Hoppa till huvudinnehåll

Konsten kan inte vänta och gläntar nu på dörren  – vi kikade in på en dansföreställning

Medan beslutsfattarna och myndigheterna bollar ansvaret sinsemellan tar koreografen Valtteri Raekallio saken i egna händer.

Dansverket Uraanilamppu har premiär om en dryg vecka, men ingen vet exakt hur.

Den fria dansgruppen Raekallio Corp väntar spänt på att om premiären den första juni går att ordna fysiskt. Scenen är Oljecisternen 468 på Kronbergsstranden i Helsingfors.

Det är nu eller aldrig, det är inte ekonomiskt möjligt att skjuta upp föreställningen. Vi har satsat 200 000 euro på föreställningen, som vi har sparat för i flera år.

Arbetsgruppen är stor, alla är frilansare och de har liksom Raekallio själv nya jobb inplanerade. Nästa gång det går att få ihop allas tidtabeller och scenen bokad kan ske först om några år.

Regionförvaltningsverket i södra Finland tillåter tillsvidare inte offentliga sammankomster för över sex personer. Nästa vecka väntas beslut kring om 50 personer får samlas utomhus från och med juni. Det gör att premiären för Uraanilamppu kan bli av.

Under hela pandemin har vi hittills fått 55 000 euro i coronastöd. Blir föreställningarna inte av kommer helhetsförlusten att vara åtminstone 100 000 euro.

För Raekallio som hör till Finlands främsta nutidskoreografer och som har belönats med bland annat Finlandspriset är det en självklarhet att alla arbetstagare ska få en helhetslön innan premiären.

– Vi kan inte lämna frilansarna i sticket.

Dessutom har vi inte 200 000 euro att punga ut en andra gång. Det är de stora institutionerna som i huvudsak fått coronastöden.

Det mångkonstnärliga verket baserar sig på noveller av författaren Harry Salmenniemi varav en heter Uraanilamppu. Också konsten har potential att vara en nästan outtömlig energikälla.

Texterna skapar en ram för en förvrängd och ironisk spegelbild av vårt samhälle som samtidigt är sanningsenlig.

Vi har släpat hit 30 granar, och satsat på 22 ton torv, säger Raekallio och ger en känga åt kulturministern som sägs ha prioriterat torv framom kulturen i ramförhandlingarna.

Den här typen av avantgardistiskt konstnärligt arbete kan jämföras med vetenskapsvärlden där man inte heller kan pausa en forskargrupps arbete bara för att deras rapporter inte kan publiceras på ett par år.

― Valtteri Raekallio

Vi har inte fått möta publiken fysiskt men vi har fortsatt med den del vi kan göra – skapa konst. Vi vet inte bara när och hur.

Den takförsedda utomhusscenen är uppdelad i fyra olika områden och publiken väljer själv vad den tar del av. En del av föreställningen sker via ett tiotal videoskärmar.

Någon form av civil olydnad har vi nog i åtanke om myndigheterna gör det olagligt för oss. Som fri grupp är vår verksamhet ändå hela tiden hotad, därför behöver vi inte som institutionsteatrarna vara rädda för att utmana myndigheterna.

Föreställningarna är inprickade fram till den 20 juni och Raekallio hoppas kunna ordna ens någon av dem live.

Vi kommer att spela in en strömmad version, men konceptet är så speciellt att det inte riktigt går att uppleva via stream.

Den intäckta utomhusscenen har kapacitet för 500 personer. Raekallio har sålt biljetter för bara 50 personer per föreställning. De har inte lyckats få hit någon tjänsteman för att diskutera och visa hur säkerheten kan tryggas.

Raekallio Corp följer principerna för säkra evenemang och sittplatserna är på två meters avstånd och publiken ska ha munskydd.

Förutom de professionella dansarna som hör till Finlands främsta inom nutidsdans har Raekallio också anlitat fyra praktikanter. Han anser det viktigt att också kunna erbjudautexaminerade studenter arbetserfarenhet.

Den gamla oljecisternens klockform ger ett eko som både förstärker och bryter den upplästa texten. Ljudvärlden är en väsentlig del av upplevelsen.

Dörren gläntar både för myndigheterna och publiken. Konsten hittar sina former oavsett hur det går.