Hoppa till huvudinnehåll

Inrikes

Analys: Riksdagscirkusen blottade sprickorna i partierna – nu ska de rösta om coronafonden

Uppdaterad 18.05.2021 10:27.
Riksdagens plenum den 14 maj 2021. Ovanpå en bild på redaktör Ingemo Lindroos. Bildmontage.
Bildtext Svenska Yles Ingemo Lindroos analyserar riksdagskaoset i samband med att EU:s coronafond skulle röstas igenom.

Efter en omtumlande behandling av coronafonden syns nya sprickor i riksdagsarbetet. I dag kommer EU:s återhämtningsfond att röstas igenom i Finland, med en marginal som kan bli mindre än väntat. Svenska Yles politiska kommentator pekar på fyra sprickor som blottades i riksdagen.

1. Den största sprickan finns i Samlingspartiet – svårt för EU-vänligt parti att vara kritisk

Många ögonpar riktas mot Samlingspartiet när riksdagen röstar om coronafonden, ofta kallad EU:s återhämtningsfond. Samlingspartiet har haft riktigt svårt att enas i frågan. Det enda som gruppen har enats om är att alla får rösta som de vill, efter att partiledningen har försäkrat sig om att majoriteten röstar ja.

Det behövs två tredjedelar eller 132 röster för att Finlands del i återhämtningsfonden ska godkännas av riksdagen.

På basis av uppgifter i flera medier, plus en rundringning till kritiska eller osäkra ledamöter ser det ut som om högst tio av Samlingspartiets ledamöter röstar mot paketet. Även om en handfull ledamöter skulle vara frånvarande så ser ja-sidan ut att vinna med en liten marginal.

Splittringen är påtaglig. Hur kommer det sig att Finlands mest EU-vänliga parti har så många kritiska röster? Det handlar om oron för gemensam låntagning och en utveckling mot gemensamma skulder och skatter, trots löften om att låntagningen inte ska upprepas. Det du älskar ska du aga, lyder resonemanget bland de kritiska samlingspartisterna.

2. EU-pengarna är en svår fråga för regeringspartierna Centern och Vänstern

Frågan om coronafonden är svår också för en del av regeringspartierna. Det har spekulerats i om vänsterfalangen i Västerförbundet, som oftast representeras av Johannes Yrttiaho och Markus Mustajärvi kommer att rösta nej. Ingendera svarar i telefonen när Svenska Yle kontaktar dem på måndagen.

Det är knepigt när hjärtat säger en sak och regeringsansvaret en annan. Också riksdagsgruppsordförande Paavo Arhinmäki får ovanligt bråttom när han ombeds kommentera diskussionen inom gruppen, och tackar nej till en kommentar.

Också Centern har svårt att svälja paketet, trots att finansminister Matti Vanhanen lovar att Finland har nytta av coronafonden. Riksdagsledamoten Hannu Hoskonen går mot strömmen och röstar nej. ”Han lär vara den enda som gör det”, intygar en annan centerpartist i riksdagen. Det är obekvämt för gruppen när regeringsleden inte håller och EU-politiken är av tradition impopulär bland Centerns väljare.

3. Sannfinländarna odlar en misstroendekultur i riksdagen och frustrationen ökar bland de andra

Sannfinländarna gick ut med löften om att stoppa coronafonden i riksdagen. Trots envisa försök så lyckades det inte, men partiet fick synlighet i en av sina hjärtefrågor mitt i kommunalvalskampanjen.

Till synligheten bidrar absurda inslag som riksdagsledamoten Sebastian Tynkkynens tal under natten till lördagen, som pågick i över åtta timmar.

I förhalningstaktiken ingick fantasifulla metoder som att föreslå bordläggning av ärendet under nattens sena timmar. Med bara sannfinländska ledamöter på plats uppstod en situation då en bordläggning kunde ha drivits igenom utan motförslag.

I så fall hade behandlingen skjutits upp till den sista juni, samtidigt som hela Europa hade tvingats vänta på Finlands besked.

På grund av Sannfinländarnas okonventionella metoder syns en ny kultur i riksdagen. Bland regeringspartiernas ledamöter finns en uttalad frustration. Det talas om filibustermetoder, Trump-anda och klagomålskarusell.

”Sannfinländarna späder på ett misstroende mot riksdagen och ifrågasätter talmannens agerande – det har jag aldrig varit med om förr.”, beskriver Eva Biaudet (SFP). Demonstranter på riksdagstrappan och en upphetsad stämning på sociala medier får sin näring från det misstroende som partiet spridet, lyder resonemanget.

Frustrationen över att Sannfinländarna kapade debatten under några dygn syns i andra riksdagsledamöters påpekanden om att man inte får bete sig, eller klä sig hur som helst i riksdagen. Det här hände efter att Sebastian Tynkkynen hade hållit sitt maratontal i flanellskjorta. Sådana uttalanden stärker antagligen Sannfinländarnas folkliga förankring ännu mer.

Det finns också mer långtgående kommentarer i riksdagen. Det sägs att regeringssamarbete med Sannfinländarna blir svårare att föreställa sig och det är inte självklart att partiet får en talmanspost i framtiden.

4. Hur ska man undvika att ett ärende bordläggs mitt i natten? Riksdagen måste gå igenom sina interna regler

Måste riksdagen göra om sin arbetsordning, det vill säga reglerna för vad som gäller i plenum? Behovet syntes tydligt under maratonbehandlingen.

Tröskeln är hög att begränsa längden på anföranden, eftersom idén är att en riksdagsledamot ska få använda sin tur obegränsat, då man har valts ut att representera Finlands folk. Finns det en smärtgräns och vad kan man anse vara mänskligt för talmännen, som också behöver vila, sova och sköta alla andra ärenden?

Ska det finnas en gräns för hur många gånger ett ärende kan bordläggas? Om man inte gillar ett ärende så kan man i teorin bordlägga det hur många gånger som helst.

Därför har det funnits en överenskommelse i riksdagen om att ett ärende bara kan bordläggas en gång. Nu ska grundlagsutskottet granska det här, på eget initiativ, för att undvika förvirring i framtiden.

En del ledamöter fick kaffet i vrångstrupen när de hörde att Sannfinländarna hade önskat bordläggning, samtidigt som alla andra partiers ledamöter hade varit hemma och sovit nattsömn.

Får de som går hem skylla sig själva? Grundtanken är att avgöranden i så här stora frågor ska motsvara majoritetens åsikt i riksdagen. Från början var det inte meningen att hitta kryphål när kollegorna är hemma och sover.