Brorsan, bra fotboll och bastu vägde tyngre än Tottenhams stjärnor då Fredrik Jensen fattade det stora beslutet
Aston Villa, Tottenham, Twente. När grundskolan led mot sitt slut fick Fredrik Jensen i uppdrag att lista plus och minus med de olika alternativen som stod till buds. Tottenham hade redan klätt honom i klubbdress från topp till tå, men brorsan Richard hade åkt iväg till Nederländerna och saknaden var stor. Beslutet var sist och slutligen väldigt enkelt.
Papper och penna, en enkel tabell med plus och minus för de olika alternativen. Fem minuter på rummet och beslutet var fattat.
– Plus för Twente var att där spelas bra fotboll, brorsan finns där och så finns det en bastu och saken var klar, berättar Henrik Jensen med ett skratt. Inte diskuterade vi det sen mera.
Nederländska Twente hade redan i ett tidigt skede fått upp ögonen för de duktiga fotbollsspelande bröderna från Hammars i Borgå. Storebror Richard hade redan åkt i väg och nu var det lillebrors tur att haka på.
Se Fredrik Jensen i serien Fotbollshjältarna, där han berättar om sin väg till EM:
– Det låter kanske absurt att man fattar beslut så där, säger mamma Maria Jensen. Men jag håller fast vid att han måste fatta beslutet själv, trots att han var ung.
– Med facit på hand så det har ju gått bra för honom. Det var det som han kände och det har varit rätt och det har fört honom dit han är nu, konstaterar pappa Henrik. Jag tror att han själv är nöjd.
Och visst är han det. Inför stundande EM är han äntligen skadefri och den 23-åriga mittfältaren har gjort sig hemmastadd i Bundesligalaget Augsburg.
Vad har fotbollen gett dig?
– Allt, svarar han och tar sats.
– Den har gett mig ett jobb, den har gett mig vänner för livet och den har gett mig något att brinna för. Jag har sett 90 procent av Europa tack vare fotbollen. Jag har varit till länder jag säkert aldrig skulle ha åkt till utan fotbollen och lärt mig nya språk. Den har gett mig chansen att gå utanför min comfort zone.
– Fotbollen har gett mig svåra tider och gett mig dåliga tider men också gett mig de bästa tiderna i mitt liv.
Kullerbyttor bakom bytesbänken och seger i Helsinki Cup
Sorglös livsnjutare. Så beskriver juniortränaren Johan Lönnqvist Fredrik, eller "Pikku", som han kallas hemma i Finland.
Social, glad och god, rödkindad grabb som alltid gjorde och talade först och tänkte sedan, säger föräldrarna. I det idylliska trähusområdet i Hammars fanns det många barn, så det var alltid lek eller spel på gång. Antingen hemma eller hos någon kompis.
Att det blev fotboll föll sig naturligt.
– Det var något han föddes till. Där han fanns så fanns en boll och där det fanns en boll så fanns han. Samtidigt som han lärde sig gå så dribblade han redan, berättar Maria Jensen.
– Nu kunde han ta en kratta och slå till bollen också, fyller pappa Henrik i.
De första egentliga fotbollsträningarna var på fotbollsplanen i Tolkis där FC Futuras 96:or hade en tur dit man fick gå och spela. Efter det hängde han med på träningarna med storebror Richard.
– Intresset för fotboll har alltid funnits där, så nog skulle jag säkert ha börjat spela utan "Ricke" också, men det har varit roligare när vi båda har haft samma intresse.
FC Futuras 96:or var ett framgångsrikt lag. Förutom bröderna Jensen spelade också en annan lovande Borgåtalang, Fredrik Lassas i laget. I Helsinki Cup 2007 skrällde Futura i elvaåringarnas final och besegrade storfavoriten HJK med 4–1. Lagkaptenen Lassas gjorde två mål, Richard och Fredrik stod för varsin fullträff.
Futuras framgångar noterades också i Sportrutan:
Ännu i det här skedet var fotbollen en sorglös lek för Fredrik Jensen. Juniortränaren Johan Lönnqvist berättar om hur Fredrik tidigare i samma turnering slog kullerbyttor i gräset bakom avbytarbänken när det blev hans tur att springa in på plan.
– Han putsade av sig gräset och så tog det kanske 15 sekunder och så var han vid målsituation och bollen i mål, säger Lönnqvist med ett skratt.
Låter det bekant?
I Nations League-matchen mot Irland hösten 2020 byttes Fredrik Jensen in i andra halvlek. Matchuret visade 62:40 när bollen sattes i spel efter bytet, och tolv sekunder senare styrde Jensen in 1–0. Den här gången ingick inga kullerbyttor.
Efter succén med Futura i Helsinki Cup flyttade Borgåtrion till Esbolaget FC Honka. Samtidigt betydde det också att de övriga hobbyerna handboll och innebandy fick kliva åt sidan och satsningen på fotboll blev snäppet mer allvarlig.
Honkatränarna Kalle Lehtinen och Juha Moilanen hade en filosofi om att unga finländska lag behöver få mäta sig mot lag ute i Europa. Och det kom att bli flera turneringar utomlands, i Tyskland, Italien och Nederländerna. Det blev en ögonöppnare för spelarna som var vana vid att vinna med klara siffror.
Om vi inte skulle ha farit till Honka skulle jag säkert aldrig ha flyttat till Twente
Fredrik Jensen
– Vi hade ett helt otroligt lag med Honka, berättar Fredrik Jensen. Men utomlands såg vi att andra lag var lika bra som vi, eller till och med bättre. Vi såg också hur mycket skickligare och snabbare andra spelare var.
– Det blev en liten chock att gå från att vinna varje match 6–0 till att spela 0–1 eller 1–1 och få kämpa för varje boll.
Målet för turneringarna i Europa var också klart. Laget var där för att vinna, inte bara för att ha roligt.
– Tack vare de turneringarna såg Twente mig och min bror. Om vi inte skulle ha farit till Honka skulle jag säkert aldrig ha flyttat till Twente.
Alla ville ha honom och plötsligt orkade han inte mer
Det var efter en turnering i Nederländerna där Honka tog silver, som den första kontakten från Twente kom. Till en början handlade intresset om den ett år äldre storebrodern Richard. Twente var också intresserade av Fredrik, men ansåg att han ännu var för ung och ville vänta.
Men det fanns också andra som hade fått upp ögonen för den yngre Borgåsonen. Efter sommaren 2012 åkte Fredrik Jensen första gången till Aston Villa, där han trivdes utmärkt. Resorna kom att bli många, mellan augusti och december var han 6–7 gånger i England. I december kom en inbjudan till Tottenham, men Fredrik ville inte åka.
– Han sa själv att nu är han helt slut och inte orkar resa mer, berättar pappa Henrik.
Resan till Tottenham blev av i alla fall. På ett villkor. Att han skulle ta det som en semesterresa och inte tänka så mycket mer på det.
Fredrik Jensen gjorde stort intryck, inte minst för att han inte gjorde sig till eller noterade världsstjärnorna. Han var sig själv hela vägen.
– Plötsligt insåg jag att nu börjar här hända något, för de klädde honom i Tottenham-kläder från topp till tå och han fick träna ensam med Scott Parker, berättar Henrik Jensen.
– Efter den veckan tog hela förstalaget emot honom med öppna armar och sa: "Freddie you stay here". Det var nog en känslofylld resa.
Syskonkärleken sattes på prov
Det var efter den resan som Fredrik Jensen var tvungen att fatta det stora beslutet. England eller Twente. Det var också beslutet som förvandlade hobbyn till ett yrke.
– När jag flyttade till Holland visste jag att man kan leva på att vara fotbollsspelare. När man sen blev flyttad till förstalaget och själv började leva i den dagsrytmen och livsstilen, så märkte man att det här är mitt jobb.
Bröderna delade lägenhet och fotbollsvardag i Enschede. När Fredrik tog steget upp i förstalaget, medan Richards karriär stampade på stället, ställdes syskonkärleken på prov.
– Jag hade svårt att genuint vara glad för honom det första halvåret, berättade Richard öppenhjärtigt i Sportmagasinet år 2017.
Bröderna kom över krisen och Fredrik Jensen har flera gånger betonat hur viktig storebror var under tiden i Twente. Att vara borta från familjen gick lättare när man kunde dela vardagen med sin bror.
– Han vet också att han på många sätt har kommit lättare undan, "Ricke" har plogat väg åt honom. Inte kanske direkt på planen, men mentalt att stå ut med allt vad det innebär att bo utomlands och ensam, säger mamma Maria.
– Det var roligt att de fick flera år tillsammans. Sen var det ju bra för dom båda att bli vuxna på varsitt håll.
Bröderna fick spela en Eredivisie-match tillsammans i Twente säsongen 2017-2018. Efter det skildes vägarna åt. Fredrik tecknade på för Bundesligalaget FC Augsburg och Richard för Roda JC.
För föräldrarna har den gemensamma matchen etsat sig in som ett alldeles speciellt minne.
– Sannolikheten att de ännu en gång spelar i samma lag, ja om de inte slutar sin karriär i Futura... man vet ju aldrig. Men det var ganska stort, konstaterar en uppenbart rörd Henrik Jensen.
Har aldrig haft en plan B
Fotbollsspelare.
Det har varit Fredrik Jensens standardsvar på frågan vad han ska bli när han blir stor.
– Om någon studiehandledare har velat ha något annat förslag, så har han vägrat ge något. Någonsin, berättar mamma Maria.
– Det här är det jag alltid har velat göra, säger Fredrik Jensen själv. Jag har aldrig haft någon plan B.
Det senaste året har fört med sig mer fritid än tidigare och föräldrarna berättar att han har börjat avlägga kurser vid Prakticum, på distans. Men någon plan B finns fortfarande inte, det är och har alltid varit fotbollen som är nummer ett.
