Stelkramp
17.6.2011 8:10
Stelkramp (tetanus) är en infektionssjukdom som förorsakas av toxiner från bakterien Clostridium tetani. Trots modern sjukhusvård kan sjukdomen ha en dödlig utgång. Det bästa skyddet mot stelkramp är ett vaccin som är i kraft.
Clostridium tetani är allmänt förekommande i jord och i djurs avföring och saliv. Bakterien trivs i en syrefattig miljö. Ju djupare ett infekterat sår är desto större är risken att bakterien ska föröka sig och frisätta gift.
Djurbett (också huggormsbett) och djupa, smutsiga sår från t.ex. rostiga spikar, metkrokar eller andra missöden kräver en förnyad vaccination om det gått mer än 5 år sedan den senaste.
Om en person som inte är vaccinerad får i sig stelkrampsbakterien kan den börja föröka sig i den syrefattiga miljö som kan finnas i ett sår. Det första symptomet är att såret infekteras.
När bakterierna dör frisätts tetanustoxin, ett gift som angriper skelettmusklernas nerver och får musklerna att sammandra sig.
Inom några dagar eller veckor sprids infektionen till resten av kroppen och förorsakar svåra kramper. De första symptomen brukar drabba käkmusklerna, som blir styva och låser dig. Till slut angrips också andningsmuskulaturen.
I vissa fall sprids inte infektionen, utan ger upphov till lokala och smärtsamma kramper i närheten av det infekterade såret.
Tetanusvaccin ingår i det allmänna vaccinationsprogrammet för barn. Efter det borde man själv se till att förnya sitt skydd vart tionde år. Det s.k. Td-vaccin som används ger samtidigt skydd mot difteri.
Om det har gått mer än fem år sedan man senast blev vaccinerad och man får ett smutsigt sår eller blir bitet av ett djur ska man få en ny spruta.
Om man inte är vaccinerad eller det har gått många år sedan den senaste sprutan ska man genast uppsöka en vårdcentral om man får ett djupt, stort eller smutsigt sår eller ett djurbett.
Den omedelbara behandlingen av ovaccinerade personer består av antitetanusimmunoglobulin, d.v.s. stelkrampsantikroppar, rengöring av såret och antibiotika.
Om infektionen trots det framskrider ges kramplösande mediciner och vid behov sätts patienten i respirator.
Expert för artikeln:
Peter Klemets, specialist i infektionssjukdomar
Djurbett (också huggormsbett) och djupa, smutsiga sår från t.ex. rostiga spikar, metkrokar eller andra missöden kräver en förnyad vaccination om det gått mer än 5 år sedan den senaste.
Sjukdomsförlopp
Om en person som inte är vaccinerad får i sig stelkrampsbakterien kan den börja föröka sig i den syrefattiga miljö som kan finnas i ett sår. Det första symptomet är att såret infekteras.
När bakterierna dör frisätts tetanustoxin, ett gift som angriper skelettmusklernas nerver och får musklerna att sammandra sig.
Inom några dagar eller veckor sprids infektionen till resten av kroppen och förorsakar svåra kramper. De första symptomen brukar drabba käkmusklerna, som blir styva och låser dig. Till slut angrips också andningsmuskulaturen.
I vissa fall sprids inte infektionen, utan ger upphov till lokala och smärtsamma kramper i närheten av det infekterade såret.
Vaccin
Tetanusvaccin ingår i det allmänna vaccinationsprogrammet för barn. Efter det borde man själv se till att förnya sitt skydd vart tionde år. Det s.k. Td-vaccin som används ger samtidigt skydd mot difteri.
Om det har gått mer än fem år sedan man senast blev vaccinerad och man får ett smutsigt sår eller blir bitet av ett djur ska man få en ny spruta.
Vad finns att göra om man inte är vaccinerad?
Om man inte är vaccinerad eller det har gått många år sedan den senaste sprutan ska man genast uppsöka en vårdcentral om man får ett djupt, stort eller smutsigt sår eller ett djurbett.
Den omedelbara behandlingen av ovaccinerade personer består av antitetanusimmunoglobulin, d.v.s. stelkrampsantikroppar, rengöring av såret och antibiotika.
Om infektionen trots det framskrider ges kramplösande mediciner och vid behov sätts patienten i respirator.
Expert för artikeln:
Peter Klemets, specialist i infektionssjukdomar
