Onödiga operationen höll på släcka Jonna Berghems kämpaglöd – pizza och chips hjälper när motgångarna trycker ner
Få hade orkat kämpa vidare lika länge och tappert som Jonna Berghem gjort. I hela sitt vuxna liv har hon tampats med en envis skada. Hon har inte fått visa vad hon går för. "Jag vet vart jag kan nå, bara jag fick vara frisk", säger Hangö IK-löparen.
Barcelona, juli 2012. Junior-VM i friidrott, final på 100 meter häck. På bana 2: Jonna Berghem.
Startskottet går och Berghem är jämsides med täten över de första häckarna. Till slut skiljer endast fem hundradelssekunder henne från bronset.
19-åringen från Skåldö i Ekenäs slutar sexa med det nya personliga rekordet 13,56, löpt i kraftig motvind.
– I motsvarande medvind betyder det nog att jag kan komma under 13,40, berättar en nöjd Berghem i Vega Västnylands radiosändning efter hemkomsten.
Men motvinden har bara ökat i styrka. Den har blåst Berghem rakt i ansiktet och verkar aldrig vända.
Hon fick aldrig löpa 100 meter häck i medvind – inte skadefri – och nio år senare är personbästat oförändrat.
Berghems löparkarriär har genomsyrats av skadeproblem som egentligen började redan året före junior-VM-succén. En mystisk baklårsskada tvingade henne till slut att lämna paradgrenen.
Skadan har tillåtit henne försöka sig på 200 meter, 400 meter och 400 meter häck, och hon har vunnit FM-medaljer på samtliga distanser.
Men frågan hänger i luften: hur bra hade Berghem kunnat vara ifall hon fått träna och tävla frisk? Den frågan har hon också ställt sig själv, även om sambon Teo Takala försökt få henne att låta bli.
– Teo brukar alltid säga att jag inte får tänka så, när jag ser bakåt på hur bra jag var för många år sen. Tänk hur bra jag skulle ha kunnat vara, hur mycket som har gått förlorat, säger Berghem i Sportliv och torkar tårarna.
De senaste säsongerna har 28-åringen legat i karriärens allra djupaste svacka, men hon tänker komma tillbaka.
Se Sportlivs minidokumentär om Jonna Berghem och det evighetslånga skadehelvetet:
"Läkare och tränare sa att det är mellan öronen"
Det var för tio år sen som bekymren började. Känningar i baklåret tvingade henne att stå över flera tävlingar.
Hon träffade flera olika experter men varken ortopederna, fysioterapeuterna eller massörerna kunde identifiera problemet. De otaliga magnetröntgenbilderna visade inga tecken på skador.
Specialisterna föreslog olika metoder för att få bukt på smärtan i baklåret. Berghem gjorde alla korrigeringar som föreslogs. Hon ändrade på träningen och löptekniken, hon förbättrade styrkan i mellangärdet. Ingenting hjälpte.
– Kanske det är anatomiskt, att min kropp är byggd så att den inte är gjord för att hålla på med det här, konstaterar Berghem kryddat med ett lakoniskt skratt.
Det är inte bara hon själv som har ifrågasatt sin kropp.
– Till och med läkare och vissa tränare sa att det är mellan öronen, att ingenting är sönder. De sa att jag måste bara springa.
Men Berghem kunde inte springa. Hennes huvud reagerade på smärtan, vilket fick henne att bromsa instinktivt när hon kom fram till häckarna.
Hon fick helt enkelt lämna häcklöpningen och satsa på slät sprint istället. När baklåret inte heller ville tillåta löpning i maximal hastighet var hon tvungen att söka sig till längre sträckor.
– Jag har alltid sagt nej, jag springer aldrig 400 meter, det är det värsta som finns! Men i och med att jag inte kunde springa kort sprint eller träna snabbhet så tänkte jag att vi testar.
Medaljer på nya distanser
Fyra år efter att Berghem lämnat häcklöpningen började satsningen på de längre distanserna bära frukt. I Kalevaspelen 2016 vann hon sina första FM-medaljer genom att knipa brons på både 200 och 400 meter.
Den tidigare häcklöparens framfart fick det att vattnas i munnen på flera experter. Berghem hade även tidigare fått höra att hennes löpsteg var som gjort för 400 meter häck – nu insåg hon även själv sin kapacitet på distansen.
Sommaren 2017 var lång häck hennes nya huvuddistans. Sträckans sexfaldiga FM-guldmedaljör Petra Stenman kom in som ny tränare.
Redan den första tävlingen visade att Berghem hade träffat rätt i grenvalet. Hon vann häckkarnevalen i Jämsä på tiden 58,40, vilket definitivt gav mersmak.
En månad och fyra långa häcklopp senare hade hon vunnit sitt första FM-guld. I slutet av sommaren deltog hon i Universiaden där hon satte nytt personbästa på 57,90 och slutade sexa.
Karriären som hade stått och stampat så många år hade äntligen fått ny fart. Men under vintern stannade farten av tvärt igen.
Mer och mindre nödvändiga operationer
Under tävlingssäsongen hade känningarna i baklåret varit lindriga, men nu hade smärtan ändrat karaktär och förvärrats. Det gjorde ont att bara sitta på en stol.
Berghem fick igen springa runt hos flera experter, och äntligen hittade man problemet – trodde hon.
– Det var två riktigt kända ortopeder som sa att de har en bra operationsmetod som hjälper. Vi körde all in på det och tänkte att det här äntligen löser mina problem, att nu har de hittat skadan som måste opereras. Men så bra var det ju inte.
För första gången var glöden i Berghem nära att slockna.
Efter att ha rehabiliterat sig i ett års tid visade det sig att ingreppet inte var det rätta. De facto hade den gjort mer skada än nytta.
Magnetröntgen visade att senfästet vid sittbenet var nästan loss, vilket läkarna inte hade noterat inför den första operationen.
Berghem var tvungen att genomgå en operation till. Beskedet var det tyngsta i hennes karriär, men hon lät sig inte knäckas.
– Då jag haft större motgångar har jag tagit en dag då jag ligger på soffan och äter pizza och chips, och låter bli att fundera på problemen. Jag har varit ganska bra på att ta en minipaus, och sen lägga upp en ny plan och köra.
"Jonna är en riktig fajter"
Under de tre somrarna efter den lyckade debutsäsongen på 400 meter häck år 2017 har Jonna Berghem ställt upp i sammanlagt tre lopp. De har gått på 200 och 400 meter slätt eftersom baklåret inte hållit för häcklöpning.
I de här tävlingarna mellan och efter operationerna har hon varit långt ifrån sin tidigare nivå.
Den usla formen har satt hennes motivation på prov. Igen.
– Senast förra sommaren när jag sprang ett 400-meterslopp och märkte att shit vad långt ifrån jag är någon sorts nivå nu … då tänkte jag att få se om det alls blir något av det här mera.
Många andra skulle redan gett upp i hennes situation. Berghem väljer att fortsätta tro.
– Jonna är en riktig fajter, intygar tränaren Stenman. Det har inte ens krävts så jättemycket av mig, för Jonna är alltid jättemotiverad och beredd att göra allt jobb som ska göras.
Under årens lopp har Berghem fått svara på frågor hur hon orkar kämpa vidare, men själv har hon aldrig tänkt tanken att sluta. Hon värderar löpningen högt och vet vilken potential hon fortfarande har.
– Jag vet vad jag har tränat, hur mycket problem jag haft och hur bra jag ändå har varit. Jag vet vart jag på riktigt kan nå, bara jag fick vara frisk.
Ifall det opererade benet äntligen håller för maximal träningsbelastning tror Berghem hon kan bli bättre än tidigare. Den tron får henne att kämpa vidare i minst några år till.
– Inte är jag nöjd med den nivån jag har varit på, fast den också har varit helt bra. Skulle det nu vara så att benet inte håller för det här och inte blir bra, så har jag i alla fall gett allt alltså. Då har jag i alla fall försökt.
Knappast häckar men eventuellt nytt rekord i sommar
I sommar ska Berghem äntligen få tävla normalt igen, åtminstone nästan. Under vintern och våren har hon kunnat göra all träning förutom löpa i maximal hastighet.
Träningen har trappats upp mot säsongen, men det gäller att inte ta onödiga risker i det här skedet när baklåret rehabiliterats länge och väl efter operationerna. Speciellt när det gäller fallet Berghem.
– Hon har en sån tävlingsskalle och ger allt på tävling. Det är också en risk med det när man är jättebra på att tävla. Då vet man att idrottaren får ut allt och då måste man verkligen vara klar att tävla när man lägger idrottaren på startlinjen, menar Stenman.
Planen är att Berghem ska ta det försiktigt i början av säsongen men tävla relativt flitigt mot slutet av sommaren.
Huvuddistansen 400 meter häck får ännu vänta. Först behöver baklåret hålla för maximal hastighet på 400 meter där även snabbhetsuthålligheten behöver byggas upp.
– Det finns nog bra möjligheter att löpa 400 meter bra redan i sommar. Inte ser jag att det skulle vara omöjligt att springa rekord, tror Berghem.
Senast nästa sommar hoppas Berghem kunna tävla igen på sin huvuddistans 400 meter häck. På den sträckan känner hon att det är fullt realistiskt att kvala in till EM, vilket i så fall skulle bli hennes första stortävling som senior.
Efter sin outtröttliga kamp är det många som håller tummarna för att 28-åringen ännu ska få visa vad hon går för. Tränaren Stenman är försiktigt optimistisk.
– Jonna har höga mål, hon har höga ambitioner och hon har också förutsättningarna att nå dem. Jag hoppas hon får visa vad hon kan.
