Hoppa till huvudinnehåll

Sport

NHL-kolumnen: Aleksander Barkovs monsterinsatser riskerar att rinna ut i sanden – ett bortdömt mål, oflyt och coachens bristande omdöme gav kliniska Tampa ett övertag som mästarna inte sumpar

Aleksander Barkov i Floridas tröja.
Bildtext Aleksander Barkov bär ett tungt lass i Florida.

Floridas lagkapten Aleksander Barkov drog ett närmast omänskligt lass i Panthers–Lightning-seriens två första matcher i "Katternas" hemmahall. Det hade krävts minst en seger för att kunna slå ut de regerande mästarna. Kliniska Tampa utnyttjade ändå domarnas tabbar, Floridas oflyt och coach Joel Quennevilles enögdhet. Panthers kanonsäsong går mot ett trist slut.

I Yle Sportens NHL-podd tar redaktionens NHL-nördar Mattias Simonsen och Anders Nordenswan tempen på världens bästa ishockeyliga och bjuder på drivet snack om de finländska spelarna. Ett nytt avsnitt publiceras varje tisdag fram till att säsongen är slut på Yle Arenan.

I skrivande stund är den tredje matchen i slutspelsserien mellan Florida och Tampa ännu inte spelad. Du som läser det här vet hur det gick i "Bolts" första hemmamatch. Oberoende om Florida reducerade eller om mästarna ökade på till 3–0 är serien i praktiken redan avgjord.

Panthers kommer nämligen inte att lyckas vinna fyra matcher före Lightning fått fyra rätt. För att det skulle vara möjligt borde Aleksander Barkovs gäng ha vunnit minst den ena av de två inledande hemmamatcherna.

En grymt fin grundserie som Panthers avslutade med att slå Lightning två gånger i sträck gav laget trumfen att få inleda slutspelet hemma – framför en minst sagt entusiastisk hemmapublik. Efter månader av tomma hallar fanns den "sjätte utespelaren" nu där för att ge Florida övertaget.

Trycket var enormt och Panthers-spelarna närmast flög omkring på isen när matchserien kom igång. Det blev tydligt direkt från första tekning hur det här laget hungrar efter framgång. Och efter att skicka lokalkonkurrenten på sommarbete. Helst med en klockren knockout-seger.

När röken lade sig efter de två adrenalindränkta hemmamatcherna så var det ändå Panthers som var nästan uträknade: 0–2 betyder att Florida måste vinna fyra av de följande fem matcherna.

Glöm det. Laget som tagit en 2–0 ledning har genom tiderna vunnit 87 procent av slutspelsserierna. Och Tampa har aldrig förlorat en serie där laget vunnit de två första matcherna.

Två domartabbar var Tampas första stolpe in

Lightning var lika laddade som Panthers, men kanaliserade sin hunger genom att spela grymt hårt, vänta på att motståndarna som var gröna i playoffsammanhang skulle göra misstag – och på att de där ögonblicken med flyt infinner sig. Av någon orsak gör de alltid det för den som har tålamod.

Och visst belönades de regerande mästarna – på mer än ett sätt.

Allt började ändå riktigt bra för Florida som i sitt första powerplay gjorde mål och hallen exploderade. Då stod domarna ändå för ett misstag som kanske visar sig vara svårt att rätta till. Målet underkändes för distraherande av målvakten. Det var ett felaktigt domslut – men sådant händer.

Florida-spelarna gjorde novismisstaget att inte direkt släppa det bortdömda målet och mer behövde inte Tampa. Genast när spelet återupptogs slog "Bolts" till som blixten och sköt pucken bakom Sergej Bobrovskij efter ett snyggt anfall med en man mindre på isen.

Sergej Bobrovskij vaktar Floridas mål.
Bildtext Sergej Bobrovskij inledde i målet i match ett, Chris Driedger i match två och tre.

Andra stolpe in för Tampa var när Ryan McDonagh tacklade Anthony Duclair riktigt fult i ryggen. Det borde ha gett minst 2+2, antagligen 5, men det blev bara 2 minuter. Då började känslorna svalla och Tampa är ligans bästa lag på att spela "kylig grishockey" när det hettar till.

Visserligen gjorde Florida mål i powerplay under McDonaghs utvisning, men ställningen borde ha varit 2–0 och inte 1–1. Panthers, som inte vunnit en slutspelsserie sedan 1996, hade behövt – och framförallt förtjänat – det tidiga greppet om matchen.

Så blev det inte och istället förvaltade mästarna under den resterande delen av matchen sina chanser – och Panthers-spelarnas överhettade nerver. Firma Nikita Kutjerov – Brayden Point stod för tre mål i powerplay och ett avgörande hugg när Florida-spelarna redan väntade på förlängning.

1–0 till mästarna som visade vad rutin av att vinna viktiga matcher är i praktiken.

Nutivaaras oflyt – Tampas andra stolpe in

I Panthers-lägret var såklart revanschlusten grym när den andra matchen startade. Spelarna och coach Joel Quenneville berättade för media efter den första matchen om hur man väl kunde ha vunnit den första drabbningen och antagligen borde ha gjort det. Så brukar lag som aldrig vunnit något resonera.

Följaktligen var det igen ett superladdat hemmalag som rusade ut på isen i andra matchen. Den här gången behövde Tampa ändå inte hjälp av domarna för att nästan direkt ta ett viktigt steg mot andra raka segern.

Tyvärr var det Markus Nutivaara som gav Lightning chansen att slå till efter knappa fem minuter av period ett. Nutivaara, som i övrigt spelat fint, tappade balansen på anfallsblå när han skulle ta emot en passning. Schabblandet startade Tampas anfall som Steven Stamkos iskallt avslutade.

Markus Nutivaara spelar ishockey.
Bildtext Markus Nutivaara gör sin första säsong i Florida.

Mer än 55 minuter fanns kvar på klockan när Lightning gjorde sitt tidiga ledningsmål. Panthers har ändå ingen erfarenhet av att vinna matcher när det verkligen gäller. Igen blev det uppenbart. Viljan att snabbt nolla läget och sudda ut misstaget tog över och den garvade kylan fattades.

Tampa tog i sin tur vara på den lilla gåvan som Nutivaara bjöd på. Efter det koncentrerade man sig på att fullfölja varje situation, kontrollera rinkens mittfil och medvetet vänta ut Florida – som var tvunget att ta initiativet. Självsäkerheten var så uppenbar att den retade gallfeber på Panthers.

2–0 till Tampa efter 3–1-segern i en match som väckte frågor gällande Florida-tränaren Joel Quenneville. "Coach Q" har som bekant vunnit tre Stanley Cup-titlar med Chicago och är grymt respekterad. Speciellt skicklig anses han vara som slutspelsräv – en mästare på att hitta fördelar.

Har tiden kört förbi Joel Quenneville?

Med tanke på Quennevilles rykte beträffande fingertoppskänsla i slutspel kändes hans beslut inför den livsviktiga andra matchen svåra att begripa sig på. Första underligheten var att byta målvakt. Florida förlorade inte första matchen på grund av Bobrovskij – varför trycka på panikknappen?

Det var som att säga till laget: "Sorry killar, jag valde fel, nu startar vi om". Dåliga vibbar.

Ännu svårare var det att förstå hur Quenneville hanterade avstängningen av centern Sam Bennett (farlig tackling på Blake Coleman). Istället för att göra det självklara och plocka in det säkra valet Juho Lammikko valde coachen att spela med bara elva anfallare.

I en duell som garanterat belastar varje spelare till bristningsgränsen beslöt Quenneville att ta sig an de regerande mästarna med elva anfallare och bara tre centrar. Nu blev Aleksander Barkov totalt överbelastad. En center ska inte logga 26.28 utan förlängning.

Det blev ett underligt mixtrande med tredje och fjärde kedjans sammansättning och Barkov fick inte koncentrera sina krafter på att leda anfallsspelet. En grym missbedömning av "Q".

Joel Quenneville (till höger) tränar Florida.
Bildtext Joel Quenneville (till höger) gör sin andra säsong som tränare i Florida.

Och inte heller gällande backarna lyckades Quenneville resonera rätt. Paren förändrades hela tiden efter det inledande baklängesmålet – det mycket väl fungerande paret Nutivaara–Brandon Montour fick exempelvis inte spela många byten tillsammans. Istället var det ständig karusell.

Mixtrandet, som fortsatte igenom hela matchen, fick närmast till stånd att den ytterst viktiga rollfördelningen och backparens automatiserade samspel, som är så viktigt i playoff, inte gick att se.

Som pricken över i:et fick backsextettens svagaste länk, Keith Yandle, en på tok för stor roll. 34-åringen med en offensiv uppsida har verkligen sett sina bästa dagar och är en enorm riskfaktor defensivt. Tampa punkterade matchen när Yandle gjorde ett grovt felbeslut. Det kunde man ha förutspått.

Antagligen är det inte Quenneville som skickar ut backarna på isen, men visst har chefstränaren ansvaret för att reagera när det spelas rysk backroulett i nästan 60 minuter.

Ofattbart dåligt arbete av Quenneville. I säsongens viktigaste ögonblick: målvaktsvalet, backparen, kedjorna – allt gick åt pipan.

Kapten Barkov gör allt som står i hans makt

Samtidigt som Tampa var det smartare och kyligare laget i det två första matcherna var Floridas kapten Aleksander Barkov rinkens bästa utespelare. Det här är inte en åsikt, utan fakta.

I de två första matcherna var Barkov på isen i sammanlagt 47 minuter och 55 sekunder. Otroliga tio minuter mer än istidstvåan i Panthers, Jonathan Huberdeau. Av Floridas sammanlagt fem mål var Barkov (1+2) involverad i tre – och skulle ha fått en assist till det underkända målet i match ett.

Mest imponerande är ändå statistiken över hur Panthers dominerat med Barkov i rinken. Målförväntningsprocenten med "Sasha" på isen i de två första matcherna känns ofattbar: Florida 67,2 procent, Tampa 32,8 procent. Och ser man till farliga målchanser så är statistiken lika förkrossande: 16–5.

Det enda Barkov kunde göra ännu lite bättre är avsluten. Ett par mål till hade det kunnat bli i de inledande hemmamatcherna. Men när coachen inte tycks sätta gränser för hur mycket lagets dyrgrip belastas är det inte att undra på om sista skärpan fattas i de avgörande ögonblicken.

Hoppas att kritiken efter serien har rätt måltavla.

Tack för att du läste.

Källor: naturalstattrick.com, hockey-reference.com, nhl.com