Det nyttiga viltköttet
- av Stefan Pellas

22.6.2010 11:00
Viltkött - såsom kanadagås - är ett klimatsmart val. Men det är svårt att få tag på vilt, och skribenten frågar sig om dagens konsument vet hur man handskas med råvaran. Bild: YLE/Robesus Inc.

Frågan om vad vi äter för mat får allt större uppmärk-samhet. Allt fler människor äter livsmedel som producerats i fabrik i stället för att själva inhandla råvaror för att sedan tillreda maten. Tillsatserna i industriell mat verkar också öka i snabb takt. Som jägare känns det därför bra att ha tillgång till kött som är både gott, nyttigt och fritt från E-medel.



Viltkött är ett magert, proteinrikt kött som är rikt på mineraler och som innehåller nyttiga Omega3-fetter. Viltkött är också fritt från läkemedel och har låga halter av miljögifter och tungmetaller.

Stefan Pellas. Bild: YLE/SmältpunktUnder de senaste åren har blickar riktats allt mer på vad vi äter och framförallt på vad maten innehåller. Böcker om vad den moderna maten innehåller i form av kemikalier och tillsatser har också publicerats.


Viltkött är klimatsmart, ekologiskt och nyttigt

Mycket av mat diskussionerna handlar om industriellt producerad mat, förädlade råvaror eller färdiga maträtter. Åtminstone så känner jag tveksamhet till om innehållet i det paket man håller i handen verkligen är nyttigt när det innehåller en mängd olika konstgjorda ämnen med E-förkortningar samt smakförstärkare och vad är förresten en köttbiprodukt och köttklister (s.k.Trombin) - är det kött eller något helt annat?

Ser man på utbudet i livsmedelsaffärerna märker man snabbt att den moderna mattrenden har lett till att utbudet av naturliga råvaror minskat och framför allt i köttdiskarna märker man att variationen är liten. Det finns nog snart ingen livsmedelsbutik där man styckar och paketerar kött, allt detta sker nu i fabriker och därifrån kommer allt kött i plastförpackningar och variationen av produkter blir allt mindre.

Är man som jag jägare har man alla möjligheter att tillvarata alla de goda och mycket nyttiga bitar som finns på ett vilt, för oss är det också en självklarhet att regelbundet äta vilt, men tänker vi på att det är en lyx att ha förmånen att i stort sett dagligen få äta vilt, året om?

Jag bland flertalet andra är mycket övertygad om att viltkött är ekologiskt, klimatsmart och nyttigt. Förutom detta vet jag att det också är ett mycket välsmakande kött, härmed kommer jag att tänka på en sensommar när yngsta dottern då 5 år gammal såg mig rakt i ögonen och påtalade den oroväckande dåliga situationen i frysboxen (som hon hört sin mor tala om) och tyckte att pappa snarast borde åka till skogs för att skjuta en älg så vi skulle få riktigt kött på bordet, hon hade ledsnat på det intetsägande svin- och nötkött som fanns tillhanda i närbutiken. Hon liksom den övriga familjen fick dock vänta till hösten och jakttider.


Byråkratin gör det krångligt för både producenten och konsumenten

Men hur skall vi göra så att fler finländare skall få tillgång till detta välsmakande samt klimatsmarta kött? Byråkratin samt myndighetskraven på exempelvis småskaliga slakterier har som välbekant lett till att så gott som alla gårdsslakterier lagts ner i Finland med hänvisning till den förnyade livsmedelslagen som trädde i kraft år 2006, med en övergångstid om tre år var det sedan slut med småskaligheten i Finland 2009. Också för en jägare som skulle kunna tänka sig att sälja kött är det samma livsmedelslag samt krav som gäller vid försäljning.

Det är inte utan lite avund man ser på flera trevliga matprogram på TV inspelade i mellan Europa och då funderat över hur det där kommer sig att de fått behålla sina fina och kulturella mattraditioner och ännu i nutid ges möjlighet att sälja sina produkter till konsumenter? Ostar gjorda under bar himmel på en fäbod som lagrats i grottor och får och svin slaktade hos den lokala slaktaren m.m.

Alla matintresserade som någon gång besökt en mellaneuropeisk kött-/fisk-/matmarknad har säkert frågat sig varför man inte hemma i Finland, helst kan ha kvar de enligt mellaneuropeisk standard mått mätt, extremt hygieniska gårdsslakterierna, när andra europeiska länder får göra precis som de gjort sedan urminnes tider, månne inte den storskaliga Finska matindustrin ha ett finger med i spelet?

Vi behöver inte gå långt västerut för att finna olikheter i viltköttshanteringen i grannlandet Sverige har jägare rätt att leverera "små mängder vilt" inom landet direkt till konsumenter eller till lokala butiker och restauranger utan veterinärbesiktning enda kravet är att djuren måste säljas med skinnet på. Jägaren som levererar vilt har där ett helt naturligt juridiskt ansvar för att inte utsätta mottagaren för risker, vilket innebär att generella regler om hygien, kylförvaring med mera måste följas, saker som är helt naturliga för den moderna jägaren.

Vad är då "små mängder" i Sverige? Räknat i antalet älgar betyder det 25 vuxna djur samt 50 kalvar och i frågan om rådjur 250 vuxna och 200 kid.


Kan vi hantera råvaran?

Jag skulle dock gärna i detta sammanhang vilja veta hur dagens ”närbutiker” i Finland skulle få tillstånd för en sådan hantering och skulle det därefter finnas kunskap bland dagens handelsmän, om hur en djurkropp skall styckas? Saluhallar kunde dock vara ett tänkbart ställe för försäljning men hur får man där tillstånd att sälja vilt med fjäderdräkten på?

Ytterligare kan man ställa sig frågan hur dagens konsument skulle ställa sig till att till exempel själv plocka sin fågel före tillredning?

Har livet och framförallt döden blivit för institutionerad i dagens samhälle? Är det därför, det är lättare att köpa plastförpackat kött från slakterier i stället för råvaran och varför har en helt naturlig sak som slakt blivit en så laddad fråga?

Hur påverkar då våra livsmedelskrav och dagens mat människan? Själv skulle jag vara mycket intresserad av att se en utredning om barnens allergier i Europa jämfört med Finländska barn, har våra i mitt tycke extrema hygienkrav de facto gjort dagens barn sjukare?


Stefan Pellas,
viltvårdskonsulent vid Svenska Österbottens jaktvårdsdistrikt
Visa / dölj kommenteringsformuläret




Säkerhet
Säkerhetskod - om du har problem med bilden kan du mejla din kommentar till svenska@yle.fi
Skriv in nummerserien, klicka sedan på "Skicka".
Vi förbehåller oss rätten att publicera, eller att låta bli att publicera, kommentarer. Alla kommentarer förhandsgranskas innan publicering. Utanför kontorstid och på veckoslut kan granskningen och publiceringen vara långsammare än på vardagar. Skriv sakliga inlägg och respektera andra skribenter. Följ lagen och håll en god ton i dina inlägg. Diskutera gärna livligt och kontakta redaktionen, ifall du upplever att ett publicerat inlägg bör tas bort av någon orsak: svenska@yle.fi

Kommentarer

1.9.2010 16:55Nya tag!
ja, vet du , här i sydvästra skärgården finns det så avundsjuka mänskor att somliga jägare har grävt ner det överflödiga köttet, så att man bara inte behöver dela med sig! I många jaktlag finns gamla gamyler som inte säkert ens ser att skjuta längre, men nya, yngre medlemmar tas inte!
10.3.2010 14:42Stefan
Svar till fd.skogsägare. Jag har svårt att på basen av ditt inlägg kommentera detta fall, detta på grund av att jag inte har all bakgrundsfakta. Från jaktvårdsdistriktets sida framhåller vi dock alltid fördelarna av att man tar med nya medlemmar i jaktklubbarna. Jaktklubbarna som för övrigt funktionerar precis som vilken förening som helst och lyder under föreningslagen. Därmed kan man som inom all övrig föreningsverksamhet bestämma tex. vem man vill ta med i föreningen/klubben.
9.3.2010 12:11f.d. skogsägare
Stefan Pellas talade vackert om jakt och
kött från t.ex. älgjakten. Snälla Pellas
du är lyckligt lottad som har möjlighet att jaga älg - förklara för mej o ev. andra intresserade huru "man får denna
möjlighet". Jag sålde för en tid sedan
ett skogsskifte ca 15 ha, delat på en far o son, var i kontakt med jaktlaget
som - i många år - fått jaga på området.
Enligt föreningens stadgar bör en markägare få komma med i jaktlaget, vilket också ordf. sade före försäljningen. De nya ägarna till skiftet fick inget medlemsskap, kanske
om fem - tio år??? Jag har förståelse för att man vill ha någon form av prövotid. I detta fall tycker jag det
skulle vara rimligt att jaktföreningens
styrelse åtminstone skulle träffa de
berörda, ett beslut kanske blir "rättvisare" om man känner varandra - åtminstone i någon mån. Jag
har pratat med en medlem och detta verkade
inte helt omöjligt. Varför engagerar jag mej i denna fråga - jo jag tycker
litet synd om "de nya jägarna". Jag känner en del av personerna i jaktlaget
som helt Ok personer. Huru skulle du
agera i denna sak för att få flera människor att börja jag o äta hälsosam
mat.
9.3.2010 11:55Pehr-Olof Rönnholm
Tack för inlägget. Jag hoppas att någon som sitter och besluter i dessa frågor lyssnar och reagerar. Det personliga ansvaret och en helhetssyn på samhällsutvecklingen är viktig. Tyvärr håller vi på att tappa kontakten med verkligheten och naturen. I en krissituation går människan under utan kunskap om hur man producerar och hanterar råvaror. Själv är jag i den lyckliga situationen att jag kan äta fisk som jag fångat själv, ägg som mina hönor värpt, stekt ungtupp som jag senast slaktade på lördagsmorgonen och familjen åt till middag på kvällen. Och jag ska lära mina barnbarn att hjälpa till i slakten liksom mina egna barn gjorde. Vi får inte låta kunskapen (speciellt den tysta kunskapen) gå förlorad.
Veckans tanke

Veckans tanke

Varje vecka låter vi mänskor tycka till om konsumtion, miljö och hållbar utveckling. Veckans tanke rör sig både på lokal och global nivå och våra tyckare finns runt hela världen.

Fler artiklar från Veckans tanke

Idag - fredag 10.2

Föregående Nästa
Helsingfors

Namnsdag: Elin, Ellen, Ella, Elna

Titta och lyssna

  1. Helteinen helmikuu (12): Osa 1/10
  2. Drakan: 10/12
  3. Fritt Fram
  4. BUU-radion

Lyssna direkt

Miljönyheter från svenska.yle.fi/nyheter