Hoppa till huvudinnehåll

Lantbruket – den perfekta kontrasten

Kristiina Mäkelä fokuserar för fullt på idrotten, men i bland behövs avbrott. Nerverna vilar hon på landsbygden bland korna – och då idrottskarriären är slut har hon en helt annan dröm. 

Hej hej! Här är jag! 

Sportliv står och bekantar sig med korna och ladugården i Vichtis när det glada ropet hörs. På andra sidan ladugården står Kristiina Mäkelä och viftar ivrigt.

Leendet kunde inte vara bredare.

Normalt sett är ladugårdsbesök semesterlyx för Mäkelä – men Sportliv har fått följa med på ett sällsynt besök mitt under träningssäsongen.

Mäkelä får snabbt på sig en overall och nappar åt sig ett par handskar. Först en hälsning på de nyfikna djuren, sedan ska det jobbas.

Att filma en av världens främsta trestegshoppare iklädd overall, med stövlar på fötterna och en spade i handen bland korna i ladugården känns kanske inte helt logiskt. Men det finns en naturlig förklaring.

Som ung var idrotten bara en hobby för den i dag målmedvetna 28-åringen. Och det fanns något som hon väntade på – och njöt av – ännu mer.

Medan ägaren Johanna Vakkamäki visar oss runt blir en sak tydlig. Det finns en iver och en nyfikenhet i Mäkelä. En vilja att lära sig mer, att ta del av information och få nya synpunkter.

Hon frågar om sanden, hon frågar om mjölkningsroboten, hon frågar om smått och om stort.

–  Lantbruk är på det sättet lite likadant som idrotten: det finns olika verktyg och alla utnyttjar dem på olika sätt.

Innan Mäkelä tar krattan i hand måste hon givetvis testa sanden. Ägaren påstod ju ändå att den antagligen liknar den i längdgropen. 

Sedan stannar hon upp en stund och njuter av kornas närhet.

– Är det inte bevisat att stressen lindras om man kramar träd och kelar med djur? Det skriver jag absolut under. 

 Ja, Kristiina Mäkelä älskar att kela med djur, och framförallt kor. 

 Ända sedan barnsben har hon haft en passion för djur och velat komma dem nära.

Barndomssomrarna präglades av livet på landsbygden.

– Som barn var jag lite av en vildbasare, som sprang över högt och lågt och alltid följde efter de vuxna. Jag tyckte alltid om att pyssla med allt möjligt och leva i stunden. 

Korna fick då en extra stor plats i hennes hjärta. 

Intill släktens spannmålsgård fanns nämligen en mjölkgård och där spenderade Kristiina och grannflickan Susanna sin tid bland de stora djuren.

Med iver i rösten berättar Mäkelä hur de lackade kornas klövar med nagellack. Men det var inte det enda flickorna hittade på.

En av granngårdarna hade hästar men dit fick de inte gå. Så för att få rida valde de ut en ko i stället.

–  Jag satte en ishockeyhjälm på huvudet och hoppade upp på ryggen. I slutet av sommaren klarade vi redan av att rida ordentligt, så vi for omkring och sjöng "Saku Sammakko".

Kärleken till djuren föddes som barn, men ett egentligt intresse för lantbruk kom först långt senare. 

Mäkelä intresserade sig för biologi i gymnasiet och till slut valde hon att fortsätta studierna i Helsingfors. Husdjursvetenskaper blev huvudämnet.

Där träffade hon sin vän Ella, som har en mjölkgård i Kauhava. Dit rymmer hon då tävlingssäsongen är slut.

Hårt arbete och vänner är vad hon behöver på semestern.

 –  Ella beordrar och jag gör. Kvällarna tillbringar vi i landsbygdens anda, härligt utmattade. Det är min fristad.

– Det är ett perfekt sätt att vila nerverna. När man åker ut till landsbygden så glömmer man allt annat som tynger. Man kan jobba hårt och det sätter livet i perspektiv. Det blir en bra motvikt.

Pysslandet med djuren på gården är både njutbart, och perfekt aktiv sysselsättning. Samtidigt är det tungt jobb, och därför inget som lämpar sig under tävlings- och träningssäsongen. Det blir till slut en perfekt kontrast.

Där finns allt det som saknas i min egen normala vardag och det händer en massa hela tiden

Det är bara jag, hallen, hemmet och min tränare, så jag märker att jag saknar vänner. Ella har också systerbarn och man vet aldrig vem som kommer på besök till gården eller vad som händer nästa dag. Där är livet mer överraskande

För Mäkelä är det viktigt att kunna fokusera fullt ut på idrotten, den egna kroppen och sitt tränande. Livet präglas av rutiner. Samtidigt behöver hon sätt att kunna koppla bort från idrotten.

Idrotten tvingar en att fundera på vad man på riktigt behöver och vill. De stunderna då du har både tid och energi är så få

Mäkelä har också en helt egen teori när det gäller lantbruk och framförallt kor och mjölkgårdar.

Kon är som en psykolog. Jag tror att det genom tiderna har behandlats ganska många sorger och glädjeämnen i ladugården. Det har varit ett ställe att rensa huvudet och tankarna. Nu då gårdarna minskat från 45 000 till 5 000 så är det ganska många psykologtjänster som försvunnit

Som människa är det idrotten som format henne. Och det är ändå där allt fokus ligger för tillfället.

Tills vidare är det nämligen full satsning på idrotten. Ladugården väntar på semestrarna.

Men när idrottskarriären tar slut ska Mäkelä slutföra magisterstudierna. Dessutom är den största drömmen att bilda familj. Och kanske, kanske, har hon en vacker dag en egen husdjursgård.

Jag vet inte om det någonsin kommer att hända. Men det är en dröm som är värd att ha i bakhuvudet

Video: Atte Kaartinen
Foto & Layout:
Felicia Grönholm
Redaktör: Felicia Grönholm

Se Sportlivs minidokumentär om Kristiina Mäkelä här.