Hoppa till huvudinnehåll

Forna tiders glans väcks till liv i hennes händer

Jag jobbar sju dagar per vecka, sover varje natt och vilar i graven.

― Restaureringsmästare Airi Kallio

Te och gamla vackra trähus. Det är två saker som Borgåbon Airi Kallio gillar, rentav älskar.

Hon har restaurerat tre hus i Borgå samt restaurang Kapellet i Lovisa. Nu håller hon på med att återbörda den nergångna restaurang Kaisaniemi i Helsingfors till sin forna glans.

Tillsammans med sönerna Leo-Matti och Otto-Ville Kallio driver hon dessutom ett tehus i Borgå, i en av byggnaderna hon renoverat.

Jag har aldrig druckit en kopp kaffe. Nu har jag lärt mina söner att också dricka te.

Kapellet fungerar som beställningsrestaurang, och i sommar öppnar familjen ett kafé på Söderkulla gård i Sibbo.

Det är mer livsstil än business.

Att restaurera historiska trähus är Airis passion. Hon kallar sig hellre restaureringsmästare än kaféägare eller krögare, trots att hon verkat inom branschen och drivit kafé i snart 40 år.

Jag är inte krögare, det har kommit via att jag velat öppna upp husen för människor och för att få någon slags inkomst.

Vi träffar Kallio vid Kapellet i Lovisa samtidigt som hon är där för att ta emot ett diplom av föreningen Länsi-Kymen kulttuuritie.

En orsak till att Kallio hinner med så mycket är att hon gärna försöker optimera sin tidsanvändning och fixa allt som går samtidigt då hon ändå är på ett ställe.

Diplomet då? Det får Kallio för att föreningen valt Kapellet till årets specialsevärdhet på sin kulturrutt.

Då Airi Kallio tog över Kapellet 2008 var det ett ödehus. Efter fem år, stora pengar och en hel del arbete kunde byggnaden igen öppnas för gäster 2013.

Du måste veta vad du vill ha och vilken epok du återskapar.

Jag har alltid en klar vision om vad som ska göras och hur huset ska inredas.

Kapellet upplevde sin guldålder i slutet av 1800-talet då Lovisa var en populär badort.

Arkivbilderna finns i Museiverkets historiska bildsamling.

Det är också den perioden Kapellet nu återvänt till, åtminstone utseendemässigt.

Namnet hänvisar inte till kyrkliga ting, utan till ett äldre ord för musikkår eller orkester.

Bland annat den unge kompositören och violinisten Jean Sibelius festade och uppträdde i Kapellet då han var i Lovisa hos sin farmor.

Det var nämligen här som de välborna badgästerna spenderade sina kvällar med mat, dryck, musik och dans efter att ha varit på spa hela dagen.

Något spaliv har inte Kallio tid med. Det finns alltid något som ska fixas, skötas eller ordnas.

Det bästa med att restaurera ett hus är slutresultatet och att se vad man kan göra med sina egna händer.

Intresset för historiska hus kommer från ett tidigare liv.

En epok Airi gillar särskilt mycket är tsartiden och den autonoma tiden. Det syns till exempel i Waldemars salong som pryds av porträtt på ryska tsarer och aristokrater.

Jag har alltid undrat varför man talar svenska så häftigt här i östra Nyland, varför talar vi inte ryska? Om man tänker att Lovisa och Svartholm var svenska rikets allra östligaste del.

Airi Kallios kärlek till historiska hus började egentligen med ett intresse för möblemang och interiörer.

Det märks i att alla detaljer är genomtänkta för att passa in. Vackra föremål från rätt tidsperiod pryder väggarna.

Airi är också noga med att dokumentera arbetet. Här syns en liten bit av den ursprungliga väggfärgen i den blå salongen. Varje rum är olika.

Man måste vara kompromisslös mot sig själv.

Det är inte bara en dans på rosor när man renoverar ett gammalt hus, eller när man köper ett. Ingen vet vad det innehåller.

Airi och hennes söner gör förstås inte allt själv utan anställer också yrkesfolk.

Nuförtiden är det svårt att hitta personer som kan skära trä till sådana mönster som behövs. Man måste ha tur.

Just nu jobbar Airi med att rusta upp restaurang Kaisaniemi i Helsingfors. Det är ritningar och planer som ska göras upp, tjänstemän som ska kontaktas och husets trädgård som ska skötas.

Restaurangen grundades av Catharina "Kaisa" Wahllund 1827 och var populär särskilt bland studerande vid Helsingfors universitet. Under många tiotals år var det tradition att fira vappen här. Liksom i Lovisa fanns Sibelius med bland besökarna.

Nu har huset stått tomt i några år. En hel del jobb återstår innan det igen ser ut som när Sibelius besökte stället senast.

Jag har redan en vision.