Finlands och Sveriges två första kvinnliga journalister – Tekla Hultin och Wendela Hebbe

- Varför skriver kvinnor alltid om sådana där ointressanta saker, varför skriver ni inte om politik och samhälle och ekonomi?
Detta fick Tekla Hultin, som ofta har kallats Finlands första heltidsanställda kvinnliga journalist, höra i början av sin bana i slutet av 1800-talet.

Wendela Hebbe - porträtt av C.J. Brummer. Originalporträttet - en miniatyrakvarell - ägs av Wendelas Vänner. Men innan Tekla Hultin var verksam verkade en annan, mycket mörkögd kvinna redan före mitten av 1800-talet som Sveriges första anställda kvinnliga journalist. Hon har rentav kallats för en av adertonhundratalets i särklass mest fascinerande och mer fängslande personligheter, där det lite gäckande och gåtfullt tillbakadragna i hennes karaktär enligt kulturjournalisten Crister Enander i boken ”Ett skott i nacken” ska ha lett till att hon alltför ofta har blivit smått styvmoderligt behandlad i historieskrivningen.

Wendela Hebbe, föddes i Jönköping år 1808 och dog långt senare, vithårig och tydligen ännu helt rörlig vid 91 års ålder år 1899.

När Samuel Åstrand, hennes far, fick Nässjö pastorat var han 41 år och hade kommit sig upp av egen kraft. För honom var det viktigt att hans döttrar skulle få en god utbildning.

Biskopen och författaren Esaias Tegnér råkade vid några rutinbesök i prästgården fästa sin uppmärksamhet vid den mycket unga och vackra Wendela med sina av många omskrivna brännheta svarta ögon. Tegnér avgav ett löfte till henne att hon fick skriva till honom närhelst det passade henne – och Wendela skrev, emedan Tegnér för henne framstod som den store diktaren som hon beundrade.

Litteraturkritikern Ebba Witt-Brattström har i förordet till Brita Hebbes biografi om Wendela Hebbe skrivit att prästdottern Wendela Åstrand knappast kunde ha föreställt sig sin tillvaro som nygift med den stilige Clemens Hebbe. Hon och Clemens inrättar sig på gården Näsbyholm, där de får tre döttrar. Och medan åren går fortsätter också Wendela Hebbes och Tegnérs gemensamma korrespondens. Ebba Witt-Brattström har här talat om att den från Tegnérs sida är ingenting mindre än en rejäl grundkurs i sexuell utpressningstaktik. Han skickar henne t.ex. poemet ”Varningen” skrivet i syfte att bryta ner motståndet hos de damer han för tillfället uppvaktar, med vissa justeringar förstås…

Med Wendelas äktenskap går det senare illa. Clemens har bl.a.sålt ”luftoxar”, dvs. 150 stycken oxar som inte existerar…Han flyr till slut utomlands medan hon får möta ”ulvarna vid tinget” utan att hon är insatt i mannens affärer.

Som 32-åring får hon så lov att hitta sig en egen födkrok. Hon sätter in en annons i Jönköpings tidning om att hon snart flyttar in till staden och då avser undervisa i ”musik, elementerna av sång, ritning, målning och lithocromie samt tyska, fransyska och engelska språken”.

Wendela Hebbe hade år 1840 fått en roman antagen på Lars Johan Hiertas förlag. Med den som en sorts referens tågade hon in på Aftonbladet sommaren 1841.

Den 24 juli 1841 skrivs det historiska anställningskontraktet mellan Wendela Hebbe och Aftonbladet, med Lars Johan Hiertas signatur vid sidan av hennes. Hon är nu inte bara Sveriges första anställda kvinnliga journalist, utan även i en vidare mening Sveriges första kvinnliga litteratör…

Enligt journalisten och författaren Ami Lönnroth är Wendela Hebbes största journalistiska bedrift att hon införde socialreportaget i svensk press. Lönnroth har bl.a. jämfört Wendelas text ”Arbetskarlens hustru” med Astrid Lindgrens Pippi Långstrump i Söderhavet-och hon finner samma berättande ton i båda verken.

- Den som våren 1845 någon gång vandrade utåt den s k Nya vägen, såg, utanför något av de gamla rucklen, som till vänster omger densamma, två små trasiga barn, som lekte bland bergen och de betande getterna…

Det är tilltalet som gör att man snabbt blir indragen i berättelsen och nyfiken på fortsättningen. Men i Wendela Hebbes text övergår sagan snart i grym verklighet medan berättelsen om Pippi blir den mest uppmuntrande fantasiflykt… ett indirekt socialreportage kan man tänka, där de starka blir svaga och tvärtom.

När man funderar över varför just Wendela Hebbe kom att bli Sveriges första anställda journalist, kan man med facit i hand bl.a. peka på två väsentliga undantag som gällde för Wendela. Dels var det hennes far Samuel Åstrands fördomsfria syn på att den bokliga lärdomen inte endast hörde till pojkarnas uppväxt. Men ännu mer betydande var, kan man förmoda, korrespondensen med biskopen och författaren Tegnér, emedan den tränade upp Wendela Hebbes formuleringskonst.

Dagen innan Wendela Hebbe avled skall hon ha rest sig upp i sängen och deklamerat Tegnérs dikt Sång till solen utan att staka sig på en enda stavelse.

I Finland hade vi bland andra litteratören Adelaide Ehrnrooth på Helsingfors Dagblad redan år 1869, men även Tekla Hultin hör också klart till pionjärerna inom den finländska journalistiken.

Vad ämnesval beträffar kan man säga att Tekla Hultin kom att gå en rätt så annorlunda väg än den som Wendela Hebbe var inne på. Hultin beslöt sig också tidigt för att aldrig gifta sig, eftersom en mor i den här tidens Finland inte ansågs kunna ha en yrkeskarriär, vilket Tekla ville ha.

Henrika Zilliacus-Tikkanen, överlärare vid Social- och kommunalhögskolan, tar i sin bok ”När könet började skriva” upp tretton tidiga kvinnliga skribenter, bland dem Tekla Hultin. Hon kan sägas ha varit en pionjär på flera områden. Hon var inte endast en av förgrundsgestalterna inom journalistiken, utan hon kom också att bli Finlands första kvinnliga doktor. Dessutom var hon politiskt aktiv som en av de första nitton kvinnorna i Finlands första självständiga lantdag. Och hon hade en karriär vid dåvarande Statistikbyrån. I sitt ämnesval gick Tekla Hultin ofta in på traditionellt manliga ämnen, som bergshantering etc.