Hoppa till huvudinnehåll

Västnyland

”Bomber exploderar, det brinner på många ställen varje dag” – Pojobon Wai Mar Nyunt lever i två världar och känner skuld över att inte kunna göra mera för sitt hemland Myanmar

Wai Mar Nyunt är filmskapare från Myanmar, gift och bosatt i Pojo.
Bildtext "Vi kommer att segra." De tre strecken på Wai Mars skärmmössa är tre fingrar, dem demonstranterna håller upp i Myanmar just nu.

Hon bär sin svarta skärmmössa djupt nedtryckt på huvudet. Mössan har tre röda streck längst fram, tre fingrar. De utgör symbolen för kampen för demokrati i Myanmar, mot militärjuntan. Generalerna tog makten i februari och sedan dess lever Wai Mar i två världar. I paradiset i Pojo – och i helvetet i det gamla hemlandet Myanmar.

Hon plågas i sitt paradis i Pojo, medan unga demonstranter dödas i Myanmar
Hon plågas i sitt paradis i Pojo, medan unga demonstranter dödas i Myanmar - Spela upp på Arenan

Hon är filmskapare och dokumentarist, 44 år gammal och gift med biståndsarbetaren Timo Kuronen. De är bosatta i Pojo sedan ett år tillbaka, i ett gult hundraårigt hus i en sluttning, ett hus känt för sin fågelsång, såsom koltrast och näktergal.

– Jag kunde inte gråta på många veckor när dödandet började, berättar hon. Så chockad var jag.  

Bombexplosioner och bränder

I hennes hemland har över 800 unga dödats i demonstrationer, många fler har fängslats, också goda vänner. De stora förhoppningarna om ökad demokrati som fanns alltsedan 2011 krossades med en gång när militärjuntan tog över i Myanmar, för över 100 dagar sedan. 

– De senaste uppgifterna handlar om mindre städer och byar, där militären går fram. De unga, som hela tiden gått i främsta ledet i protesterna mot juntan, försvarar sig med gammaldags jaktgevär, berättar hon. Befolkningen flyr, ut från byarna, upp i skogarna, bergen. Bomber exploderar, det brinner på många ställen varje dag. 

Emellanåt stiger hon upp ur soffan på den lilla altanen utanför huset. Tårarna rinner, hon springer in efter en näsduk. Hennes man Timo kommer ut med kaffe och kramar om sin hustru. 

– Titta, snoken har igen tagit sig upp för att sola sig bakom mina skor, säger han på vägen in. 

Det gula huvudet lyser i solen. Snoken har bosatt sig rakt under det gamla husets veranda.

Paradisets trädgård i Pojo  

I Pojo har paret Kuronen funnit sitt paradis. Gamla äppelträd och vinbärsbuskar. Pioner vid husväggen. Knoppar från maskrosor ligger i ett fat med vatten på gården. Kirskålsblad i ett annat. En knippe äppelkvistar ligger vid altanen. Kvistarna ska flätas till stängsel runt grönsakslandet mot hjortarna som tassar omkring. 

– Där nere grundade vi en ny rabatt, visar Wai Mar, längst ner i den branta, soliga sluttningen. Jämför inte med grannens rabatter, de är proffs, skrattar hon. 

Wai Mar Nyunt bor i Pojo men följer noga med utvecklingen i Myanmar, sitt gamla hemland.
Bildtext En oas men också ett fängelse. Livet i Pojo är underbart men Wai Mar saknar sina vänner som demonstrerar på gatorna i Myanmar.

Trädgården utgör en motpol, en oas till det overkliga livet just nu. Via mobilen och datorn följer hon noga med och dokumenterar händelserna i Myanmar. Hon deltar i ljusdemonstrationer i Helsingfors, hon hjälper till att smuggla in pengar till Myanmar, då gränserna och bankerna i landet är stängda. 

– Vi drömmer om en ny regering, en demokratisk sådan och i det arbetet deltar jag också, berättar hon. Senare i år hoppas jag kunna resa till gränsområdet på den thailändska sidan, för att dokumentera och hjälpa till med flyktingarna som kommer från Myanmar. Läget är hemskt där. 

Det här är Myanmar

Myanmar har 54,7 miljoner invånare (2020).

Blev självständigt från Storbritannien 1948.

Gränsar mot Kina, Bangladesh, Indien, Laos och Thailand.

Myanmar har styrts av militärjuntor från år 1962 till 2011.

Den 1 februari 2021 tog militären över igen i en kupp med armégeneralen Min Aung Hlaing i spetsen.

Ett års undantagstillstånd utlystes, landets ledning sitter i husarrest.

Protester och demonstrationer, ledda av unga, pågår runtom i landet.

Myanmar är ett fattigt land med låg tillväxt och industrialisering.

Källa: Nationalencyklopedin

Skuldkänslor följer mig överallt

― Wai Mar Nyunt

Wai Mar förföljs av ständiga skuldkänslor, av att inte göra tillräckligt. De förstärks av möjligheten att i realtid följa med händelserna i Myanmar på nätet, från Pojo. Nätet ligger nere på många håll i Myanmar, minoriteterna är ännu mer utsatta än tidigare och bristen på läkarvård och mediciner är utbredd.

Hon bor i Pojo men rötterna finns i Myanmar. Filmskaparen Wai Mar Nyunt.
Bildtext Ögon som ser två världar, samtidigt. Vardagen i Pojo. Helvetet i Myanmar. Wai Mar är yngst av sex syskon.

– Skuldkänslorna gäller alla myanmarier i exil. Vi går omkring och känner skuld och sorg över att inget vi gör räcker till. Vi borde vara där, på platsen, samtidigt finns det mycket att göra här utanför Myanmar. 

Samtidigt säger hon flera gånger hur bra det är att leva i Pojo, i Finland.

- Jag har gått min första kurs i finska och börjar med den andra. Kurserna är kopplade till stöd från samhället, det är bra. 

Hennes man Timo arbetar för stiftelsen Siemenpuu, som arbetar globalt med miljöfrågor, biologisk mångfald, hållbar odling och fiske. Just nu arbetar han hemifrån, på distans.  

Konstnärskollektivet i Fiskars intresserar

Wai Mar har ännu inte hunnit knyta så många lokala kontakter. Paret känner sina grannar, som arbetar i trädgårdar i trakten.

- Kollektivet i Fiskars är intressant, säger Wai Mar. Månne jag kunde komma in där som "artist in residence", undrar hon. Jag har arbetat mycket med installationer, videokonst och film.

Wai Mar har studerat konst och film vid universitetet i Myanmars tidigare huvudstad Yangon (även kallad Rangoon), men också tre år i Tjeckien. Hon har också undervisat i sitt hemland.

Visste du att Yangon betyder inga fler fiender?

― Wai Mar Nyunt om den gamla huvudstadens namn

- Jag berättar gärna mer om mitt gamla hemland, säger hon. Rubrikerna domineras i dag av Mellanöstern, oroligheterna i Myanmar börjar falla i glömska.

När hon får frågan om hur hon ser sin egen framtid svarar hon så här:

- Jag ser den inte. Min framtid är sammanflätad med Myanmars framtid. Så länge striderna pågår vet jag inte om jag kommer att bo här eller i Myanmar, vi får se.

- En sak är säker. Vi kommer att vinna. Förr eller senare kommer demokratin att segra, det vet jag, säger hon.

Stjärnorna på stenarna symboliserar våra döda hjältar

― Wai Mar Nyunt

Innan jag går visar Wai Mar ännu sin installation bakom huset, uppe på berget.

- Jag måste göra något när dödssiffran steg i Myanmar. Jag behövde uppmärksamma den på något sätt. Jag tänkte att genom att måla stjärnor på stenar minns jag mitt lands hjältar. De är nu stjärnor på himlen.

Stigen upp till berget går genom lingon- och blåbärsris. Utsikten är slående, långt borta glimmar havet. På toppen ser vi hennes stenröse - stenar prydda med rödmålade stjärnor.

Wai Mar Nyunt har gjort en installation på berget i Pojo. Stenarna, försedda med röda stjärnor, är en symbol för de landsmän som dödas under demonstrationerna i Myanmar sedan februari 2021, då militärjuntan tog makten i landet.
Bildtext De röda stjärnorna symboliserar Myanmars hjältar.

- Här är ensamheten stor men paradiset närvarande. I sommar ska jag bjuda in mina landsmän hit för en poesidag. Vi ska minnas våra hjältar, vårt språk, våra liv, säger hon.

Med sin ena hand smeker hon de röda stjärnorna. Sedan rättar hon till den svarta skärmmössan med de tre röda strecken längst fram.