Om man har stora intressen som jag, behöver man stora kassar. Det går ju bra att sy hållbara kassar av gamla presseningar, men vill man trycka mönster eller text så finns det ju annat mer lämpligt material man kan återanvända. Jutesäcken förvandlas lätt med hjälp av tygtryck med ram och schablon.

/ Åsa

Detta behövs:

- gamla jutesäckar
- kilramar
- stiftapparat
- tunt voliétyg
- tejp
- schablonpapper
- hobbykniv
- fönsterskrapa/rakel
- tryckfärg
- hårtork
- symaskin
- gamla säkerhetsbälten/annat band

Gör så här:

1. Förbered tyget du ska trycka på genom att tvätta och stryka.
2. Bygg ihop ramarna, och stifta i hörnen.
3. Stifta fast tyget på ramen jämt. Spänn tyget ordentligt.
4. Tejpa in ramen för att få en begränsad yta att trycka på. Färgen måste ha någonstans att ta vägen då man drar den över tyget lämna därför ett par centimeter runt hela.
5. Rita ut texten eller blomman på schablonpapper och skär ut.
6. Placera ut schablonpapperet på ett testtyg och sätt sedan ramen ovanpå. Provtryck för att färga in ramen.
7. Placera ut ramen på tyget och sätt färgen på ena sidan och dra med ett jämt tryck över färgen till andra sidan. Schablonpapperet hålls fast med hjälp färgen.
8. Vill man ha ett återkommande mönster kan man mycket väl använda hjälptrådar.
9. Fixera med värme, strykjärn eller hårtork
10. Sy en påse av säcken genom att klippa bort hörnen och nåla ihop räta mot räta, kanta och sy på handtag.

En välkomstskylt till den egna bryggan eller allmän information, skyltar har många användningsområden! Bryggan vid Strömsöstranden har piffats upp och behöver nya skyltar, en för ilandsstigande gäster och en för badgästerna.

Här kan du se hur det gick till när Johan och Camilla renoverade ångbåtsbryggans byggkjol och fundament

Här kan du hur det gick till när Johan och Jonathan byggde ångbåtsbryggans staket.

Här kan du hur det gick till när Johan och Jonathan byggde ångbåtsbryggans bänk.

Det här behöver du:

- tillsågade skyltar av limträskivor
- sandpapper
- utomhusfärg
- trälack
- sprayfärg
- spraylim
- dekorpensel
- bred pensel
- kalkérpapper
- blyertspenna
- målartejp
- A3 papper
- skärkniv
- täckpapper
- skärunderlag

Gör så här:

Börja med att såga till 2 skivor i samma storlek. Sandpappra kanterna.

Torka bort damm med fuktig trasa. När ytan är torr, måla med utomhusfärg. Låt torka emellan och måla ett varv till ifall färgen inte täcker. Mina skyltar skulle komma på varsin sida av en stolpe, så därför målade jag även baksidan.

Inspirerad av ångbåtstraditionen här vid Strömsö så tänkte jag att det fick vara inspirationen för den välkomnande skylten med namnet på platsen och dess gps- koordinater. Därför valde jag ett typsnitt som var vanligt i början av 1900-talet. Dessa typsnitt var ofta sirliga och tunna och inte helt lämpliga till att förvandla till schablon. Därför skrev jag min text på datorn och printade ut en A3. För att få en så exakt text som möjligt använde jag mig av kalkerpapper som jag tejpade fast på träskivan och tejpade textpappret ovanpå.

Rita av texten med blyertspenna! Ta bort papprena och fyll i med svart färg med liten pensel. Låt torka.

Den andra skylten som behövdes till stranden var en dykförbudsskylt! Och symbolen för dykning förbjuden är väldigt rak och enkel i sitt formspråk så den ritade jag upp på en A3. Den dykande figuren på ett papper och förbudstecknet på en annan. Sen var det bara att skära ut! Använd skärunderlag så förstörs inte bordet!

Mät ut på skivan var figuren ska komma, tejpa fast pappret. Dutta svart färg i schablonen. Låt torka och ta sen bort schablonen.

Dags för förbudstecknet. Mät ut var det kommer exakt ovanpå den dykande figuren. Eftersom förbudssymbolen är en cirkel så hålls inte mittstrecket fast i scahblonpappre. Det löste jag med att tejpa fast pappret med det stora hålet först, sen använde jag spraylim på baksidan av de två halvmåneformbitarna och tryckte fast dem i skivan på sina rätta platser. Spraya med röd färg. Ta bort scahblondelarna.

När allt har torkat, pensla ett lager med skyddande lack ovanpå så håller det bättre för väder och vind.

Borra fast skivorna i bryggstolpe eller annan konstruktion som passar just din brygga!

Dags för strandliv!

/Camilla

BRYGGAN

Bryggan är byggd för länge sedan, kanske mera än hundra år sedan. Men med åren har den tappat sin glans och pondus. Vi ville återställa några av de detaljer som vi tycker en ”ångbåtsbrygga” från sekelskiftet skall ha. Bryggkanten bör ha ett stabilare utseende. Ett staket med bänk kunde höja bryggans status och en stolpe med information kanske kunde vara ”pricken över i”.

Här kan du se hur det gick till när Johan och Camilla renoverade ångbåtsbryggans byggkjol och fundament

Här kan du hur det gick till när Johan och Jonathan byggde ångbåtsbryggans staket.

Här kan du hur det gick till när Camilla gjorde två skyltar till bryggan.

BÄNKEN / SITTPLATSEN

Badflickor på Strömsöbryggan. YLE/Strömsö

Idé

Att bygga en bänk behöver nödvändigtvis inte betyda att man förväntar sig att någon skall sätta sig ner. Blotta närvaron av en bänk kan ha en rogivande eller vilsam inverkan på en plats eller de på personer som vistas där. Inspirationen till vår bänk fick vi från ett gulnat fotografi av två badflickor från tidigt 1900-tal på Strömsö. Egentligen kommer vi inte att bry oss speciellt mycket ifall den blir använd eller inte. Huvudsaken var att våra badflickor återfår sin sittplats och att den kanske kan förstärka stolparnas rytm och därigenom sakta farten på landgången. Få se om vi lyckats?

Material

Några träplankor i dimensionen 45x95, som spikades fast i tvärgående plankbitar av samma material. Naturligtvis tog ur stolparna för de tvärgående plankbitarna för att kunna få en stabil infästning.

Måttsättning

För att dimensionera bredden av en bänk räknar man normalt med 600mm bredd för en person. Är man många och väl bekanta kan det räcka med 500mm och till och med ännu mindre. Höjden på en bekväm bänk eller sittplats varierar mellan 400mm och 500mm. Oftast kan man använda sig av medelmåttet 450mm. Sittplats för längre vila och för barn kräver noggrann anpassning till verksamheten eller användaren.

Om sittplatser

Micael och Ola bloggar om sittplatser av alla möjliga varianter. Om man vill går det säkert bra att bidra med en egen bild på en spännade, lustig eller udda sittplats.

Ytbehandling av Kjolen

Tanken var att Brygglockets kant / kjolen skulle få samma färg som locket, alltså naturligt grått. Hur som helst är det ett bra val som hajdulerar (passar in) och ger brygglocket och kjolen ett enhetligt uttryck. Vi behandlade träribborna med järnvitriol. Ett pulver som är en biprodukt från industrin. Det uppstår när man galvaniserar stål, t ex spik. Pulvret blandas i varmt vatten och så är det färdigt att strykas på träet. Det är i det närmaste en färglös vätska. Det tar en vecka eller två innan det börjar synas att träet blir grått. Vi valde att blanda i lite grått betspulver för omedelbar effekt. Det viktigt att träet får stå ute i sol, väder och vind ett tag, kanske ett par veckor, innan man strycker på järnvitrionvätskan. I annat fall kan träet få en grönaktig ton istället för gråaktig.

Ytbehandling av Staket & Bänk

Vi lekte med tanken att ge bänkens sittplan en avikande färg för att framhäva den lite eller få den att smält in med locket till landgången. Men efter att vi följt med målarmästarnas framfart på kjolen beslöt vi oss för att satsa på enhetlig färgsättning för staket och bänk. Det hade vi i alla klart för oss att staket skulle ha mörk ton, och vi försökte hitta en färg som skulle hajdulera (passa in) med trädstammarna i närheten. Vi köpte två burkar oljelasyr, en brun och en svart, och så blandade vi på plats. Om man vill färgsätta byggnationer som uppförs på natursköna och öppna platser, som standen är ett typexempel på, bör man vara mycket försiktig med att använda färger som sticker ut eller förstärker former. Vit färg skall man undvika. Hitta gärna inspiration i naturens egna färger i omgivningen.

För övrigt anser jag att det borde byggas fler båthus längs vår kust.

Kruknarcisser, violer och penséer är bland de första blommorna som dyker upp på trappan och terassen sådär kring påsk, köldtåliga och slitstarka i vårt ombytliga vårväder – vackra – men känns ibland lite trist, finns det inget annat? Utbudet på växter som tål en smula kyla ökar hela tiden, det gäller bara att hålla ögonen öppna och följa med vad som finns till salu!

På Strömsö planterade vi ett flertal olika spännande växter som alla tål både väder och vind:

Lökväxter – är mera än bara kruknarcisser, vi planterade pärlhyacinter men alla lökväxter lämpar sig för tidig utplantering! Några exempel: tulpaner, scilla, krokus o pärlhyacinter.

Förgätmigej (Myosotis)– en mycket tålig blomma som trivs bäst i lite lägre temperaturer, mycket vacker och tacksam i den tidiga vårplanteringen på trappan!

Bellis (Bellis perennis) – även den trivs i lägre temperaturer, vacker och hållbar i utekrukor och i rabatten!

Balkansippa (Anemone blanda) – olika sippor är utmärkta att använda i krukplanteringar och kan senare planteras ut i perenna-rabatten!

Penséer och violer – hör till våra mest använda uteblommor på våren, alltid lika vackra och tacksamma från år till år!

Förutom olika blommande växter kan man med fördel använda små barrväxter, olika gräs och murgrönor i de tidiga uteplanteringarna. Vi använde flätade videkoner som får bli kvar i krukan hela sommaren – efter det att vårblommorna blivit utbytta till sommarblommor!

Vårblommorna har en rätt kort säsong och därför har de inte så stora krav på växtunderlaget. Luckra upp fjolårsmyllan, fyll på mylla om det finns behov, vattna och plantera!

Vårblommorna behöver ingen gödsling de klarar sig gott och väl på det som finns i myllan!

Avsluta gärna planterigen med att täcka över all synlig mylla – vi använde torrt gräs och barr från cembratallen. Välj gärna täckmaterialet och färgen så att det stöder och tar fram karaktären på blommorna du planterat!

Sen är det bara att njuta av vårens första blommor, putsa bort vissnade blommor och kom ihåg att vattna!

16.05 En vacker och ljummen vårmorgon börjar förvandlas till en vacker och till och med varm vårförmiddag. Länken påbörjades med ett ca femkilometer långt skogsparti. I skogen rör sig inte vinden nämnvärt. En halvtimmes löpning räcker bra till för att en fet pojke porer ska börja ösa ur sig svett i såna mängder så man kunde tro att akut uttorkning hotar. Nå, sånt kan kureras med att dricka under länken. Men andra motgångar kan göra sig gällande.

Första gången det sker är förvåningen så stor så man knappt tror det kan vara möjligt. Skavsår på fötterna, blåsor på hälar och den sorten slitage är ju logiska. Men att bröstvårtorna börjar svida och blöda är nog en sidoeffekt en motionär inte räknar med i första hand. Eller ens i andra hand.

Sini det är tydligen på det viset, att då kroppen svettas ymnigt styvnar bröstvårtorna. Sen gnids dessa mot löpartröjan. Om det här pågår i ett par timmars tid, kan man gott förstå att det uppstår sår som är allt annat än trevliga. I de såren rinner sen förstås svett in och önskan att kunna riva av sig tröjan och krypa ihop i ett dike och gråta som ett övergivet barn blir överhängande stor. Där kutar man sen, men händerna innanför tröjan och skyddar sina stackars sargade bröstvårtor.

När det här har upprepats tillräckligt många gånger finns tre alternativ. Antingen slutar man springa. Det finns andra hobbies. Frimärkssamling, fågelskådning eller whiskysmakning är sådana. Det går säkert också att genomgå en kirurgisk behandling där bröstvårtorna helt enkelt skärs bort och ersätts med tjockare hud t.ex. från låren. Sen går det alltid att tejpa sina bröstvårtor med vanligt plåster innan löpningen. Det fungerar bra...ja ända tills plåstrets lim lossnar på grund av ymnig svettning...sen styvnar bröstvårtorna..gnids mot tröjtyget...sår...svett i såret....gråta som ett barn..krypa ihop i fosterställning och fortsätta vara den fetaste pojken på vår jord...

...idrott är hälsosamt?

Med 13 till 17 års mellanrum invaderas de östra och södra delarna av USA av Magicikadan. De tillbringar största delen av sitt liv under jord, där de suger växtsaft ur rötter, men som på en given signal förflyttar sig nymferna samtiidgt ovan jord. Det sker en invasion som pågår i några veckor i juli och augusti tills honorna har lagt äggen och allt är frid och fröjd igen.

Magicikadan är inte den enda cikadan som påträffas i USA. Här finns tre andra sorter som förekommer årligen och vars sång är bland de starkaste ljud som frambringas av insekter. Sången finns skildrad i poesin redan under antiken. Hanens ljud kan uppnå 900 hertz och 120 decibel. Det finns ungefär 2 500 arter av cikador runt jordklotet och många är ännu oklassificerade.

Cikadan skall inte förväxlas med syrsan eller gräshoppan, ej heller med vandringsgräshoppan som omnämns i Gamla Testamentet. Ni minns kanske berättelsen om en invasion av gräshoppor som en av Egyptens tio plågor. En enda svärm av vandringsgräshoppor kan bestå av över en miljard individer och varje individ kan konsumera sin egen kroppsvikt i växtlighet per dag. Då står man lätt snopet där med sin halvtomma burk insektspray och suckar medan de små vingförsedda hoppetossorna käkar upp årets skörd.

För att bekämpa vandringsgräshoppor används idag olika sorter av insektmedel med giftiga pesticider, t ex organiska fosforföreningar, karbamater och syntetiska pyretroider. Man använder också preparat med växtsubstrat som azadiraktin eller preparat som innehåller salannin, meliantriol, nimbin eller nimbidin. Forskare försöker samtidigt skapa alternativa biologiska metoder, t ex feromoner som varken skadar gräshoppornas naturliga fiender eller orsakar föroreningar.

Insekter som föda - entomofagi

På senare tid har FN:s mat- och jordbruksorganisation, FAO börjat se på småkryp som gräshoppor, termiter och larver med andra ögon. Istället för att bara ta livet av dem och sopa dem under gräsmattan, kan man faktiskt äta upp dem. Det här är ingen nyhet i sig. 80 procent av jordens alla länder har redan insekter på menyn. Mest insekter äts det i de tropiska delarna av Afrika, Asien och Sydamerika.

Det finns klara fördelar med entomofagi. Vattenåtgången är liten och det bildas nästan inga växthusgaser. I tidningen Forskning & Framsteg står, att anledningen till att insekterna släpper ifrån sig så små mängder växthusgaser är att de är kallblodiga och inte behöver slösa energi på att producera kroppsvärme. De kan använda en stor del av näringen i födan till att växa.

För att producera ett kilo biffkött går det åt ungefär tio kilo foder. Samma mängd föda ger nio kilo gräshoppor. Ett forskarteam på Wageningen-universitetet i Nederländarna undersökte nyligen utsläppen från insektsuppfödning. De konstaterade att insekterna bara producerar en bråkdel av den metangas och dikväveoxid som kor och grisar gör.

Insekter är näringsrika

Men FAO framhåller inte bara de miljöpolitiska aspekterna med att äta insekter, utan också råvarornas näringsvärde.

Om man torkar insekter kan proteininnehållet uppgå till 60 procent av totalvikten. Det kan jämföras med en vanlig biff som har ett proteininnehåll på ungefär 22 procent. Även insektägg och puppor innehåller stora mängder lättsmält protein.

Näringsvärdet i t ex torkade larver är högt, 53% protein, 15% fett och 17% kolhydrater. Näringsvärdet varierar mellan olika arter, men 100 gram fjärilslarver kan räcka till att fylla en stor del av dagsbehovet av sådana viktiga mineraler som fosfor, järn, kalcium, kalium, magnesium och zink och dessutom många vitaminer. Mjöl av malda larver kan också blandas till en sorts gröt och ges som kosttillskott till undernärda barn.

Det är intressant att notera att larver och insekter antas ha varit en viktig del av den ursprungliga kosten. Många ryggar säkerligen tillbaka vid tanken på att lägga hela larver på middagstallriken, men hur låter larvprotein som bas i olika produkter istället för soja- och mjölkprotein?

Husmanskost, inte äckel och sensation

Det handlar alltså inte om att hälla kackerlackor i en matberedare och göra smoothies av dem som i tv-serien Fear Factor, eller testa gastronomiska gränser in absurdum som matkrönikören och resenären Andrew Zimmern i Bizarre Foods, utan om seriös matlagning och hederlig husmanskost.

Friterade, stekta eller som stapelföda i långkok eller med en kryddstark sås. Så dyker insekter oftast upp mattraditioner och recept. Det finns idag 1462 olika arter av ätliga insekter.

På webben finns otaliga bloggar och berättelser om familjers matvanor och exotiska reseupplevelser. En berättar om ett par Jehovas vittnen på besök i Centralafrikanska republiken. Hos värdfamiljen doftar det av lök, vitlök och kryddor. Det bjuds på en stor tallrik makongo, fjärilslarver. I landet äter man också kindagozo, gröna gräshoppor som kommer in under torrperioden. Under regnperioden äter man bobo, termiter som i städerna svärmar kring elektriska lampor.

Man äter också andra fjärilslarver än makongo, t ex imbrasia, en stor brun mal som lägger sina ägg i sapelliträd. När larverna kläcks samlar man in dem och tvättar dem. Sen får de puttra med tomater, lök och andra ingredienser som ingår i familjereceptet. Torkade eller rökta kan de förvaras i upp till tre månader. Imbrasialarver uppskattas också i Europa, där Belgien och Frankrike årligen importerar tonvis av de små krabaterna.

Japanerna betraktar zazamushi, vattenlevande insektslarver stekta i soja och socker som en delikatess. I Kambodja fick man efter Pol Pots skräckvälde smak för friterade tarantellaspindlar med vitlök. I Thailand äter man gärna friterade gräshoppor, likaså i Mexico där man dessutom gömmer marinerar maskar i mescal. Maskarna serveras på tortillas tillsammans med en kryddstark sås.

Uråldrig mattradition

Dessa fån I äta bland gräshopporna: arbe med dess arter, soleam med dess arter, hargol med dess arter och hagab med dess arter, står det i 3 Mosebokens 11:e kapitel. Redan på gammaltestamentlig tid åt man gräshoppor och fann dem goda.

Johannes Döparen, i kläder av kamelhår åt gräshoppor och vildhonung, kan vi läsa i Matteus evangeliums tredje kapitel. När det gäller entomofagisk litteratur stöter man ändå lätt på liknade problem som i tv-serierna. Det kan vara svårt för en nybörjare att närma sig detta område antingen utan obehag eller med uppenbara svårigheter.

Ta t ex Man eating bugs av Peter Menzel och Faith d’Alusio. Författarna menar väl, men det kan vara svårt att övertyga innehavaren av din lokala djurbutik att du har tänkt grilla den giftiga goliatspindeln som han med stor möda importerat från Sydamerika. Och inte bara den, utan även hans importerade fågelspindlar, bärfisar, australiensiska witchetty larver samt en och annan bombyx mori, d v s silkesfjärilslarv.

David George Gordons The Eat-a-Bug Cookbook innehåller visserligen 33 utsökta recept på syrsor, gräshoppor, myror och bin, men pärmbilden av en galen professor i kockhatt med en fågelspindel i stekpannan gör inte mig särskilt entusiastisk.

Däremot hittar jag bra tips och vägledning på nätet, t ex Eattheweeds och Insects are food.

Den förra lägger visserligen vikten på mat utav ogräs, med recept och tekniker, men ger också bra information om en stor mängd ätbara larver, maskar, gräshoppor, myror etc bakom länken Critter Cuisine.

Däremot tror jag mer på entomofagerna Marc Dennis, Jason Hamilton, Dave Gracer, Jeff Stewart och Lou Sorkin suveräna hemsida i Insects are food. Här samlas forskning, antropologi och gastronomi under ett och samma tak.

Det finns redan affärer som säljer godis med insekter i, men den storskaliga produktionen kommer sannolikt att handla om t ex proteinpulver baserat på odlade insekter. Det skulle kunna användas för att höja näringsvärdet i färdigmat, som till exempel pizza.

Forskare på Wageningen universitetet i Nederländerna skall under de kommande åren föda upp insekter på restprodukter från livsmedelsindustrin, som t ex skal från sojabönor eller pressad frukt från juicetillverkning, i ett försök att skapa en proteinrik produkt för hela världen. Forskarna har också lagt fram ett förslag till EU att det år 2020 skall vara möjligt att kunna köpa insekter i mataffärerna och tillreda dessa hemma.

Då kan våra leddjur kräftorna, som ju är besläktade med spindlar och kvalster få sällskap av friterade mjölmaskar, myror eller gräshoppor. Men vad skall man dricka på en termitskiva?

14.05 Sedan mitten av det glada och goda åttiotalet har jag gillat grenen pro-wrestling. En cirkus utan like där biffiga (för det mesta) killar lyfter upp varandra och kastar varandra i golvet, genom bord och stolar, ut över repen så det smäller i knutarna. Det är roligt att se på TV men ännu roligare att se live. Dessvärre är det farligt, inte bara för dem i ringen, utan också utanför om man vill leva renlighetsliv.

I lördags ordnades Jatkosota 2013 i Alberga i Esbo. Tolkiswrestlaren Valentine gick titelmatch mot Starbuck, Europas enda transsexuella wrestlare Jessica Love gick en TLC (tables, ladders, chairs) match mot den mänskliga gorillan, King Kong Karhula. Klart att jag och några kolleger gick dit. Vi brukar göra sådana saker sini.

Det är ju inte omöjligt att kolla in en wrestlingshow nykter. Men det är de facto lite roligare med ett par bira under västen. Det har liksom blivit kutym att träffas före showen på en närliggande bar och ladda upp inför kvällens matcher. Sen gärna också efter showen förstås. Och det var ju precis vad vi gjorde.

Så efter tre veckors ölfritt leverne brast det. Fyra hemska kalorifyllda bägare sänktes under kvällens lopp. Det känns ju hemskt såhär i efterskott. Men såpass mycket självbehärskning hade jag, att då kollegan Hanna O på väg till bardisken frågade om jag ville ha nåt, svarade jag nej. Där fick kung alkohol en örfil som fick honom att flyga baklänges ända från Hemingways bar i Key West till Niemis närpub i Pajala. Mathias tackade nej till en öl! Det har inte hänt tidigare.

Nu späks kroppen med kilometer efter kilometer i löparskorna. Och det är rätt åt mig!

Om du är allergisk mot pollen som björk, gräs och gråbo kan du också vara överkänslig mot viss mat. Det kallas korsallergi. I Skandinavien är de flesta allergiska mot både gräs och lövträdspollen. Den som är allergisk mot gråbo tål kanske inte heller selleri, paprika, persilja och vissa kryddor.

Allergi mot en allergenkälla, t ex pollen från björk, är ofta kopplad till allergi mot en annan, t ex äpple. Man kallar det korsreaktioner när sådana samband beror på att patienten har IgE-antikroppar riktade mot gemensamma strukturer på allergenen. Korsreaktioner förekommer i stor utsträckning mellan botaniskt eller zoologiskt besläktade ämnen, t ex mellan olika ärtväxter, fiskarter, skaldjur osv. Dessutom finns sådana reaktioner mellan allergen som inte förefaller vara särskilt mycket släkt med varandra, bl a mellan en del inhalationsallergen (framförallt pollen) och en del födoämnesallergen (framförallt frukter). Ett mycket stort antal sådana korsreaktioner har kartlagts. Många av dem saknar emellertid klinisk betydelse, de är påvisbara vid olika laboratorieexperiment, men inte i verkligheten.

Björkpollenallergiker kan reagera på äpplen, nötter, mandel och stenfrukter (till exempel körsbär, plommon, persikor, aprikoser och nektariner). Björkallergiker som på grund av korsreaktion reagerar mot jordnöt, hasselnöt eller soja löper inte någon större risk att få svåra symtom när de äter dessa livsmedel. Det kliar, sticker och känns svullet på läppar, i gommen och i svalget.

Anledningen till att korsreaktion inte brukar ge allvarliga symtom anses vara att det allergiframkallande ämnet är förhållandevis instabilt och bryts ned av enzymerna i magsaften samt vid upphettning, t ex när du kokar marmelad eller värmer något i mikrovågsugn. Den som lider av så kallad äkta jordnöts-, hasselnöts- eller sojaallergi kan däremot drabbas av svåra symtom.

En del björkpollenallergiker, som upplevt att de utvecklat allergi för den ena frukten efter den andra, säger bekymrat ”Jag är allergisk mot alla frukter”. Det är de i regel inte. Oftast tål de till exempel meloner, ananas, vindruvor, banan och citrusfrukter. Det finns även en hel del andra exotiska frukter som de tål eller inte prövat. Dessutom är de i regel inte allergiska mot hallon, vinbär, krusbär, blåbär och lingon.

Med komponentanalys är det möjligt att med stor exakthet ta reda på vad en person är allergisk mot. Med hjälp av denna metod kan man avgöra om det rör sig om äkta allergi eller korsallergi. Men ur riskperspektiv är det också viktigt att veta hur en allergisk person tidigare har reagerat på olika födoämnen. Samtidig fysisk ansträngning kan ibland öka risken för att man ska reagera.

Är du osäker kan du i första hand be din husläkare ta ställning till provtagning (ett enkelt blodprov) och eventuellt skriva remiss till barn- eller vuxenallergolog för vidare utredning. I sällsynta fall låter man den allergiska personen smaka på födoämnet under övervakning.

Källor: Vårdguiden.se.
Nils Eriksson, docent i invärtesmedicinsk allergologi, Göteborgs universitet

Finländarna använder allt mer pengar på sina hundar.

Hundbranschens omsättning har trefaldigats under 2000-talet och ligger i dag på nästan en miljard euro årligen.

Just nu säljer speciellt olika hundtillbehör bra, men också tjänster så som hundmassage och vattengymnastik.

En färsk undersökning som gjorts vid Åbo Yrkeshögskola visar ändå att det är maten som bli dyrast för hundägaren. Nästan 40 procent av alla hundrelaterade utgifter går till mat.

Att ha hund kostar i medeltal en knapp tusenlapp per år. I Finland finns i dag omkring 650 000 hundar.

BRYGGAN

Bryggan är byggd för länge sedan, kanske mera än hundra år sedan. Med åren har den tappat sin glans och pondus. Vi ville återställa några av de detaljer som vi tycker en ångbåtsbrygga från sekelskiftet skall ha. Bryggkanten bör ha ett stabilare utseende. Ett staket med bänk kunde höja bryggans status och en stolpe med information kanske kunde vara pricken över i.

Här kan du se hur det gick till när Johan och Camilla renoverade ångbåtsbryggans byggkjol och fundament

Här kan du hur det gick till när Johan och Jonathan byggde ångbåtsbryggans bänk.

Här kan du hur det gick till när Camilla gjorde två skyltar till bryggan.

Ritningen till staketet.

STAKETET

Idé:

När vi nu hade gett brygglocket ett ansiktslyft var det dags att även piffa till landgången. Ett staket med inspiration från gamla Strömsöbilder gav inspiration. Vi ville att staketet skulle bli mera av en dekoration och inramning av simstranden än en ledstång. Klassiska dekorativa kryss ger staketet ett prydsamt utseende. Stolparna som bryter ledstången ger en rytm och visar att staketets funktion är mera av dekorativ karaktär, än som ledstång. Rytmen kan också bidra till att man har mindre bråttom än längs en enhetlig ledstång.

Material:

Landgången bärs upp av stabila fyrkantiga battingar i trä, och det kändes naturligt att fortsätta på samma linje. Vi använde obehandlat, sågat trävirke. I huvudsak battingar i dimensionen 75x75. Stolparna snedsågades i toppen. Dels för att ett sluttande plan gör att vatten rinner av lättare, dels för att toppen passar bättre till de dekorativa kryssen i denna form. Det är dessutom bra att alltid såga bort ett litet stycke av trämaterialet då den befintliga sågytan på ändträ normalt är rätt grov och därför lättare suger i sig vatten.

De horisontala delarna i staketet skruvades till landgångens battingar med däcksskruv. Då man använder däcksskruv för fastsättning av trädelar är det viktigt att använda sig av stora brickor under skruvskallen. Annars är det stor risk för att skruvskallen går in i träviket och man får ett svagare förband. Övriga förband på staketet gjorde vi genom att göra ett 10mms urtag i motstycket, som fixerades med en 28mm trätapp. I var ände av trätappen placerade vi in en kil som gör att tappen trängs fast i hålet. Här skall man komma ihåg att ställa kilen tvärs mot fiberriktningen i trästycken, annars är det risk att trä stycket spricker då kilen spränger.

Vi valde tappmetoden för att den känns som ett naturligare alternativ till typen av material vi valt. Man kan också ersätta tappen med träskruv. Mellan stolparna monterade vi horisontala delar i dimension 28x75 och mellan dessa ett kryss i samma dimension. Krysset fogade vi ihop genom ta ur halvt i halvt där kryssdelarna möts.
Metoden med att ta ur och göra förband som kallas halvt i halvt kräver lite mera arbete, men som belöning får man ett starkt och vackert förband.

Mått:

Allmänna mått på staket eller räcke som det benämns i Finlands Byggbestämmelsesamling:

Höjd från golv till ledstångens övre kant = 900mm (1000mm om fallhöjden är större än 3,0 meter)
Maximalt avstånd mellan stående staketdelar = 100mm

Detaljerad måttsättning av räcken finns på Miljöministeriets hemsida under rubriken - Markanvändning och byggande där man hittar Finlands Byggbestämmelsesamling. Under avdelning F - Allmän byggnadsplanering hittar man F2 som behandlar Säkerhet vid användning av byggnad.

Ytbehandling av Staket & Bänk

Vi lekte med tanken att ge bänkens sittplan en avikande färg för att framhäva den lite eller få den att smält in med locket till landgången. Men efter att vi följt med målarmästarnas framfart på kjolen beslöt vi oss för att satsa på enhetlig färgsättning för staket och bänk. Det hade vi i alla klart för oss att staket skulle ha mörk ton, och vi försökte hitta en färg som skulle hajdulera (passa in) med trädstammarna i närheten. Vi köpte två burkar oljelasyr, en brun och en svart, och så blandade vi på plats. Om man vill färgsätta byggnationer som uppförs på natursköna och öppna platser, som standen är ett typexempel på, bör man vara mycket försiktig med att använda färger som sticker ut eller förstärker former. Vit färg skall man undvika. Hitta gärna inspiration i naturens egna färger i omgivningen.

10.5 Jag väcktes tidigt, tidigt av ett oerhört högt rop : - HEJ BRUDAR!!! Var är ni? Kom hit och checka in MIN vackra fjäderskrud! Och hör hur jag ropar vackert SKROAAAAAAKKKHHH! Mänskan inne i sitt sovrum är mindre imponerad av fasanherrens rop än de potentiella tjejerna han försöker nå. En fasan låter lite som om man höll på och sågade en åsna i tu med en cirkelsåg.

Nåväl, klockan var ju redan 5:30 kunde jag konstatera. Och sömnen verkade inte komma tillbaka...resten av familjen hade inte störts av att Herr Fasan (som snart blir en grillad fasan) gick omkring och förde oväsen utanför fönstret. Suckande steg jag upp och konstaterade att vädret var ypperligt för en cykelfärd. Som Bush den yngre alltid brukade säga : "Bring it On!"

Efter en snabb frukost och klädbyte satt jag i sadeln på väg mot regionens trevligare cykelnejder. Som tur kommer man ut till åker- och skogspartier på bara femton minuter. Prrrrrr! säger växlarna...annars är det mycket tyst. Trafiken kommer inte igång förrän om en timme eller så...men andra har nog vaknat. För alldeles plötsligt rusar nåt grått ivägen för mig...MÅSTE TVÄRNITA!!!

Mårdhunden hade hoppat fram från diket och den följdes tätt av en annan. Ah, jag inser, tänkte jag för mig själv. Fasanen är inte ensam om att vilja ha lite kärlek. Fru mårdhund jagas tydligen av herr mårdhund som vill bjuda upp till dans. Skräckslagna lufsade bägge lurvpälsar in tillbaka i skogen. Lycka till, herr mårdhund.

Visste ni förresten att mårdhundar är monogama? Jepp, för varje död mårdhund du möter på motorvägen, kan du räkna med att det går en änka eller änkling nånstans och sörjer.

Men såna tankar tänker jag inte låta förstöra min fina tidiga cykellänk, jag har sett äkta kärlek på nära håll...det värmer hjärtat. Sen när jag har magrat kanske jag också får lite av den varan..vem vet?

Finns det bönder innanför Ring ettan? Visst finns det! Jan Liesaho har arrenderat 1,6 hektar åkermark från Hertonäs gård. Och den första skörden är redan ett faktum.

- Jo, det är jätteroligt, vi skördade den första rabarbern i måndags, det blev några kilo som gick in till stan, och i dag blir det ytterligare en leverans till samma restaurang.

Palsternacka, kardborrerot, havrerot, pepparrot och svartrot är exempel på övriga grödor som är på gång just nu. Sådden ägde rum tidigare i veckan.

Liesaho har tidigare arbetat bl.a. som kulturproducent. Han arbetar fortfarande som teaterproducent på deltid vid sidan om, för han räknar inte med att kunna försörja sig på jordbrukandet ännu på ett tag, åtminstone inte året om.

-Rik på det här, det blir man ju inte, konstaterar han.

Från kolonilott till full skala

- Idén till projektet kom från en långvarig hobby. Jag hade en kolonilott i flera år som jag tyckte väldigt mycket om att sköta. En kompis till mig vuxenstuderade till trädgårdsmästare, så jag passade på att göra samma sak och i fjol blev jag utexaminerad. Och nu är jag här, säger Liesaho.

Till planerna hör också att under kommande år börja erbjuda så kallad odlingsterapi, där stressade stadsbor kunde få komma till Hertonäs gård och påta i jorden i terapeutiskt syfte. Liesaho ska också idka samarbete med den intilliggande skolan, han har bjudit in eleverna som nästa vecka ska komma över för att bekanta sig med verksamheten.

- Det ligger jämnt tennisbollar och frisbees från skolan på mina åkrar, så jag tänkte att jag kan lika gärna bjuda in ungarna i stället för att de bara klättrar över staketet för att hämta sina prylar. Vi ska sätta potatis tillsammans, så får de plocka med sig av skörden sedan på hösten. På det viset lär de sig lite om det här med odling som ju är så väsentligt och grundläggande i våra liv.

Liesaho säger också att han har flera praktikanter från olika trädgårdsskolor som jobbar med honom på åkrarna.

- Det är ju tur det, för annars skulle det bli lite jobbigt.

Tror då Liesaho att andra här innanför ringvägarna kommer att gå i hans fotspår och bli citybönder?

- Det är jag ganska säker på, för jag har hört det från så många håll, att det finns flera grupper och enskilda människor som söker efter liknande åkrar här i trakten. Flera av mina praktikanter, bl.a. Så jag skulle vara förvånad om det inte dök upp någonting annat här inom en nära framtid.

Det är bra att se till att pollinerarna trivs i ens trädgård för då garanterar man god skörd! Därför ser jag till att jag har allt möjligt blommande från tidig vår till sen höst. Allt från mångåriga till ettåriga blommor, grönsaker, fruktträd och bärbuskar. Därtill undviker jag att använda kemikalier i trädgården. För det som tar livet av lössen tar också livet av pollinerarna.

Ifall du vill följa med vilka fjärilar som besöker din trädgård och vill ge dem lite extra näring, speciellt under perioder då inget blommar i trädgården, kan du grunda en fjärilsbar. Det är ju inte bara fjärilar som besöker baren utan många andra flygfän. Men alla har sin plats och sin betydelse i trädgårdens ekologiska system. Speciellt i slutet av sommaren, i augusti-september, finns det många hungriga; bin, getingar, humlor och blomflugor. Även många fjärilar som kommer att övervintra som vuxna, fyller gärna sin magar med lättillgänglig mat.

Så här gör du:

Att göra en fjärilsbar är väldigt enkelt! Blanda ut socker i rödvin och låt stå ett par dagar så att sockret får smälta. Blanda om då och då så smälter det fortare. Som socker kan du använda vanligt vitt socker, råsocker, honung eller farinsocker. Ifall du har gammal frukt hemma kan du lägga till dem. Söt frukt, t ex päron, ananas, övermogna plommon och melon passar väldigt bra.

Det är bara bra om det hela börjar jäsa innan du hinner hälla upp det i burkar! Det är nämligen dofterna från jäsningsprocessen som lockar till sig fjärilarna. Till en flaska rödvin kan du lägga till ett halv kilo farinsocker. Ifall du inte har rödvin kan du också använda öl, i vilken du tillägger en gnutta jäst för att påskynda jäsningsprocessen, samt socker förstås.

Du kan använda precis hurudana burkar som helst till barer. Det viktiga är att de har stor öppning så att det inte blir rusning vid mynningen. Burkarna kan vara gamla fil- eller yoghurtsburkar, glasburkar eller något annat du hittar på hyllan. Du kan hänga upp dem med järntråd som du virar ett par varv kring mynningen. Av samma tråd gör du ett tillräckligt långt handtag som du sätter fast i tråden runt mynningen. Före du gör handtagen är det bra att planera var du vill hänga upp burkarna så du vet hur långa handtag som bör göras. Vi använde glaslyktor med färdiga kedjor och behövde inte göra handtag.

Ifall du har frukt i alkoholblandningen fiskar du upp den först och lägger den på bottnen av burkarna. Därefter klipper du tvättsvamparna i avlånga bitar och sticker ner dem i burkarna så att en del sticker upp ovanom burkmynningen. Slutligen häller du i av alkoholen ända upp till burkkanten och hänger upp de färdiga barerna på ett soligt och vindskyddat ställe gärna nära blomrabatten. Kontrollera burkarna varje dag och häll i mer alkoholsockerblandning efterhand som ytan sjunker.

Fjärilarna sätter sig på svamparna och suger i sig av den sockerhaltiga vätskan med sina långa snablar. Hur alkohol påverkar insekter vet man inte, men ifall fjärilarna ser baktunga ut då de flyger iväg från baren beror det nog på att de är så sockerstinna. Ifall du vill använda någon speciell färgs burk och svamp för att locka fjärilar kan du välja blått, gult och lila för det är färger som dagfjärilar gillar. Rött är inte en så lockande färg.

Vissa växter är bra på att locka till sig fjärilar. Sådana är syrenen, olika stånds, t ex klippstånds, prästkrage, höstaster och många olika örter såsom oregano och timjam. Andra växter är viktiga för fjärilarnas larver. Nässelfjärilens larver äter nässlor, citronfjärilens larv vill ha brakved och många olika arter av pärlemorsfjäril gillar violer. Därför kan du ju ha litet av det ena och det andra ogräset i gränslandet till trädgården.

Det bästa med en fjärilsbar är att du kan lära dig många nya arter. Placera gärna barerna så att du kan följa med vad som händer i dem utan att störa flygfäna. Utrusta dig med kikare och en bra fjärilsbok. Sätt dig ner och njut av solen och värmen precis som fjärilarna. Och när kvällen kommer byts de dagflygande ut mot nattliga besökare – nattfjärilarna!

Blodrot växer i ängsmark, gärna fuktig ängsmark. Ibland kan man hitta den i myrmark, och då är den lätt att skörda. Blodrot växer som i tuvor, och blir ca 30 cm hög. Bäst känner man igen den på de gula blommorna, som ser ut som smörblommor men med bara fyra kronblad. I mitten av varje kronblad finns en orange fläck.

Blodrot är en spretig växt. YLE/Strömsö

Blodroten påminner om smörblomman. YLE/Strömsö

Det är jordstammen man använder. Den är rik på garvsyra, och innehåller ett rött färgämne som används till att färga garn och skinn. Jag använder blodrot till att stoppa blod. Garvämnet fäller ut proteiner ur huden som koagulerar och bildar en genomskinlig hinna över såret så att bakterier inte kan komma in och blodet inte kan komma ut. Bäst är att göra en tinktur av blodroten, så har man den till snabbt till hands när man behöver den. En tinktur håller nästan i evighet, och klarar att förvaras i rumstemperatur. Jag har alltid en liten flaska tinktur i handväskan som jag kan trolla fram så snart någon har gjort sig illa och blöder.

Skär blodrot i små bitar. YLE/Strömsö

Blodrötter i brännvinslag YLE/Strömsö

Blodrotstinktur är också bra mot tandköttsinflammationer. Ta lite tinktur på fingret och stryk på inflammationen, så läker den snabbt.

När du skördar blodrot – tänk på att alltid lämna några plantor för återväxten.

– Alexandra –

Blodrot stoppar blodflöde. YLE/Strömsö

Blodrotstinktur

Det här behöver du:

Torkad blodrot
Okryddat brännvin 40 %

Så här gör du:

1. Plocka blodrotsrötter på hösten, efter att plantan fröat av sig.
2. Skrubba dem noga rena från jord med en tandborste.
3. Torka dem i ugnen på 40° tills de är helt genomtorra och hårda.
4. Fyll en glasburk till hälften med torkade blodrotsrötter.
5. Häll på brännvin upp till kanten på burken.
6. Sätt på locket och låt tinkturen dra i en månad.
7. Sila och häll upp på en mörk glasflaska.
8. När du ska använda tinkturen: ta några droppar direkt i såret, eller droppa på en papperstuss och tryck mot såret. Sätt på ett plåster vid behov.

Tänk på att inte använda blodrotstinktur på skador större än en handflata. Då tar kroppen upp för mycket garvämne, och det kan vara skadligt. För så stora sår bör man alltid uppsöka läkare.

Testa också att använda blodrotstinktur på munsår, för en del fungerar det bra.

Boktid har träffat den svenske matskribenten och deckarförfattaren Mons Kallentoft som i Food Junkie bekänner sin svaghet för gastronomi i den högre skolan. I sin beskrivning av frosseri (lat. gula) är den någonting du knappast läst förut.

I en tidigare bok Food Noir beskrev han hur olika högt skattade maträtter blir till, som t.ex. en speciell grissvål som produceras bara i en avlägsen italiensk by genom lagring i särskilda marmorkar, eller hur tryffelletare kan förgifta varandras hundar för att inte gå miste om de dyrbara klumparna.

I Food Junkie får vi läsa om hans personliga passion för den godaste mat denna planet kan uppbåda. Han skyr inga besvär för att ta sig till just den restaurang som för tillfället rankas högst. Bokningslistan kan vara flere år lång och om man som han tillhör flere gastronomiska sällskap så har man chans att s.a.s. kila i bokningskön.

Det som gör den här boken speciell är att Mons Kallentoft inte på något vis försöker urskulda sin passion. Den enda bortförklaringen han ger att han skriver om mat och då måste man ju pröva på det bästa för att kunna skriva om det. Men till upplevelsen hör också de bästa hotellen och de vackraste stränderna, så läsaren känner inget större medlidande.

Jag medger öppet att jag blev provocerad (och det kan ni också höra i intervjun i Boktid). Menar mannen på allvar att vi ska tycka synd om honom när han tvingas springa i timmar på hotellets löpmatta för att inte gå alltför mycket upp i vikt efter några veckors resa med både lunch och middag på de bästa ställena? Får man upphöja devisen ”för att jag är värd det” till ett livsmotto?

Som en motvikt till hedonismen tar Kallentoft upp det allra svåraste, d.v.s. den skam som hans mor och en annan i hans närhet bär på efter att ha blivit sexuellt utnyttjade som barn. Det är sår som har svårt att läka och som, antyder han, behöver den lyxiga flykten för att hållas på avstånd. Hela boken inleds när han efter en helkväll på Operakällaren hamnar på intensiven med ett magvirus som håller på att ta kål på honom. Då frågar han sig: Varför har jag levt mitt liv så här?

Svaret han kommer fram till är: för att jag vill! Och som läsare har jag bara att acceptera att den här boken tar mig till platser där jag normalt inte befinner mig.

Det finns inget annat skäl till resorna, ätandet eller historierna, berättelserna jag skriver, än längtan efter att för några korta ögonblick få uppleva känslan av att äntligen komma hem i mitt liv.

37 000 för en vit tryffelmiddag, 800 euro för en lunch, 13 000 för en natt på Four Seasons I Hongkong inklusive Lung Kings Heens grillade duva. Med svalbon, hajfenssoppa och abalone når summan lätt 20 000 Hongkongdollar. Men vadå. Fuck it, skriver Mons Kallentoft i sin nyutkomna bok, Food Junkie – livet, maten, döden.

Det är det här det handlar om, exklusiv mat på exklusiva restauranger till exklusivt pris. Hur det relaterar till hemlängtan förblir en aning oklart.

Om Food Junkie hade varit en direkt fortsättning på reportageboken Food Noir från 2004 hade jag varit en nöjd läsare, men dessvärre fyller författaren inte mina förväntningar. Food Noir gav en inblick i de basiska stjärnkockarnas värld, besökte tryffelskogar i italienska Alba och exklusiva matlagningsskolor i Bangkok. Det var åtta reportage med fokus på mat och ätande, skriven i god nyjournalistisk anda.

Författaren var närvarande, vi fick veta att Kallentofts äldre släktingar var svaga för god husmanskost och att det kalasades rejält vid middagsborden redan i Mons tidiga barndom. Man kan nästan säga att Mons var välmarinerad långt innan han blev matskribent och började resa världen runt efter nya upplevelser.

I Food Noir anar vi att ätandet, som blivit ett yrke och en passion, fortfarande kan nå oanade höjder, men också oanade konsekvenser. Dessa bekräftas i Food Junkie. Det hela har gått över styr. Mons Kallentoft är en gastroknarkare som inte kan sluta spendera pengar på dyr mat i världens bästa restauranger. Det är en njutning på många sätt, men det är inte riktigt lika roligt längre som de första upplevelserna med flickvännen i San Sebastian, nykära, blickandes upp mot Michelin-stjärnorna.

Handlingen i Food Junkie är tudelad. Vi får en minnekavalkad av åren som äkta man och fader till två barn som ibland släpas med på dessa resor där Mons dränker sig i dyra viner och vräker i sig sällsynta råvaror. Vi får också sitta bredvid författaren på en sjukhusavdelning, där han kämpar för sitt liv efter en extremt lång och våt middag på Operakällaren som lett till akut blodförgiftning.

Här ställer sig också kritikerns dilemma på sin spets. Att bedöma innehållet i Food Junkie känns som att sparka på en redan liggande medan han biktar sig, men samtidigt får man lust att ge Mons en rejäl örfil och be honom växa upp.

Jag skall förklara varför.

Kallentoft är en ypperlig matskribent. Med stor kunskap om gastronomi kombinerad med syrlig humor berikar han det utbud av matjournalistik som flödar i tidskrifter och böcker. Det finns vissa likheter med Anthony Bourdain som också skriver om mat och resmål på ett personligt sätt, men också hygglig skönlitteratur. Kallentoft livnär sig på deckare, när han inte skriver om mat.

I Food Junkie saknas dock det nyfikna och ödmjuka förhållandet till mat. Kallentoft är snarare väldigt distanserad till maten, miljöerna och familjen, fast boken i det närmaste kan betraktas som en kärlekshistoria. En något gnällig sådan, men ändå. Det hela känns splittrat och oäkta och jag undrar emellanåt vad boken egentligen handlar om. Boken kan säkert införlivas i genren bekännelselitteratur, som varit trendig bland nordiska män de senaste åren, med bl a Karl Ove Knausgård och Stig Larsson, men en särskilt djup representant i den genren är Food Junkie inte.

Rastlösheten. Paniken. Smärtan., bakfyllan, kampen mot fetman, plågan, skriken i natten. Det ska jag hålla er långt borta ifrån. Det ska aldrig hända igen. Jag lovar, jag ska ge er världen, visa er hur god den kan vara.

Närmare än så kommer läsaren inte. Det är ord och säkert massor av känslor bakom det Kallentoft skriver, men de når inte ända fram. Jag förmodar att Kallentoft har velat beskriva sitt gastroknarkande, men inte riktigt vågat. Han har en suverän förmåga att kritisera stjärnrestauranger och är medveten om kvalitet. Därför blir man förvånad att han här utelämnar beskrivningen av maten, upplevelsen av den samma, men även ångesten och tomheten som uppstår mellan fixarna. Han vräker ur sig anspelningar i en överlägsen ton med falsk ödmjukhet för att ursäkta sitt beteende.

Vi bråkar om oväsentligheter innan vi åker från Santosa, till Paragon på Orchard Road, till Imperial Super Peking Tresure Duck och där beställer jag fisken för femtusen eller var det tiotusen, och jag slukar den och vill ha mer och mer och mer. Jag är vaken och tänker på nästa fix, jag sover och drömmer om nästa fix. Jag lovar mig själv att ta det lugnt, hålla igen, på både penningen för mat, maten och vinet, alkoholen, martinin, men misslyckas kapitalt. Dagen därpå dricker jag en sjutusenkronorsflaska Ornellaia 1990. Beställer för mycket mat, längtar till Tokyo, kommer vi någonsin dit, längtar till Operakällaren. Jag har alla symptom på ett beroende. Text book case…. …Jag vill inte kämpa emot något längre. Jag vill driva med, ge mig hän. Jag vill ge efter för mina svagheter. Jag vill vara väldigt, väldigt svag. Liten. Jag vill inte lära mig någonting.

Dessvärre får vi aldrig veta varför Mons Kallentoft blivit en matmissbrukare. Det vågar han aldrig berätta. Det känns inte riktigt schysst eftersom det är ju det boken handlar om. Han anspelar på en jobbig uppväxt i förortsmiljö, men det övertygar inte, inte i folkhemmets vagga Sverige.

Mons Kallentoft är inte en ond människa, men framstår som rätt omogen, otrevlig och osympatisk. I Food Junkie ger han bilden av sig själv som en streber från arbetarklassförhållanden som genomgått en brådmogen klassresa och fortfarande söker efter uppmärksamhet och bekräftelse. Men av vem? Mormor, mamma, hustrun, vänner, kockar?

I ett par kapitel glimtar det till av god matjournalistik. Efter ytterligare ett besök på El Fucking Bulli får vi veta att all lyxmat inte är god i traditionell bemärkelse och att familj Arzak är precis så anspråkslös som man förväntar sig av en basisk familj som lagat god mat i flera generationer i en liten by. Tyvärr beskrivs också flera möten i en onödigt skrytsam och arrogant ton. Mons Kallentoft framstår då som en matsnobb utan historisk förankring till maten eller kulturen. All namedropping som var relevant i Food Noir framstår här bara som skryt. Dyr mat är inget annat än status.
Därför uteblir mina sympatier för den döende Mons Kallentoft i sin sjukbädd. Han är en feg och tragisk figur. För svensk, för mycket yta och för litet innehåll. Tycker jag synd om någon är det frun och barnen som behandlas torftigt.

Att han lider av någon sorts Peter Pan-syndrom är uppenbart, men det som gör mig mest besviken är att han inte verkar lära sig något av sjukhusvistelsen. Som läsare undrar jag varför han har använt sig av denna dramaturgiska ram om han inte eftersträvade någon förändring. Man hade önskat att han velat avslöja orsakerna till sitt matmissbruk och sökt professionell hjälp, men det hela avrundas med arrogans, med en ny matresa, till Japan. Om DET är den riktiga Mons Kallentoft rekommenderar jag att ingen köper denna bok, utan lånar den från ett bibliotek, för som läsare vill jag sannerligen inte understöda hans missbruk, hur god kaviaren än är i hans och den lilla dotterns mun.

04.05 Solen skiner ute från en totalt molnfri himmel. Vinden blåser dock såpass ogästvänlig att cykling inte lockar. Tja, egentligen skulle en uteservering i lä locka allra mest just nu. Men fläskpettrar FÅR inte tänka i sådana banor. Därför knyter jag snällt mina löparskor och drar på mig min blåa joggingskrud. Tid att bränna fläsk!

Löpning är en intressant verksamhet på många sätt och vis. De första två kilometrarna kan ofta vara rätt tröga. Det känns som om man sprang genom ett hav av Karlssons kalasklister och önskan att kunna vända om känns ganska stor. Men så småningom hittar man takten, melodin..klapp klapp klapp mot asfalten, andas in, andas ut..det blir ett eget musikaliskt verk. Ett sorts "ett med allting"-tillstånd börjar närma sig. På utrikiska kallas det Runners High!

Endorfinerna sini! Det goda knarket som hjärnan börjar producera efter en viss mängd flås och flämt och flödande svett. De gör en konstigt varm och lustig i huvudet. Man börjar tänka underliga grejer. Otroliga planer smids! - Hmm, om jag sku göra om garaget till en träningslokal, joo, slänga ut alla bildäck och trädgårdsattiraljer och sen bygga ett gym med en cykeltrainer och kanske en simhall...jep, och sen tränar jag varje dag tills jag kan delta i OS...visst, den där Haile Gebreselassie är ju redan gammal, honom ska jag väl kunna klå...

Jag har nångång tänkt på den där Tom Hanks-filmen, där den där Ridges och Thornes glömda bror Gump Forrester plötsligt börjar springa genom hela U.S.A, flera varv. Han springer väl i två år eller nåt annat klokt. Undrar vad han planerade medan han sprang? Han byggde säkert ett gym i rymden där han tävlade mot aliens från hela det kända och okända universum. Eller så byggde han om hela vår planet till ett enda träningscenter. Hmm, varför inte? Låter ju som en int alltför pukelryggig idé! Måst fundera på saken...

Run, Mathias run!

Utanför Nystad ligger Finlands yngsta nationalpark – Bottenhavets nationalpark. Den består av fantastiska öar och ett stort havsområde. Ett av de populäraste besöksmålen är Enskär.

Ett sätt att ta sig till Enskär är att ta en turbåt från hamnen i Nystad. Då kan man besöka ön och komma fram och tillbaka på en och samma dag. Man kan också övernatta på ön i den gamla lotsstugan eller i fyrvaktarbostaden.

En kilometer från hamnen finns den vackra fyren som man kan ta sig upp i. Fyrens byggår är 1833 och då man går upp längs med trapporna kan man se en intressant utställning om hur fyren har elektrifierats.

Den dag som Elisabeth besöker ön guidas hon av Lotta Lindholm som är naturkartläggare. För att vara en relativt liten ö är den rätt mångsidig. Uppe i fyren kan man se olika naturtyper bland annat ängar, klippor och kärr. Dessutom finns det en insjö på ön.

Hamnen bjuder på Finlands största grisslekoloni. Det finns också gott om snokar. Senare på sommaren kan ön vara ett paradis för dem som gillar grodor. Lotta bekantar sig med ön genom att naturkartlägga växter, både i vatten och på torra land.

Det är på stenarna och klipporna man märker att Bottenhavets nationalpark är mittemellan det steniga Kvarken och det klippiga skärgårdshavet. På öns södra delar som vätter mot Skärgårdshavet finns det klippor. Man behöver inte gå långt norrut förrän man stöter på stenar som blir allt mindre tills man slutligen hamnar på en sandstrand. Det finns mycket att upptäcka på Enskär.

Om du tycker om att ändra och förändrar i inredningen och samtidigt vill ge mer synlighet åt fina minnen i form av bilder, då är fotokuddar ypperliga inredningsdetaljer. Den här modellen blir tvåsidig för att ge ännu fler förändringsmöjliheter, men vill man inte göra exakt den här kan man inspireras att göra eget passpoalband, dekorationssömmar med flerfärgad broderingstråd eller varför inte öljetter på lite udda ställen.

Detta behövs:

- tygark som kan köpas från välsorterade tygaffärer endera styckevis eller så en hel förpackning
- dator och skrivare
- tyger, tre olika
- bomullsgarn
- limlist/snabbfåll
- strykjärn
- sidenband
- broderingstråd
- symaskin
- nål och tråd
- öljett (om man gör en annan modell av mina kuddar till soffan)

Gör så här:

1. Välj bild på datorn och skriv in egen text om så önskas.
2. Följ anvisningarna på tygarksförpackningen.
3. Skriv ut bilden med vanlig inställning, alltså inte någon form av bildutskrift. Kom ihåg att testa först att skriva ut bilden på vanligt papper så att det blir bra och det finns tillräckligt med färg i färgkassetterna. Storleken på mitt ark är US letter så det är den enda inställningen jag ändrar på i utskriftsformatet.
4. Låt arket utskriften torka helt.
5. Ta bort pappret på baksidan.
6. Skölj bort extra färg i 30 sekunder under rinnande vatten.
7. Låt torka på handduk.
8. Klipp ut en fram- och en baksida till kudden ca 60x60cm.
9. Dags att göra ett passpoalband. Dessa går att köpa eller göra själv. Sätt ett bomullsgarn på ett avvikande sidentyg och vik över ca 1 cm.
10. Sy så nära kanten som möjligt. Använd pressarfoten till dragkedjor så kommer sömmen riktigt nära bomullsbandet på insidan. Kom ihåg att du antagligen behöver skarva bandet på längden för att komma runt hela kudden.
11. Klipp bort det överblivna tyget från det färdiga passpoalbandet.
11. Nåla fast bandet på tyget och sy fast.
12. Då bilden torkat är det dags att limma fast den med s.k. snabbfåll, d.v.s. limband. Stryk fast på alla fyra sidor. Och märk väl att bilden kommer snett på tyget så att hörnen på kuddfodralet bildar trianglar mot bildens kanter.
13. Trä i en broderingstråd i maskinen gärna flerfärgad så det blir en randig bård runt bilden.
14. Om man vill kan man brodera in färger på en svartvit bild för att lyfta fram detaljer.
15. Sätt på kuddens baksida och nåla samtidigt fast band i de fyra hörnen. Här sys alltså tygen räta mot räta.
16. Sy ihop lika nära passpoalbandet som tidigare men lämna en öppning så att kuddfodralet går att svänga ut och in.
17. Sätt in en liten kudde i fodralet och sy ihop för hand.
18. Placera kudden i mitten och vik in hörnen på baksidan och knyt ihop banden till en rosett.

I Finland finns det ett 30-tal skärmflygklubbar och runt 120 aktiva paramotorflygare. Den enda svenskspråkiga klubben är Österbottens paramotorklubb.
Vill du veta hur hobbyn startade så finns det info på Österbottens paramotorsklubbs hemsida under: Vad är skärmflyg.

Vill du hitta en klubb nära dig så kan du gå in på Finlands Flygförbunds - Suomen Ilmailuliittos hemsida.

Nyttig information hittar du också på Svenska skärmflygförbundets hemsida.

För att flyga paramotor krävs det att man går en kurs, 16 timmar teori, en skriftlig tent och 40 godkända kontrollflygningar.

Hur det känns att flyga får du en uppfattning om genom bildgalleriet här nedan:

/ Jonathan