Konsumera bort konsumtionen!
- av Mathias Nylund
15.3.2010 9:26
Ofta nås man av budskapet att det är på individnivå som det gröna tänkandet måste implementeras. Att tygla industrins utsläpp med hjälp av lagar och förordningar räcker tydligen inte, det är vi konsumenter som måste ändra synsätt och livsstil, annars går jorden under. Vi måste konsumera mindre, och det gör vi genom att konsumera.
Jo, du hörde alldeles rätt där. Det är genom ytterligare konsumtion som världen ska räddas. Åtminstone låter det så om du t ex står i en bilaffär eller i en vitvarubutik. Kör du nu med en stor bensinmotor orsakar du hög bränsleförbrukning och i förlängningen stora utsläpp. Om du däremot skulle byta till en snål dieselbil blir ditt ekologiska fotavtryck mycket mindre. För att inte tala om hur lite du släpper ut om du skaffar en hybridbil som delvis går på elektricitet, och till viss del inte släpper ut någon koldioxid alls. I fråga om hushållsmaskinerna gäller samma sak. Din gamla frysbox och ditt kylskåp är riktiga miljöbovar som kunde bytas ut mot motsvarande maskiner som kanske bara drar hälften så mycket elektricitet.
Miljövänlighet motiverar inte nyköp
Att bränslesnåla bilar och vitvaror är bättre än bränsletörstiga dylika är ju en självklarhet. Men frågan är om det är bättre för miljön att byta ut dina fungerande grejer även om dem tillverkats för många år sedan, och kanske inte direkt är "da shit" när det gäller miljömedvetenhet. För vad händer om du byter till en snål dieselbil. Då får fabriken en till bil såld och detta ger dem automatiskt anledning att tillverka en till. Din gamla bil byter du kanske bort och i stället för att du kör runt och smutsar ner med den så gör någon annan det. Du själv åker runt i din nya bil och smutsar ner, kanske inte lika mycket som förr men ändå. Och tillsammans blir det väl mera än när din nyinköpta bil ännu inte rullade på gatorna?
Samma sak med vitvaror. Speciellt i dessa tider då ett splitternytt eller totalrenoverat hus har blivit en mänsklig rättighet för folk i 30-årsåldern, då händer det att enbart lätt begagnade maskiner också hamnar på sophögen när det renoveras. Häromdagen såg jag en annons om en bostad byggd 1999 som totalrenoverats med bl a nya köksmaskiner år 2006. Sex-sju år klarade sig de maskinerna innan de föll för åldersstrecket.
Användbara maskiner glöms bort och blir sopor
Jag har bekanta som tagit över sina föräldrars hus nyligen, och kastat ut den inredning som föräldrarna satte in under senare delen av 90-talet. Varje maskin fungerade säkert hur bra som helst, och var heller inte speciellt omodern, men dels är det ju trist att inte ha splitternya maskiner när man en gång renoverar, och kanske de också tänkte på miljöaspekten. När man renoverar är det ju guldläge att skaffa snålare maskiner och dämpa sitt ekologiska samvete, paradoxalt nog då genom konsumtion.
En ny tvättmaskin gör ju likt fallet med bilen att det produceras en ny tvättmaskin i fabriken. Den gamla byts dock sällan bort för att användas av någon annan. I stället slängs den gamla, eller så ställs den bara undan i ett garage, en sommarstuga, en lada eller i något förråd. När maskinen fungerar och är användbar känns det kanske fel att sonika slänga bort den, istället får den stå och skräpa någonstans i några decennier tills den duger att slängas.
Reparation borde vara lönsamt
Jag tror att det vore fiffigare om vi använde våra maskiner så länge de fungerade, och när de gick sönder skulle vi reparera dem. Sedan när apparaten är 20 år gammal och går sönder, då kunde vi slänga den och köpa en ny som är väldigt energisnål. Det här skulle ju förutsätta att det lönade sig att reparera grejer i stället för att slänga dem. Själv har jag en Sony bilstereo som slutade fungera bara efter några gångers användning för tio år sedan. Jag tror att den kommer att ligga hemma och skräpa hela mitt liv, för jag sitter ju i en prekär situation. Stereon är i princip oanvänd så jag kan ju inte slänga den. Däremot riskerar jag att behöva betala mer för att reparera den än för att köpa en ny. Så vad ska jag göra?
Lösningen på alla dessa problem vore att politikerna införde ett kännbart skatteavdrag för reparationer, lite i stil med det som finns för renoverings- och hushållstjänster. Om det kostade 50 euro och inte 200 euro att reparera en maskin tror jag att de flesta skulle föredra reparation, och vår miljö skulle slippa att ännu en maskin säljs och en ny tillverkas. Men den mäktiga tillverkningsindustrin är knappast så intresserad av detta alternativ, så politikerna lär nog inte få för sig att dämpa konsumtionshysterin. Det är ju den som ska rädda ekonomin, menar de.
Mathias Nylund,
Nykarlebybo
