Hoppa till huvudinnehåll

Kultur och nöje

Missbruksexperten Anette Rönnlund-Nygård: Vi pratade aldrig om pappas missbruk, varken med varandra eller någon utomstående – det har präglat mitt liv

Anette Rönnlund-Nygård småler in i kameran framför en grönskande bakgrund.
Bildtext Anette Rönnlund-Nygård leder Ninni-verksamheten som hjälper finlandssvenska barn och ungdomar som växer upp i familjer med missbrukarproblematik. Nu sommarpratar hon om sitt eget medberoende.

Hon växte upp i ett hem med missbruk och psykisk ohälsa och utvecklade själv ett medberoende. I dag sommarpratar hon om pappas depression, alkoholism och självmord som skapade djupa och bestående sår.

I dag kan hon använda sig av sitt eget mörker för att hjälpa barn och ungdomar som är i samma situation.

Anette Rönnlund-Nygård jobbar med att hjälpa barn och ungdomar som växer upp i hem med missbruk och psykisk ohälsa, som projektledare för Ninni-verksamheten.

Vi vill uppmärksamma dig som lyssnare på att det här programmet behandlar psykisk ohälsa, och innehåller detaljerade beskrivningar som kan skapa ångest. 

Missbruksexperten Anette Rönnlund-Nygård om medberoende och missbruk
Missbruksexperten Anette Rönnlund-Nygård om medberoende och missbruk - Spela upp på Arenan

Är du oroad för din egen eller en närståendes mentala hälsa?

Föreningen för mental hälsa i Finland - kriscenter, kristelefon och råd
Sorgbandet rf - för anhöriga och närstående till personer som begått självmord
Psykosociala förbundet - rådgivning kring frågor om psykisk ohälsa
Ärligt talat - chat för unga med professionella handledare
Krisjouren för unga - du kan ringa, mejla eller besöka jouren i Helsingfors

Hjälp vid medberoende erbjuds förutom av missbrukarvårdens allmänna tjänster och specialtjänster även av andra. 

Här är Ninni-verksamhetens egen hemsida för barn och unga.

Al-Anon och AAL-grupperna har tjänster för vuxna och ungdomar.

Fler stödtjänster hittar du här.

Anette Rönnlund-Nygård växte upp på det glada 80-talet i Närpes, i en familj som utåt sett var högst normal. Själv var hon storasyster till lillebror, mamma och pappa hade trygga anställningar inom vården och familjen hade tagit över morföräldrarnas hus och renoverat det.

– I lågstadiet insåg jag att det var någonting snett i min familj. Jag kunde inte sätta fingret på vad det var, men jag kände på mig att speciellt min pappa mådde dåligt. Jag kopplade ihop det med ölflaskor och whiskyglas, säger Anette.

Pappas illamående var väldigt subtilt, vilket gjorde det hela ännu svårare att greppa.

Anette med sin mamma, pappa och lillebror. Alla är festklädda och har ett champagneglas i handen.
Bildtext Familjen Rönnlund år 1989, då Anette var 13 år gammal.

– Han blev aldrig våldsam och var aldrig elak mot oss. Han var bara frånvarande, känslosam och instinktivt visste vi andra i familjen: skulle vi bråka så gjorde vi det då pappa inte var hemma. Då var det högt till tak och fritt att smälla i dörrar, ropa och gråta.

“Jag kollade mängden i spritflaskorna både morgon och kväll”

Familjens problem var inget man talade om. Varken hemma eller med personer utanför familjen.

– Eftersom vi inte talade om vad som var fel i min familj, så kom jag fram till att det troligen var mig det var fel på. 

Anette började ta mer och mer vuxenansvar. Ingen krävde det, men med hennes personlighet föll det sig naturligt.

– Jag kollade mängden i spritflaskan både på kvällen och på morgonen, för att se hur mycket det minskat. Jag smygsmakade på pappas gömda, öppnade öl – som jag förstås visste var han gömt – för att kolla om det fanns starksprit iblandat, berättar Anette.

17-åriga Anette bar ansvar för familjen

Det är just det här som beroende och psykisk ohälsa orsakar i familjer – små skiftningar i rollerna, små förskjutningar av ansvar.

– Hela familjesystemet börjar fokusera på en enda sak: att få familjen att fungera, trots att det finns en sjukdom mitt i den.

I Anettes familj pratade man inte om sjukdomen, varken inom familjen eller med andra, skammen var för stor.

– Och ingen av oss visste riktigt vem som bar skulden till sjukdomen, eller vems ansvar det var att fixa den.

Anette fick, eller tog, rollen som den tröstande och förstående i sitt barndomshem. Hon blev den som såg helheten, skyddade familjen, skötte de svaga och aldrig gav upp.

– Jag hade ansvaret för hur familjemedlemmarna mådde, hur relationerna mådde och framför allt att ingen skadade någon av dem som hörde till min familj.

Hennes uppgift blev att inte belasta föräldrarna

Med tiden ledde det till att Anette slutade att tala om sina egna problem.

Anette, hennes lillebror och hennes pappa sitter på en bänk vid stranden. Det är sommarkväll och de kramas och ler mot kameran.
Bildtext Anette 11 år gammal på campingsemester med pappa och lillebror. Mamma Asta var bakom kameran.

– Jag berättade aldrig hemma om saker som jag tyckte var jobbiga. Helt vardagliga saker som alla barn och ungdomar är med om: bråk med kompisar, elaka kommentarer, osäkerheten som jag kände inför mitt utseende.

Som så många andra medberoende ville Anette inte belasta sina föräldrar med sina problem. Det blev grunden till hennes eget medberoende, hennes egen anhörigproblematik.

– Jag visade gärna upp fina provresultat och betyg, men höll det jobbiga för mig själv. Allt det här skedde utan några som helst uttalade krav från mina föräldrar, det var mitt sätt att bidra till att de skulle må bra. 

I sitt sommarprat i Yle Vega talar Anette Rönnlund-Nygård öppet om de sår som medberoendet lämnat i henne. Och om hur såren efter många jobbiga år långsamt läkte.

Vegas sommarpratare sänds varje vardag kl. 10:03 och 22:15. Du kan lyssna när som helst på Arenan, programmet finns tillgängligt i ett års tid.

Den musikfria podcasten finns tillgänglig tills vidare, den kan du ladda ner och lyssna på också utomlands.

MUSIKLISTA

Cornelis Vreeswijk: Somliga går med trasiga skor

Anna Ternheim: Shoreline

Metallica: Sad But True

Sofia Karlsson: Flickan och kråkan

Rickard Eklund: Sömntåg

Lauren Daigle: Rescue

Simon Ådahl: Jag talar liv i dig

Philter: Dandelions & Tiger Lillies