandra redan länge. Wilma Murto och Jarno Koskinen, Kuppis, februari 2016. Bild: Yle/Janne Isaksson jarno koskinen,koskinen,murto,wilma murto

Wilma Murto är en landsbygdsflicka från Kuusjoki i nuvarande Salo stad. Stavhoppet hittade hon som nioåring på ett stavläger i Åbo – som leddes av Jarno Koivunen.

Koivunen minns inte lilla Wilma från det första lägret, men längs med åren har samarbetet blivit allt tätare. För knappt två år sedan flyttade Murto till Åbo och Koivunen tog över huvudansvaret.

I dag har Murto ca 300 meter till idrottshallen i Kuppis och lika långt till Kerttulis idrottsgymnasium, som möjliggör en helhjärtad satsning på friidrotten. Idealiskt, beskriver Koivunen.

– Jag vet inte vad som egentligen kunde vara bättre i det här systemet, menar Murto och syftar på förutom Koivunen, också Minna Nikkanen.

Mästerskapsveteranen hjälper ynglingen

Nikkanen har nu för första gången på länge en reell utmanare om titeln som Finlands etta. I helgens inomhus-FM var Nikkanen vassare, medan Murto kom tvåa.

Jarno Koivunen är övertygad om att tävlingssituationen sparkar båda adepterna framåt.

– Tävlingsmomentet sporrar både i tävling och träning. Då du verkligen måste kämpa får du på riktigt ut allt du har. Det funkar bättre än att jag står bredvid och skriker, ler Koivunen. Minna hade det med Vanessa (Vandy, som slutade 2011) men sen har det varit lite tommare.

– Minna kan förstås övningarna bättre och man ser att hon lär Wilma. Hon berättar hur idrottaren ska känna sig. Man märker att den ena är i början av sin resa, och den andra redan hunnit lite längre.

Minna Nikkanen är fortfarande finsk rekorddam utomhus. Minna Nikkanen, i-FM 2016. Bild: Lehtikuva Minna Nikkanen,nikkanen

Murto fortsätter att träning tillsammans med tio år äldre Nikkanen, som deltagit i elva stora mästerskap under karriären, betyder enormt mycket.

– Hon är ändå ganska mycket bättre än mig på många saker. Nu kan jag följa med och tänka att ”sablar, hon där hoppar också ganska bra”, vilket gör att jag får ut ännu mer av mig själv.

– Och det är inte bara i träningen det hjälper, utan också i livet som stavhoppare, tillägger Murto. Ute på resor har jag till exempel varit att ”herregud, vad ska man göra med stavarna på flygplatsen”. Minna har lärt mig mycket.

”Stavhopp helt galet”

Det finns ingen mirakelförklaring till Wilma Murtos jättekliv i år, menar såväl tränare som adept. Murto har helt enkelt en hel träningsvinter bakom sig och har nått framsteg på alla fronter.

Koivunen upplever att Murto redan nu håller jämna steg med världseliten i löpningen, stavisättningen och utsprånget, medan fysiken – i och med den unga åldern – tillsvidare är en svaghet. Därtill har hon alltid varit modig, vilket är ett måste i stavhopp.

– Förstås, om man tänker med helt vanligt sunt förnuft, så inte finns det ju nån vett i att springa i full fart med en käpp och hoppa möjligast högt. Det är ju en helt galen idé, säger Wilma. Men man får inte vara rädd. Om man känner att ”nej helsike, det här är skrämmande”, så syns det i prestationen.

Murto har en fördel mot många konkurrenter tack vare sin längd på 181 centimeter. Wilma Murto, i-FM 2016. Bild: Lehtikuva murto,wilma murto

Jarno Koivunen beskriver Wilma Murto som en ivrig adept som han ibland måste bromsa för att träningen inte ska gå över.

– Men det är också en del av hemligheten bakom utvecklingen. Du måste ha en vilja att träna och utveckla dig själv. Om du varje dag du kommer på träning frågar dig själv ”varför är jag här?”, så blir det ingenting i längden.

Hur mycket krävs nu tålamod?

– Mycket, jättemycket, säger Koivunen. Om man ser på världstopparna ser resultatkurvan ofta ut så att man ganska snabbt kommer upp på 450, 460 – men sen börjar problemen, berättar Koivunen som upplevde samma också med Nikkanen.

– Egentligen alla, förutom Jelena Isinbajeva, har stagnerat. Stavhopp är en komplicerad gren och det finns många sätt att misslyckas, och du måste förstå att du kan gå framåt som idrottare, även om resultaten inte alltid gör det.

Supersommar med tre mästerskap

Murto är i dagsläget åtta i världsstatistiken och kvalificerad för inomhus-VM i Portland den 17–20 mars, men hon åker inte till USA. Belastningen skulle bli för tung med tanke på sommaren, som i tur och ordning innehåller EM i Amsterdam, junior-VM i Bydgoszcz och OS i Rio de Janeiro.

Murto, som fyller 18 år i juni, har inte ännu gjort sin seniormästerskapsdebut, eftersom feber stoppade henne i inomhus-EM förra vintern och en fotskada satte förtida punkt på förra sommaren.

– Hon tävlar sannolikt i alla, i och med att EM och JVM avgörs så nära, resonerar Koivunen. Huvudtävlingen är junior-VM, oavsett vad det sker i sommar. Vi har inte satt upp några framgångsmål för EM och OS – och gör det knappast heller.

– Erfarenhet är det centrala, det är som att sätta pengar på banken. Hon är en ung idrottare och det viktigaste är att hållas frisk och utvecklas, resultaten kommer sen i sinom tid. Om hon når ens nära 471 i sommar är jag riktigt nöjd.

Världens genom tiderna bästa damstavhoppare Jelena Isinbajeva, som innehar världsrekordet 506, hoppade som högst 420 som 17-åring. Jelena Isinbajeva, VM 2013. Bild: EPA / All Over Press isinbajeva,Jelena Isinbajeva

Wilma Murto håller med sin tränare, även om hon medger att OS bränner lite extra mycket i fingrarna. Allting som görs nu, görs med tanke på framtiden.

Om vi då tittar längre fram – vad vill du uppnå?

– Allt som bara är möjligt, svarar Wilma med ett skratt. Inte vill jag i det här skedet sätta några gränser. Det är kanske ännu drömmar som förhoppningsvis en vacker dag blir konkreta mål, men jag tänker mig OS-guld, VM-guld och världsrekord.

Om vi pratar världsrekord ska du över fem meter... Vad tänker du om det?

– Det är en stor milstolpe, men när man tänker efter så är jag inte så hemskt långt ifrån, säger Murto. Förstås är följande 30 cent betydligt jobbigare än de 30 senaste, men det känns inte alls omöjligt.

Kommentarer

Inlagt av

Den ryske tränaren som påstod att vi inom en relativt snar framtid kommer att få se kvinnor hoppa så högt som 5,30, har förmodligen rätt. Det har att göra med styrka och teknik. Styrkehoppare kan utvecklas snabbt och kan man sedan förena det med en bra teknik når man högt. Men för att hoppa riktigt högt, som fransmannen, krävs en otrolig fart, perfekt stavisättning, timing och att du har " flygförmåga ". Det sistnämnda syftar på att när du släpper staven så ska du kunna sväva iväg uppåt med hjälp av accelerationen i speeden så att du kan passera ribban med powerkraft. Och, viktigt i sammanhanget, att du inte väger för mycket. Frågan är vad som kommer efter fransmannen? Skulle gissa på att det handlar om materialutveckling. Men. Och det passar verkligen in här; " det finns inga träd som.......". Med dessa ord vill jag avsluta med att säga att jag tror Wilma kommer att hoppa 5 meter en vacker dag. Och det är en gräns som känns speciell för damerna. Sergej hoppade ju över 6 meter ett antal gånger. Också i sömnen.

  • Mjölbolsta flyktingförläggning i Raseborg krymper

    Behovet av platser för asylsökande har minskat.

    Antalet platser minskar vid flyktingförläggningen i Mjölbolsta i Raseborg. Förläggningen för minderåriga i Lojo stänger. Förändringarna ska vara genomförda senast i slutet av november.

  • Suvi-Tuuli Wikström: Målet är VM-seglingar och att bli sjökapten

    Wikström satsar på Youth Sailing World Championships i år.

    Ekenäs segelsällskaps Suvi-Tuuli Wikström var tio år gammal då hennes tränare upptäckte att hon har potential att komma långt inom seglingen. Nu har hon i många år lyckats nå topplaceringar i den finländska rankingen i sin åldersklass i Laser Radial.

  • Flyktingmottagningen i Korsnäs stänger i höst

    Migrationsverket lägger ner 23 flyktingförläggningar.

    Flyktingförläggningen i Korsnäs läggs ner. Personalen fick beskedet på måndag. Före den 30 november ska 140 flyktingar hitta nytt boende.

Läs också

  • Kräksjuka på Silja Symphony

    Både passagerare och besättning drabbades.

    Tiotals passagerare och besättningsmän på bilfärjan Silja Symphony har fått kräksjuka.

  • Våga göra misstag för att utvecklas!

    Det är inte så farligt att klåpa, enligt Rosa Meriläinen.

    Författaren, debattören och feministen Rosa Meriläinen har ofta fått höra att hon provocerar och i hennes och Saara Särmäs nya bok Opas hauskempaan elämään (fritt översatt Guide till ett roligare liv) som kommer ut i höst uppmanar hon folk att inte ta sig själva på så stort allvar. Om man gör bort sig har man i varje fall alltid en god historia att berätta för andra i framtiden.

Nyligen publicerat - Sport

  • Suvi-Tuuli Wikström: Målet är VM-seglingar och att bli sjökapten

    Wikström satsar på Youth Sailing World Championships i år.

    Ekenäs segelsällskaps Suvi-Tuuli Wikström var tio år gammal då hennes tränare upptäckte att hon har potential att komma långt inom seglingen. Nu har hon i många år lyckats nå topplaceringar i den finländska rankingen i sin åldersklass i Laser Radial.

  • Kristian Bäcks vår: Full utdelning

    8-metersgränsen nära för längdhoppslöftet.

    Han överraskade de flesta med 795 i längdhopp redan i mitten maj. Men Kristian Bäck själv visste vad han kunde vara god för. Det visste också de som hade sett honom träna på våren.