Hoppa till huvudinnehåll

Kultur och nöje

Bokrecension: Fakta om fiskar och gerillaodling i aktuella bilderböcker

Uppdaterad 21.05.2021 10:43.
Bilderböckerna "Snusmumrikens fiskebok" och "Plats på jorden".
Bildtext Bilderböckerna "Snusmumrikens fiskebok" och "Plats på jorden" ska inspirera barn till att fiska och odla sin trädgård.

Två aktuella faktabilderböcker riktar sig till barn som är – eller kan tänkas bli – intresserade av fiske och odling.

Journalisten Lina Laurent debuterar som barnboksförfattare med Plats på jorden, en bilderbok som Laurent skrivit tillsammans med Maija Hurme, som också ansvarar för illustrationerna, och som handlar om ett antal vänner och grannar som bestämmer sig för att börja odla grönsaker mitt i stan.

Snusmumrikens fiskebok är en faktabok som är ett så gott som heltäckande uppslagsverk om allt från vilka fiskar som trivs i vilken vattenmiljö till hur man fångar fisk med olika spön, drag och bete.

Odling som engagerar och förenar människor

Vännerna Luna, Bianca och Bille bor i stan, i huset med hundra fönster.

Med stor nyfikenhet spionerar trion på folk i grannskapet eller utforskar sin näromgivning – inte minst den övergivna tomten som finns bakom ett taggtrådsstängsel.

En dag stöter de ihop med Armi som vill anlägga en odlingslott i den övergivna trädgården, och barnen hakar mer än villigt på.

Men hur skall man gå till väga för att sätta igång med att odla, vad ska man tänka på för att odla så naturenligt och naturvänligt som möjligt?

Illustration ur bilderboken "Plats på jorden".
Bildtext Maija Hurmes illustrationer är varma och informativa.

Plats på jorden är en faktabaserad bok som redogör för hur man på bästa sätt anlägger en ny odlingsbädd. I boken förklaras varför man helst skall ägna sig åt grävfri odling (för att låta mycel, maskar, mikrober och olika småkryp göra sitt jobb i lugn och ro, för att lagra kol i jorden och därmed minska utsöndringen av koldioxid i luften) och hur man anlägger en japansk bokashi-kompost, och som visar hur man tar hand om en biodling.

Lina Laurent och Maija Hurme.
Bildtext Lina Laurent och Maija Hurme är ivriga hobbyodlare.

Samtidigt är Plats på jorden en berättelse om ett litet lokalsamhälle som går samman för att röja upp och rädda en vildvuxen trädgård som hotas av ödeläggelse – det finns nämligen planer på att förvandla området till ett parkeringshus i flera våningar.

Invånarna i grannskapet engagerar sig och trädgården växer till en prunkande och lummig samlingsplats där människor med olika bakgrund och från olika generationer kan träffas för att odla och umgås.

Plats på jorden är en varm och hjärtlig berättelse om odling som miljövård och medicin för själen, om trädgården som allrum och andningshål. Om kraften och kreativiteten i kollektivet, om den livskraft och lycka som finns såväl i trädgården som i gemenskapen.

Lyssna på en intervju med Lina Laurent och Maija Hurme i Vega Lördag, redaktör är Kike Bertell:

Programmet är inte längre tillgängligt
Lina Laurent och Maija Hurme har skrivit boken "Plats på jorden"
Lina Laurent och Maija Hurme har skrivit boken "Plats på jorden" - Spela upp på Arenan

En rätt tungrodd faktabok om fiskar

Ifjol utkom Hemulens herbarium – en praktisk och pedagogisk handbok till stor nytta och glädje för både vuxna och barn som rör sig ute i naturen.

I boken får vi bekanta oss med träd och växter som vi kan se i olika biotoper – och varje växt presenteras kort med fakta om hur och var den växer, om hur den fått sitt namn och sina eventuella öknamn, om växten har några speciella egenskaper, om den är giftig eller om man kan använda den i matlagning.

Hemulens herbarium (2020) är skriven av Päivi Kaataja och Anni Pöyhtäri står för de noggranna och vackra illustrationerna. I boken ingår också en hel del teckningar och citat av Tove Jansson. För översättningen till svenska står Annika Luther.

Hemulens herbarium följs nu upp av Snusmumrikens fiskebok, och till formatet följer böckerna samma koncept – korta faktatexter och encyklopediskt noggranna teckningar som ramas in av teckningar av Tove Jansson och ett antal lösryckta citat ur Muminböckerna som passar in i sammanhanget.

Texterna i den nu aktuella Snusmumrikens fiskebok är skrivna av Miina Mäki, som är miljö- och marinbiolog samt forskningsdykare.

För de vackra illustrationerna av alla fiskar, vattenväxter, plankton, musslor och maneter står även denna gång Anni Pöyhtäri. Därutöver ingår en del teckningar och citat ur den rika Muminskatten. Annika Luther, som är biolog och lärare, har anlitats för att översatta boken från finska till svenska.

Pärmen till "Snusmumrikens fiskebok".

Miina Mäki är väl insatt i sitt ämne och hon redogör systematiskt och med stor kunskap om allt från vilka fiskar som trivs i vilken vattenmiljö till hur man fångar fisk med olika spön, drag och bete.

Där Hemulens herbarium har en lätthet och lättillgänglighet över sig – sin spränglärdhet till trots - känns texten i Snusmumrikens fiskebok dock rätt så avancerad och ”fackboksaktig”.

Texten är naturvetenskapligt korrekt, men också en aning tungrodd - i synnerhet med tanke på att boken till sin utformning och sin uttalade koppling till Muminvärlden i första hand riktar sig till en yngre publik.

Snusmumrikens fiskebok präglas av ett seriöst och allvarligt tilltal – någon enstaka gång blänker det till i en klurig formulering eller i en reflektion kring mytologi eller folktro. Denna mer populärvetenskapliga och lättsammare sida hade gärna fått ta mer plats i texten.

Boken fungerar antagligen bäst som uppslagsbok för en något äldre läsare som redan har en viss förhandskunskap om fiskar.

Boken hade också mått bra av några korrekturvarv till – översättningen av all naturvetenskaplig fackterminologi torde vara korrekt (undertecknads kunskaper i biologi är begränsade), däremot förekommer det en del slarvfel och märkliga formuleringar som skorrar i öronen.

Ibland kan ett ordval bli ofrivilligt komiskt, som när man efter fångsten uppmanas att bedöva fisken genom att slå den mellan ögonen med en ”jesuknäppare” - som enligt texten ska vara någon form av tillhygge, som en grov plankbit. Men ”jesuknäppare/jesusknäppare” är de facto ett slanguttryck för en akustisk gitarr ...