"Hellre modersraseriet än moderskärleken" – Koko Hubara skriver i sin debut Bechi om kvinnor i tre generationer som varken har en enkel eller nära relation

Journalisten och författaren Koko Hubara har skrivit en bok om att vara mamma och dotter i tre generationer. Hennes romandebut heter Bechi och mellan kvinnorna i de här generationerna finns det ingen enkel eller nära relation. 

De kedjor som uppstår mellan generationer av kvinnor intresserar Koko Hubara. Hon har funderat på hur vi förhåller oss till våra mammor, mormödrar och döttrar och hur det förhållandet är så olika men ändå så lika.

Liknande mönster och dubbelsidighet uppträder. En arrogans blandad med en barmhärtighet inför den svåra uppgiften att vara någons mamma. 

– Förhållandet mellan mor och dotter och tvärtom är en alldeles otrolig fängslande loop, säger Koko Hubara.

Hon tar en klunk av sitt kaffe och tittar sig samtidigt över axeln. Hennes dotter sitter vid bordet bredvid med hörlurarna på och tittar i sin tur i sin mobiltelefon. Hon har nyss slutat skolan och sitter med på intervjun för hon är på väg för att träffa några kompisar vilken minut som helst. Bara de hör av sig först.

Lyssna på intervjun med Koko Hubara här:

Koko Hubara om Bechi och om att vara mamma och dotter

6:33

Vi träffas på terrassen till en populär restaurang på Helsingegatan i stadsdelen Berghäll i Helsingfors där också Koko Hubara bor tillsammans med sitt 9-åriga barn.

Hubara tillbringar nästan all sin tid i den stadsdelen och erkänner med ett skratt att hon känner sig som en parodi på den populära tv-serien Vuxna! (2019-) som handlar om unga och hippa personer i Berghäll. 

Hur är det att vara dotter?

I sin debutroman Bechi har Koko Hubara fokuserat mycket på att vara en dotter. Och vad allt det innebär. Ämnet mamma är inte nytt för Hubara som funderat mycket på det, bland annat i sin podcast Post-Äiti som hon gjorde tillsammans med musikern Astrid Swan.

Koko Hubara har ett bra förhållande till sin egen mamma och till sin egen dotter. Men ändå upphör hon inte att fascineras av förhållandet. 

– Att vara dotter är en bra metafor för till exempel instabilitet, labilitet och abjektion. Det blir psykoanalytiska termer nu, skrattar Koko Hubara och försöker förklara sig: alltså att känslorna går från den ena extrema sidan till den andra. Att vara mamma, helt som att vara kvinna, är något man inte kan sätta in ett fack med en stämpel på för att kategorisera. 

Fiktion i Bechi

I romanen är huvudpersonen Bechi gravid och förhållandet till hennes egen mamma är väldigt instabilt. Bechi tror att mamma Shoshana skulle ha levt ett mycket lyckligare liv utan henne. Hennes största hopp är att mamma Shoshana skulle ångra hennes födelse.

Shoshana (Bechis mamma), å sin sida, tycker att hennes dotter är det viktigaste i världen för henne. Hon vill älska och hjälpa Bechi.

Shoshana själv kallar inte ens sin egen mamma för mamma. Hon föraktar och skäms för sin mamma. Shoshana lämnade både hemmet och landet, i Israel, så snart den första möjligheten kom och på den vägen hamnade hon i Finland.

Även om romanen är fiktion har den många likheter med Hubaras eget liv. Bechi är av härkomst jemenitisk jude. Det är också Koko Hubara. Hon är ursprungligen född i Vanda och hemma från Viborg, Israel och Jemen. Hennes mamma är finsk och hennes pappa är jemenitisk jude. 

Under andra världskriget bodde det tiotusentals judar i Jemen men över tid flyttade många av dem till Israel. I dag bor det endast ett dussintal judar i Jemen.

Klassiskt tema i litteraturen

Mor- och barn relationen är ett klassiskt tema i litteraturen. Oftast beskrivs förhållandet som ett slitande och rivande åt två olika håll: man längtar efter det och kan nästan inte vara utan det samtidigt som det pågår en befrielseprocess från det för att uppnå den ultimata friheten.

I Bechi skriver Koko Hubara fram lösningen som så att bland de två dåliga alternativen väljer huvudpersonen mammans vrede framför mammans kärlek. Det är så mycket enklare så. Som Bechi uttrycker det i boken: 

Av de två dåliga alternativen som stod till buds så valde jag hellre modersraseriet än moderskärleken, hellre det levande rytandet än den mördande snällheten. För den senare var lögn. Det var döden. Inte sann och inte-existerande. 

(Bechi, i svensk översättning Malin Kivelä 2021, sid 34)

Enklare att vara mor eller dotter?

Men vad är då enklare: att vara mamma eller att vara dotter?

– Jag är nu 37 år gammal och just nu känns det svårare att vara någons mamma än det känns att vara någons dotter. Både jag och min mamma närmar oss samma mittpunkt, nämligen kvinnor i medelåldern. 

Det har inneburit ett nytt förhållande dem emellan. Koko Hubara har lämnat bakom sig barndomen, tonåren och allt vad det innebär. 

– Jag behöver inte slita och riva i mitt förhållande till min mamma eller mina rötter. Nu kan jag liksom bara vara och det har gett mig ett nytt rum och mer tid till våra diskussioner.

Vi blir avbrutna. Koko Hubaras dotter försöker få sin mammas uppmärksamhet. Hennes kompis har äntligen hört av sig och de ska nu träffas. Hubara uppmanar sitt barn att vara försiktig i trafiken och absolut höra av sig så fort hon kommit hem.

Koko Hubara är delvis ensamstående mamma och bor med sin dotter men delar vårdnaden med pappan. 

– Att vara någons mamma kräver så otroligt mycket jobb, säger Koko Hubara. Man måste sköta om och ta hand om en annan människa hela tiden. Det behöver man inte göra som någons dotter. 

Stort behov av en mamma

Koko Hubaras mamma var väldigt ung då hon fick Koko, bara 22 år gammal. Och Koko Hubara var hemma med henne ändå tills hon började förskolan. 

– Jag minns att jag som barn alltid såg henne som min vän. Och mamma sa alltid då att: “kalla inte mig för din vän, jag är din mamma.”

– Men i dag kan jag nog säga att vi är väldigt bra vänner. 

Tiderna förändras också. Hubara säger att hon har ett helt annat förhållande till sin egen dotter än vad hennes mamma hade till henne då hon var barn. 

– Det finns mer stråk av vänskapsband i relationen men jag tror att det handlar om att tiderna förändras. Vi pratar öppnare om svåra saker eller om våra känslor med våra barn än vad vi gjorde förr. Men jag har också märkt att min dotter just nu har ett otroligt stort behov av att ha en mamma. Och den vägen har jag märkt att jag faktiskt också fortfarande har ett stort behov av min mamma. 

Som ofta i romaner som synar förhållandet mellan mor och barn har de sår som uppenbarar sig i det aktuella förhållandet uppstått för flera generationer sedan.  Början på försoning ligger i stor dos kärlek och barmhärtighet och i förståelsen att mammor är dömda att misslyckas.