Smörgåsar och saft som matsäck
Frukosten är dagens viktigaste måltid. Man ska äta små portioner med jämna mellanrum. Tallriksmodellen eller matpyramiden informerar befolkningen och ger råd till hälsosammare kostvanor.
Tyvärr har det inte alltid varit så hos mig.
Jag återvänder till min barndom och mina tonår och letar fram min diet ur minnet. Jag lärde mig ohälsosamma matvanor: man måste fixa måltidernas innehåll och tidpunkter.
Till frukost åt vi ofta välling och smörgåsar och drack ett par glas mjölk. Apelsiner eller äpplen åt vi också. Påläggskorven varierade, då och då hade vi hemlagad aladåb eller ost. På sommaren hade vi grönsaker, som gurkor och tomater, men på vintern saknade vi ofta färska grönsaker.
Folkskolan låg i en annan by ca 3,5 km hemifrån. Dåförtiden ordnades det inte skolskjuts om skolvägen var så kort. Vi cyklade, gick till fots, åkte skidor eller spark genom skogen. Mycket bra nyttomotion som jag skildrar någon annan gång.
Menyn i skolköket liknar inte dagens skolmat. Kokerskan ”Planta” lagade ofta välling, gröt eller soppa. Efter potatisupptagningsdagen förde vi en del till skolan och samma sak efter lingonplockningen. Jag minns två rätter som jag tyckte om: vispgröt och makaronivälling som kallades för ”maskvälling”. Jag hatade kött- och fisksoppan!
Eleverna åt i klassrummen på pulpeterna. I första klassen broderade vi matdukar och handarbetspåsar. Jag har dem kvar någonstans. Ordningseleverna hjälpte kokerskan med disken.
Något slags mellanmål åt vi efter skolan t.ex. plättar eller pannkaka med sylt eller socker. Till middag hade vi ofta stekt fisk med potatismos och riven morot eller kålsallad. Min pappa fiskade mycket: på våren med katsar i ån, på sommaren var metning eller spinnfiske på programmet och på vintern var han en ivrig pimpelfiskare. Gäddor, abborrar, t.o.m. ålar. Hans metspön och svirvlar finns ännu kvar!
Vi åt inte höns- eller fårrätter, eftersom min mamma hade haft sådana djur hemma som barn och tyckte synd om dem. Andra kötträtter åt vi nog. Min pappa lagade jättegoda köttbullar och karelsk stek och han lärde min mamma att baka karelska piroger, som vi alla älskade.
Mellanskolan började vid 11 års ålder. Dåförtiden hade vi inträdesprov som testade barnens färdigheter i matematik och uppsatsskrivning. Läroverket var inte gratis och därför kunde inte alla kloka elever gå dit. Jag åkte till Toijala med ett gammaldags tåg med ett ånglokomotiv. Skolresorna var mycket intressanta!
Jag provade skolmaten ett par gånger, men jag ville inte fortsätta med skollunch. Vi måste betala för allt i skolan. Priset var inte orsaken till min matstrejk utan smutsiga tallrikar och sås på oskalade potatis! Jag fortsatte gymnasiet i samma skola och så blev det åtta år utan ordentlig lunch!
Jag tog matsäck med smörgåsar, söt saft och någon frukt med mig. En matbutik låg nära skolan och dit gick jag varje matrast med min väninna. Jag kan se de härliga gräddmunkarna, de lockande godis- och läskhyllorna! Vi köpte mycket oklokt choklad, lakrits, läsk och glass – och gräddmunkar! Sådana sockerbomber!
Mirja
Pojkarna mobbade oss och ropade efter och kallade oss för ”vägvältar” eller ”ballerinor”, men vi brydde inte oss. Det kändes inte så elakt, eftersom vi var två eller ännu flera tjocka flickor som vägde över 80kg – när vi var fjorton, femton år!
Mirja
Till frukost åt vi ofta välling och smörgåsar och drack ett par glas mjölk. Apelsiner eller äpplen åt vi också. Påläggskorven varierade, då och då hade vi hemlagad aladåb eller ost. På sommaren hade vi grönsaker, som gurkor och tomater, men på vintern saknade vi ofta färska grönsaker.
Folkskolan låg i en annan by ca 3,5 km hemifrån. Dåförtiden ordnades det inte skolskjuts om skolvägen var så kort. Vi cyklade, gick till fots, åkte skidor eller spark genom skogen. Mycket bra nyttomotion som jag skildrar någon annan gång.
Menyn i skolköket liknar inte dagens skolmat. Kokerskan ”Planta” lagade ofta välling, gröt eller soppa. Efter potatisupptagningsdagen förde vi en del till skolan och samma sak efter lingonplockningen. Jag minns två rätter som jag tyckte om: vispgröt och makaronivälling som kallades för ”maskvälling”. Jag hatade kött- och fisksoppan!
Eleverna åt i klassrummen på pulpeterna. I första klassen broderade vi matdukar och handarbetspåsar. Jag har dem kvar någonstans. Ordningseleverna hjälpte kokerskan med disken.
Något slags mellanmål åt vi efter skolan t.ex. plättar eller pannkaka med sylt eller socker. Till middag hade vi ofta stekt fisk med potatismos och riven morot eller kålsallad. Min pappa fiskade mycket: på våren med katsar i ån, på sommaren var metning eller spinnfiske på programmet och på vintern var han en ivrig pimpelfiskare. Gäddor, abborrar, t.o.m. ålar. Hans metspön och svirvlar finns ännu kvar!
Vi åt inte höns- eller fårrätter, eftersom min mamma hade haft sådana djur hemma som barn och tyckte synd om dem. Andra kötträtter åt vi nog. Min pappa lagade jättegoda köttbullar och karelsk stek och han lärde min mamma att baka karelska piroger, som vi alla älskade.
Mellanskolan började vid 11 års ålder. Dåförtiden hade vi inträdesprov som testade barnens färdigheter i matematik och uppsatsskrivning. Läroverket var inte gratis och därför kunde inte alla kloka elever gå dit. Jag åkte till Toijala med ett gammaldags tåg med ett ånglokomotiv. Skolresorna var mycket intressanta!
Jag provade skolmaten ett par gånger, men jag ville inte fortsätta med skollunch. Vi måste betala för allt i skolan. Priset var inte orsaken till min matstrejk utan smutsiga tallrikar och sås på oskalade potatis! Jag fortsatte gymnasiet i samma skola och så blev det åtta år utan ordentlig lunch!
Jag tog matsäck med smörgåsar, söt saft och någon frukt med mig. En matbutik låg nära skolan och dit gick jag varje matrast med min väninna. Jag kan se de härliga gräddmunkarna, de lockande godis- och läskhyllorna! Vi köpte mycket oklokt choklad, lakrits, läsk och glass – och gräddmunkar! Sådana sockerbomber!
Mirja
Mirja
