Skleroserande mesenterit
9.1.2012 8:25
60-årig dam har fått diagnosen sklreoserande mesenterit och undrar vad det är för en sjukdom.
Läs gastroenterologens svar:
Skleroserande mesenterit (SM) är en ovanlig sjukdom som oftare drabbar män än kvinnor. Den vanligaste åldern för insjuknande är 50-70 år.
Med mesenterit förstås en sjukdom som drabbar mesenteriet, dvs. den draperilika struktur som fäster tarmen vid bukhålans vägg och som innehåller de blod- och lymfkärl tarmen är beroende av. Vid SM drabbas tunntarmens mesenterium oftare än tjocktarmens.
Mesenteriten förorsakar en kronisk inflammation i mesenteriets vävnader. Ofta ser man vid mikroskopisk undesökning av tagna vävnadsprov (biopsier) förstörda fettceller (liponekros) och en ökad inlagring av bindväv (fibros).
Orsaken till SM är okänd, men man antar att det är fråga om en autoimmun (kroppen börjar bilda motkroppar mot egna vävnader) sjukdom, eftersom den ofta förekommar hos patienter med andra typer av autoimmuna, inflammatoriska sjukdomar.
Kliniskt betydelsefull blir sjukdomen om den förtränger mesenteriets blodkärl och tarmens lumen.
Oftast uppträdande symptom är ont i magen, ileus (tarmen har blivit så trång att innehållet inte kan passera), diarré och tumörliknande massa som går att känna genom bukbetäckningarna. Mesenteriten kan också ge upphov till feber.
Vid misstanke på SM fås diagnosen bäst genom datortomografi och vävnadsprov.
Några effektiva behandlingsmetoder känner man i dagens läge inte till. Försök har gjorts med steroider (kortison), cellgifter och hormoner men resultaten har varit diskutabla. Inte heller kirurgiska åtgärder har haft någon nämnvärd effekt.
Som tur är är sjukdomen oftast såpass lindrig att patienten klarar sig utan någon egentlig behandling.
Med mesenterit förstås en sjukdom som drabbar mesenteriet, dvs. den draperilika struktur som fäster tarmen vid bukhålans vägg och som innehåller de blod- och lymfkärl tarmen är beroende av. Vid SM drabbas tunntarmens mesenterium oftare än tjocktarmens.
Mesenteriten förorsakar en kronisk inflammation i mesenteriets vävnader. Ofta ser man vid mikroskopisk undesökning av tagna vävnadsprov (biopsier) förstörda fettceller (liponekros) och en ökad inlagring av bindväv (fibros).
Orsaken till SM är okänd, men man antar att det är fråga om en autoimmun (kroppen börjar bilda motkroppar mot egna vävnader) sjukdom, eftersom den ofta förekommar hos patienter med andra typer av autoimmuna, inflammatoriska sjukdomar.
Kliniskt betydelsefull blir sjukdomen om den förtränger mesenteriets blodkärl och tarmens lumen.
Oftast uppträdande symptom är ont i magen, ileus (tarmen har blivit så trång att innehållet inte kan passera), diarré och tumörliknande massa som går att känna genom bukbetäckningarna. Mesenteriten kan också ge upphov till feber.
Vid misstanke på SM fås diagnosen bäst genom datortomografi och vävnadsprov.
Några effektiva behandlingsmetoder känner man i dagens läge inte till. Försök har gjorts med steroider (kortison), cellgifter och hormoner men resultaten har varit diskutabla. Inte heller kirurgiska åtgärder har haft någon nämnvärd effekt.
Som tur är är sjukdomen oftast såpass lindrig att patienten klarar sig utan någon egentlig behandling.
