Hoppa till huvudinnehåll

Huvudstadsregionen

Rapport: Makten i Helsingfors koncentreras till borgmästaren – som går bakom ryggen på biträdande borgmästarna

Från 2021
Jan Vapaavuori i programmet Morgonettan.
Bildtext Jan Vapaavuori (Saml) är Helsingfors första borgmästare. Han ställer inte upp för omval vilket betyder att någon annan tar över som borgmästare efter kommunalvalet i juni. På torsdagen meddelades att han ska börja jobba för kommunikationsbyrån Miltton.
Bild: Henrietta Hassinen / Yle

Makten i Helsingfors har koncentrerats i och med det nya ledarskapssystemet. Fullmäktige har i princip gett bort sin makt till borgmästaren. Samtidigt är biträdande borgmästarnas roll otydlig och svarar inte på de förväntningar som finns. Det här visar en akademisk utvärdering vars slutrapport offentliggjordes på torsdagen.

Den 7 juni 2017 är stadsfullmäktiges makt som störst i Helsingfors. I alla fall enligt utvärderingsrapporten om det nya ledarskapssystemet.

Ungefär två månader tidigare ordnas ett historiskt kommunalval i Helsingfors. Väljarna ska för första gången indirekt få ta ställning till vem som blir Helsingfors första borgmästare.

Tidigare leddes staden av en stadsdirektör, men nu ska den högsta ledningen bestå av förtroendevalda i form av borgmästare och biträdande borgmästare.
Borgmästarna väljs av fullmäktige men inför valet utsåg alla partier en egen borgmästarkandidat. Därmed kan väljarna indirekt ta ställning.

Samlingspartiets borgmästarkandidat, Jan Vapaavuori, får en aldrig tidigare skådad röstmängd, 29 745. Långt efter honom kommer De Grönas borgmästarkandidat Anni Sinnemäki med 8 841 röster.

Fullmäktige delegerar makt till borgmästarna

På fullmäktiges möte den 7 juni 2017 väljs därför Vapaavuori till borgmästare medan Sinnemäki väljs till biträdande borgmästare med ansvar för stadsplaneringen.

I den utvärderingsrapport som offentliggjordes på torsdagen beskrivs den här händelsen som höjdpunkten av fullmäktiges maktutövning.

"Fullmäktiges makt är som allra störst när borgmästarna väljs. Borgmästarna och i synnerhet borgmästaren kan om de vill driva igenom sina politiska målsättningar genom förvaltningen. Fullmäktige delegerar alltså makten till borgmästarna. Fullmäktige kan om man vill dra tillbaka delegeringsbeslutet", står det i rapporten (översatt från finska).

Fullmäktiges makt är som allra störst när borgmästarna väljs

Forskare vid Tammerfors universitet har för rapporten intervjuat 83 tjänstemän och förtroendevalda i Helsingfors. Dessutom intervjuades fokusgrupper och så användes enkätsvar för att bedöma hur reformen fungerat.

Biträdande borgmästarna saknar operativ makt

Förutom att Helsingfors år 2017 fick en borgmästare ändrades hela förvaltningen. Ämbetsverken skrotades och stadens förvaltning delades in i sektorer.

Varje sektor styrs av en nämnd och de fyra biträdande borgmästarna är ordförande för varsin nämnd.

I rapporten påpekas att rollen för de biträdande borgmästarna blivit oklar. Det förväntas att de använder makt men i själva verket har de ingen operativ makt. Varje sektor har också en egen sektorchef, som är en tjänsteman.

Borgmästaren går bakom ryggen på biträdande borgmästarna

I rapporten citeras ett intervjusvar som beskriver biträdande borgmästarnas situation:
"Men när medborgaren frågar om du kan göra något åt det här, är det enda som går att göra att ge anvisningar, att förmedla information om något kan göras åt det här. Konkret kan hen inget göra. Och det är säkert svårt ur den synvinkeln. Det finns inte många andra befattningar där förväntningarna och verksamhetsmöjligheterna är så grovt oproportionerliga" (översatt från finska).

Det finns inte många andra befattningar där förväntningarna och verksamhetsmöjligheterna är så grovt oproportionerliga

I rapporten framkommer att borgmästaren gått bakom ryggen på biträdande borgmästarna och haft direkt kontakt med stadens olika sektorer.

Det här kom också fram i stadens utvärderingsberättelse för 2019.
Där står att "borgmästaren medger att hans tillvägagångssätt är att direkt kontakta den person som är mest välinformerad i frågan och inte hens chef eller chefs chef. I regel är borgmästaren dock direkt i kontakt med sektorcheferna."

Ett elitistiskt beslutsfattande stärks

Forskarna lyfter fram att arbetet i nämnderna har blivit tyngre. Eftersom antalet nämnder minskade kraftigt i och med reformen har antalet ärenden som behandlas i de enskilda nämnderna ökat. 

Det här leder till att förtroendevalda som till exempel jobbar på heltid har begränsat med tid att sätta sig in i enskilda ärenden. Samtidigt leds nämnderna av biträdande borgmästare som är förtroendevalda på heltid och har bättre möjligheterna att sätta sig in i olika frågor.

Det här kan, enligt forskarna, förstärka ett elitistiskt beslutsfattande i och med borgmästarpartiernas större resurser.

Rapporten talar om en stor oro för förtroendevaldas ork och att arbetet anses vara för tungt.

Kanslichefen ingen motvikt till borgmästaren

På förhand var tanken att kanslichefen ska utgöra en typ av motvikt mot att all makt koncentreras hos borgmästaren. Kanslichefen leder stadskansliet och är en tjänsteman.

Nu har det visat sig att det här upplägget inte har fungerat som det var tänkt.

I den nuvarande modellen finns inte två aktörer på samma nivå och de fungerar inte som varandras motvikt

Forskarna skriver "Borgmästaren och den av honom ledda stadsstyrelsen använder politisk makt och står också högst upp i stadens hierarki, vilket innebär att borgmästaren har makt i förhållande till kanslichefen. I den nuvarande modellen finns inte två aktörer på samma nivå och de fungerar inte som varandras motvikt".

Forskarna föreslår nu att roller och arbetsfördelningen borde bli klarare genom ett borgmästaravtal. Där kan man komma överens om gemensamma förfaranden, målsättningar och verksamhetsprinciper.
Forskarna vill också stärka biträdande borgmästarnas roll som sammanjämkare mellan politik och förvaltning, invånare och stadens organisation.

Kostade nästan en halv miljon

Den akademiska utvärderingsrapporten gjordes efter ett beslut i stadsstyrelsen 2018. Utvärderingen gjordes av forskare vid Tammerfors universitet i samarbete med Helsingfors stad.
Kostnaderna för utvärderingen var 491 500 euro och den gjordes mellan 2019 och 2021.
Staden har också låtit göra andra utvärderingar av sin förvaltningsreform. Bland annat har reformen utvärderats av konsultbyrån KPMG.

Diskussion om artikeln