Hoppa till huvudinnehåll

Österbotten

"Det är viktigt att slå fast ett datum när man ska kasta loss" – Eija och Iiro planerade sin fem månader långa Medelhavsseglats i ett år

Från 2021
en vkinna och en man dricker vin i sittbrunnen i en segelbåt
Bildtext EIja Vestermark-Suksi och Iiro Suksi firade bröllopsdagen i byn Kioni vid ön Ithaka i Joniska havet.

På Valborgsmässoaftonen 2019 kastade Eija Vestermark-Suksi och Iiro Suksi loss från kajen i Sibenik i Kroatien. Då började deras fem månader långa seglats i Adriatiska havet och Joniska havet. Planering är a och o för att en så här lång seglats ska lyckas, säger de.

Eija och Iiro är inga nybörjare då det gäller att röra sig till sjöss. Hemma i Österbotten har de i flera år åkt omkring med motorbåt.

Havet och skärgården ligger dem varmt om hjärtat. Som exempel kan nämnas att de valde det lilla kapellet på fyrön Tankar ute i Kvarken som sin vigselkyrka i tiderna.  

Att segla har länge varit deras dröm.

"Med noggrann planering vet man vad som väntar"

För ungefär tio år sedan föddes idén hos Iiro att ordna seglingsresor till Kroatien för medlemmarna i båtklubben, som de hör till i Vasa. Sommaren 2013 åkte första gruppen iväg.

Efter det har Eija och Iiro ordnat många charterseglatser för finländare till Kroatien och Grekland. Det har blivit ett otal sommarveckor för dem i segelbåt på Medelhavet.

Men drömmen om en längre seglats hade grott i över 15 år. Eija var den som enträget började driva på att förverkliga idén.

– Det viktiga är att man slår fast ett datum när man ska kasta loss, säger Eija. Utan ett beslut blir det aldrig av.

segelbåt ligger för ankar
Bildtext Josephine vid ön Mljet i Kroatien.
Bild: Iiro Suksi

De skaffade guideböcker om länderna de planerade att åka till. De bekantade sig med potentiella hamnar. De tog reda på väderförhållanden i trakterna. De hörde sig för om gränsformaliteter. De kollade upp försäkringar.

Deras stora hobby var i ungefär ett år att på kvällar och veckoslut planera och ta reda på allt som de kunde tänkas behöva veta under en fem månader lång seglats.

Och belöningen var, att då resan äntligen blev verklighet, då visste de ungefär vad som väntade dem.

Båtvärmaren var bra att ha

De köpte båten Josephine i Sibenik i Kroatien. De övervägde att hyra en båt men kom till att det var klokast att köpa en egen.

Josephine är en 31 fot lång skönhet. Hon utrustades före seglatsen med bland annat en radar, ett nytt segel, en AIS-sändare, en jolle och en båtvärmare.

– Båtarna på Medelhavet är sällan utrustade med värmare men den kom väl till pass för det var rätt kyligt på våren och hösten, berättar Iiro.

segelbåt ligger vid en kaj
Bildtext Bykningsdag i Preveza i Grekland.
Bild: Iiro Suksi

Deras resa började den 30.4.2019 från Sibenik i mellersta Kroatien. Det blåste en hård motvind, som höll i sig i tre veckor. Den hårda vinden ledde till att de genast blev tvungna att ändra på sin ursprungliga resplan.

De åkte söderut mot Montenegro, där de stannade två veckor. Sedan bar det vidare till Albanien, där de stannade fyra dagar. 

– I Albanien fanns då bara en marina och få lämpliga naturhamnar så det var inte så lockande att stanna. Vi åkte vidare ganska snabbt, säger Eija.

I början av juni kom de ner till Joniska havet i Grekland och seglade där från ö till ö ända fram till augusti.

Sedan återvände de upp längs kusten igen och ända upp till norra Kroatien, och slutligen till Slovenien där de lämnade båten.

Många platser gjorde intryck

Då de summerar sin resa och platserna de besökte, nämner de som favoritställen de grekiska öarna i Joniska havet: Kefalonien, Ithaka och Lefkas. 

Kotorviken i Montenegro är ett annat ställe som får dem att sucka av förtjusning. De höga berg som omger viken gör vyn magnifik.

Likaså är Istrien i norra Kroatien högt på listan av favoritmål. Där finns också höga berg och en fin matkultur med flera Michelinkrogar. Istrien kallas också för Kroatiens Parma tack vare matkulturen. 

– Där finns vinodlingar, oliver och tryffel, räknar Eija upp.  

Till Istrien vill de gärna återvända och de planerar att en dag bila dit. 

vy över Kotorbukten i Kroatien
Bildtext Vyn från St. Johns fortress över Kotorviken i Montenegro är magnifik.
Bild: Iiro Suksi

Gränsformaliteter och lugna seglingsdagar

Då man seglar från ett land till ett annat ska man vara beredd på gränsformaliteter. 

Eftersom Montenegro, Albanien eller Kroatien inte hör till Schengenländerna var det lite besvärligare, men allting ordnade sig.

En typisk seglingsdag inledde Eija och Iiro med en ordentlig frukost med bröd från lokala bageriet. De höll sig till resplanen och seglade bara några timmar om dagen.

– Och vi hade ingen väckarklocka, poängterar Iiro.

kvinna sitter i fören på en segelbåt
Bildtext Lugn morgon i nationalparken Kornati i Kroatien.

De ville ta det lugnt och ville ha god marginal att hinna till den hamn de hade planerat att segla till. Dessutom hade de alltid en plan b ifall något överraskande skulle hända.

Ombord på Josephine hade de ingen egentlig arbetsfördelning. Iiro är bra på att reparera och navigera, medan Eija är bra på att planera rutter och ta reda på fakta om olika resmål. Men i övrigt gjorde de i princip allt ombord.

– Vi har varit så mycket tillsammans på sjön så vi behöver inte diskutera saken desto mer, säger Iiro.

Att tillbringa flera månader i en trång båt utan sociala kontakter kan vara påfrestande. Men de båda konstaterar att de lärde känna varandra ännu bättre, och seglatsen bevisade att deras relation är på en bra nivå.

Medelhavet eller finska vatten?

Att segla på Medelhavet är lättare då man jämför med finska vatten. På Medelhavet är det för det mesta varmt, där finns egentligen inga farleder och väldigt få grund som man kan köra på.

– Ett bra motto är att undvika allt som syns, skrattar Iiro.

en segelbåt som seglar
Bildtext På Medelhavet finns inga farleder eller sjömärken.
Bild: Iiro Suksi

– Vi finländare är vana att sitta med näsan i sjökortet eller i plottern då vi kör båt, för den finska kusten är väldigt stenig och man måste följa farlederna. Av alla världens sjömärken finns majoriteten placerade i Östersjön, upplyser Iiro Suksi.

Efter den fem månader långa seglatsen fraktades Josephine från Slovenien till Tyskland, där hon övervintrade. Vid midsommaren 2020 seglades hon från Tyskland över Östersjön hem till Vasa.