I alla väder - i en radio nära dig. Lördagar kl. 9.03-14 med Familjeliv och Lördax.
Jag skulle vilja att nån trycker på bromspedalen. Hur jag än springer i rulltrappor, kutar efter bussar och tåg är jag konstant efter.
Det låter oskyldigt, men är största allvar för barn i dagisåldern. Att frysa ut någon ur leken eller hota med att inte få vara med är typisk dagismobbning. 3-4-åringar kan vara grymma mot varandra!
Dom som är nyktra dom har inget roligt, dom har bara ansvar och inte nåt tjolittanlej faderullan, men vi som är fulla vi har bara kul nästan jämt!
Hur ska man förhålla sig till om ens barn vill bli modell? Vilka faror finns det och hur får man barnet att förstå att det ändå är insidan som räknas?
”Man kan ju alltid adoptera”, kastar någon ur sig då barnaväntan kommer på tal. Men så är det faktiskt inte. Adoption är en lång process på många plan.
Jag har ingen aning om hur det är att vara tonårsförälder. Men jag är alldeles skräckslagen ändå, sisådär 7 år i förväg. Jag har fått många små välmenande påminnelser om att inte klaga på dåligt sovna nätter och trotsattacker, för det blir mycket värre sen.
"Mamma jag skulle nog behöva lite läppstift och nagellack", säger min 4-åring en morgon. När jag undrar varför säger hon att hon skulle behöva bli lite vackrare.
När jag kommer hem till familjen Sanner är det dottern Ettys födelsedag. Hon fyller nio år. Men nu ska det inte bli kalas - utan konståkningsträning. Etty tränar sex dagar i veckan, också på sin födelsedag. Sammanlagt blir det elva pass i veckan.
Jag har alltid gillat allhelgona. Vi har som tradition, min man, våra tre barn och jag att gå på kvällspromenad till Sandudds begravningsplats just denhär kvällen. Vi har med oss ljus och barnen springer framför och lyser med sina små ficklampor och söker den rätta graven.
Så har veckorna gått och jag har upplevt en metamorfos. Eller nåja, i alla fall är jag inte lika mycket soffpotatis som jag var tidigare. Idag kan jag jogga obehindrat en längre sträcka, utan att känna hur livet sakta rinner ur mig.
”Hej lilla Pelle, har du haft en bra dag? Vet du vad? Nästa månad ska vi flytta till Tyskland som ligger jättenära och det ska bli jättespännande och du ska få nya kompisar och lära dig ett nytt språk i skolan. Men vi är där bara två år så det är inte alls så lång tid!”
För ett par år sedan när serien Barnmorskorna visades i Sveriges tv blev det rabalder bland barnmorskor och förlossningspedagoger. I en debattartikel i Aftonbladet skrev några barnmorskor att tv-serien är överdramatiserad och gör kvinnor rädda att föda:
Att vara barnlös eller barnfri är så mycket mer än att inte ha barn. Om man dessutom råkar vara i fertil ålder och nygift kan man glömma att få vara barnlös i fred. Förr eller senare undras det. Frågas det sådär diskret att nåååå när ska det.... bli ähum ... tillökning?
Varför är det så jobbigt för dagens föräldrar? Varför verkar det som om barnen skulle vara ett särskilt projekt i deras liv? Ta hand om barn har alla generationer gjort, men ingen har tyckt att det har varit så här ansträngande! Har du också hört det där om hurdana bortskämda gnällspikar vi 30+ föräldrar är idag?
Bibliotekarien Annika Sandelin tipsar om läsvärda barnböcker som handlar om döden.
