Finländsk exotik för fransmän

Vårt program i Rovaniemi avslutas med bastu och vakbad. Tero, Michael och jag sitter i bastun och väntar på att regissör, kameraman och ljudkille är klara för att filma nakna män.

Räkna till fem …varsågoda ! Väl ute möts vi av ett bekant team och 20 främmande fransmän som råkar ha vägarna förbi vår vak.

Det blir ett exotiskt semesterminne för fransoserna som oar, aar och undrar ou est que les femmes…?

- Matias -



Michael (på bilden till höger) har full fart på in i vaken. Om det berodde på fransmännen, kylan i luften eller längtan efter svalka sig förblir obesvarat... :)

Manãna på Lappländskt vis

Klipparen Eetu Vanhatupa och jag sitter och klipper ihop det sista programmet av Mat så in i Norden. Eetu skryter på lapplänningarna ”Det är så lätt att klippa i deras snack dom talar långsamt, har långa pauser mellan orden och mellan meningarna går det evigheter”.

Downshifting i Danmark

På Strynö lagar vi mat vi hemma hos Anne-Line och Stuart som har downshiftat. Imponerande att en journalist och en yrkesmilitär sadlar om och börjar syssla med småskalig gårdsproduktion.

Borta bra men hemma bäst

Min första tanke då jag skulle skriva om min egen hemstad Vasa var att undvika klichén borta bra. Jag hann inte längre än till rubriken så fanns den redan med.

Den i särklass största naturupplevelsen under hela produktionen fick vi nämligen inte i de norska fjordarna, på ett fjäll i Lappland eller i den storslagna Bergslagsnaturen. Den fick vi i Vasa skärgård.

En tidig vindstilla vintermorgon i Vasa sätter vi oss i båten för att åka längst ut i havsbandet till Finngrund. Där skall vi kocka med Anki Lindeman.

I fören har vi fullmånen och i aktern en sol som stiger upp ur havet. En timme kör vi på en bro som bildas av månens och solens speglingar i det iskalla vattnet.

Då man är borta är man fullt upptagen med nya intryck men hemma blir också små upplevelser stora.


Anki, Anita och respekt !

På Finngrund möter vi två ovanliga kvinnor. Anki (bilden till höger) driver restaurangverksamhet på en utskärskobbe. Hennes kompis Anita Storm (bilden högst upp) styckar skärgårdslamm i en handvändning och berättar anekdoter om säljakt på ishavet. För mig blev det en bordsdiskussion av det ovanligare slaget – att tillsammans med två kvinnor sitta och prata jakt och slakt.

- Matias -

Lite stolthet och mera matkultur tack

Ja vi elsker dette landet som det stiger frem... Det är inte svårt att hålla med norrmännen och stämma in i deras nationalsång. Eller tralla med Nanne Grönvall jag e så avundsjuk jag e så avundsjuk... Dom jäklarna har ju allt: fjordar, fjäll, forsar, fisk, ett festligt folklynne och till råga på allt olja. Undra på att det här är det enda landet i Norden där nationaldagen firas i sorglös karnevalsstämning.

Om att hitta rätt och förälska sig i en gubbe

Det tog oss nästan ett år att göra 8 avsnitt av Mat så in i Norden.

I begynnelsen fanns bara en karta med många möjligheter och en mission: att ge er en lustfylld jakt på den goda maten i Norden.

250-stegsstrategin och ekoheaven

Att göra mat-tv i en storstad är betydligt mera tids- och energikrävande än på små orter där allt finns nära till hands. Teamet och jag var totalt utpumpade efter avslutade inspelningar. Vi tog alltså den lättaste möjliga lösningen för våra upptäcktsfärder då vi var lediga. 250 steg från lägenheten där vi bodde, längre än så orkade vi inte gå för att få en bit mat att avsluta dagen med.

Grythyttan bakom kulisserna

En av de mest dråpliga händelserna under våra matresor sker i Grythyttan. Vi har just anlänt till Carl Jan Granqvist och skall börja spela in matlagningen hemma i hans herrgårdskök. Mise en placen är gjord och det enda som återstår är att Michael skall ta på sig dom rätta kläderna. Vi rotar i vår medhavda klädpåse och hittar Michaels blåa linneskjorta som han har använt många gånger tidigare. Det enda problemet är att kocken har vuxit 30 centimeter i omfång sedan senast det är en omöjlighet att få fast skjortknapparna. Vad gör man ?

Matcentrum Grythyttan, glassöverraskning och herrgårdsliv

Anyone heard of Grythyttan? Nej, nej och åter nej. När jag talade om för mina vänner att jag skulle hit och göra ett matprogram såg dom flesta ut som frågetecken. Och jag kan förstå dem Grythyttan är en liten flugskit på kartan och ett ställe du med enkelhet åker förbi utan att märka, om det inte vore för Restauranghögskolan.

Vid infarten till byn ligger byggnaden som verkligen inte är det man förväntar sig i en traditionell bruksbygd. Ett mattempel med modern arkitektur där många av Sveriges framtida kockar och sommelierer studerar.

Tack vare skolan finns också ett ökande matintresse i omgivningen. Det här har lett till att Grythyttan faktiskt har blivit lite av ett matcentrum med mycket lokal småskalig livsmedelsproduktion. Men i medlet av juni då vi var här var det plötsligt alldeles dött… Så då vi skulle presentera stället som lockar matturister från hela världen fick vi släpa några medelålders svenska damer med oss för att överhuvudtaget få någon annan än oss själva på bild.

Himmelsk glass och stolthet

Vi har mycket att lära oss av Jaco Neering. Holländaren som kom till Gryhyttan och öppnade en liten glassfabrik och kiosk alldeles invid torget. När vi stegar in hos honom och undrar om han kan berätta lite om vad han sysslar med så pöser karln upp av stolthet.

Och så sätter han igång och berättar detaljerat om sina italienska glassmaskiner inne i fabriken, om alla steg i framställningsprocessen, och om alla de otaliga timmarna han har satt på att ta fram sitt hemliga glassrecept. Han låter oss smaka på ett 20 tal olika glassar. Räcker fram små smakskedar, tittar nyfiket fram bakom sina glasögon och undrar vad vi tycker.

Glass i världsklass det hade vi inte väntat oss här.

Men Jaco lyckas med det. Och med lite god storytelling och med en stor portion stolthet lyckas han också med konststycket att få en oansenlig glasskiosk till att bli en av de mest intressanta matupplevelserna vi får vara med om under vår resa.

Carl Jan

”Det skall bli underbart att tillbringa sommarnatten med dig, jag sätter champagnen på kylning”. Carl Jan Granqvist och jag har just avslutat det sista samtalet innan vi åker till Grythyttan på inspelning. Han är en speciell figur denna Carl Jan, ett litet barn i en stor farbror, generös, levnadsglad och underbart egen.

När vi anländer till Saxå Gård tar det bara 10 minuter innan den första champagnekorken flyger och sedan är det bara att hänga med. Det blir kaffe på terrassen med äppelkaka, lunch i matsalen med C-J:s egen butler Benny som servitör. Genomgång av välfyllda porslinsskåp för att välja just den rätta servisen till kvällens middag. Och ett långt besök i en fantastisk vinkällare som kläms in i det färdiga programmet på 30 sekunder.

Ibland händer det inte så mycket bakom kulisserna på en inspelningsdag. Idag skulle bakom kulisserna ha räckt till ett program till.

- Matias -

Havets festbord och galamiddag i jeans

Ett drömjobb? Att resa runt och smaka på god mat och få betalt för det. Ja på många sätt, men matresor på tv är också som vilket jobb som helst. Ett petigt arbete med tidtabeller och arrangemang, 12-14 timmars arbetsdagar och många spänningsmoment. Hur blir vädret? Blir det någon fångst? Är alla medverkande friska? Funkar tekniken? Har vi all utrustning vi behöver med oss?