Hoppa till huvudinnehåll

Rädda min skog! 

Lavskrikan allt mer trängd i Haarikkoskogen

I de här vildmarkerna trivs den lilla kråkfågeln, lavskrikan. Haarikkoskogen finns i Ruokolax i Södra Karelen och består av gammal barrskog med mycket lavar. 

När gamla skogar avverkas krymper fåglarnas livsmiljö. Lavskrikan börjar vara försvunnen i södra Finland. Nu kämpar en grupp naturaktivister för gammelskogen här i Ruokolax, Södra Karelen.

Vi kommer inte att ge upp förrän den här skogen är skyddad.

― Anitta Miikkulainen, skogsaktivist

Skogsavverkning i området pågår oavbrutet. Bara någon kilometer från den här granen står stockarna radade vid vägkanten i väntan på transport. 

Skogen ägs av två stora skogsbolag, UPM och Stora Enso, och till en liten del av staten. Båda skogsbolagen har skyddat delar av skogen, men det räcker inte för att rädda lavskrikan, säger skogsaktivisterna. 

Förutom gammal granskog som är rik på lavar utmärks området av obebyggda marker med otaliga vattendrag. Här finns runt 25 sjöar och tjärnar i naturtillstånd. Och det är här, i skog med högväxta, skyddande träd som lavskrikan trivs bäst.

Jag har blivit förtjust i lavskrikan, och vill att den ska ha sin hemskog kvar att leva i.

― Hannu Siitonen, naturfotograf

Hannu Siitonen har vistats långa dagar i de här skogarna sedan barnsben. Och det är förtjusningen med fågeln som kallas för skogsmannens vän, lavskrikan som binder honom så starkt till Haarikkoskogen. Här har Siitonen fotat och filmat sin vän, lavskrikan.

Lavskrikan hade en av huvudrollerna i dokumentärfilmen Metsän tarina – Sagan om skogen. En av fotograferna var Hannu Siitonen. 

Men lavskrikan är allt mer trängd i Haarikkoskogen. Beståndet minskar år för år. Sagoskogen är hotad. 

Landskapet präglas av kolossala flyttblock och spännande grottor. Det här området heter Rakovuori. Namnet kommer av alla sprickor och små raviner som finns i bergen, en del så stora att man kan gå i dem.

Sedan några år tillbaka har naturaktivister talat för en nationalpark i de här skogarna. Ett förslag på nationalpark har redan förkastats av Miljöministeriet men aktivisterna har inte gett upp.

Arbetet för att rädda Haarikkoskogen fortsätter. Men vägen är lång. En nationalpark kräver att området är minst 1 000 hektar stort, att det ägs av staten och är naturskyddat. Det är inte hela skogen här.

Men det finns hopp. Den ställvis svåråtkomliga naturen med höga klippväggar, kolossala stenblock och vilt porlande bäckar har gjort det olönsamt att fälla skog här. 

Tack vare det finns det ännu gammelskog kvar i Haarikko. Och skogsbolagen skulle gärna byta ut den här skogen mot någon annan, mer lättavverkad skog. 

Det var oron för lavskrikan som väckte naturfolket till kamp för den här skogen. Och när skogens mångfald visade sig kom idén att freda skogen och göra den tillgänglig för naturälskare. 

Första steget kunde vara ett beslut om att inrätta ett naturskyddsområde av hela skogen. Det skulle skydda skogen, trygga naturens mångfald och djurbeståndet. Men det skulle inte göra skogen tillgänglig för besökare, säger Haarikkoskogens förespråkare.

I en nationalpark skulle det finnas guidnings- och friluftstjänster. Det skulle vara möjligt att bygga markerade leder och naturstigar. 

Det finns 40 nationalparker i Finland och Miljöministeriet arbetar som bäst med att grunda två nya nationalparker, Sallafjällen i norra Finland och skogsområdet i Evois i södra Finland. Samtidigt finns det flera initiativ på nationalparker på gång.

Haarikkoskogen skulle vara den första nationalparken i Södra Karelen. Landskapsförbundet driver nu också aktivt Haarikko nationalpark.

“Den här skogen skulle lämpa sig för konserter med saxofoner och klingande flöjter.

― Anitta Miikkulainen, naturaktivist

Haarikko kunde vara en symbios mellan kultur och konst och naturen. Anitta Miikkulainen och Hannu Siitonen sprudlar av idéer och tankar för den kommande nationalparken. 

Men det viktigaste är att skydda denna sagoskog. Så att lavskrikan, som också kallas för lyckofågeln, kan fortsätta leva här.

Fotografer Hannu Siitonen och Sami Karttunen.