Hoppa till huvudinnehåll

Utrikes

Hunden kan skratta, visar ny forskning – och det kan också 64 andra arter

Två hundar leker i skogen.
Bildtext Bildsättningsbild.

Morrar din hund då den leker med människor eller andra hundar? Troligtvis är hundens läten en form av skratt.

Forskarna i amerikanska UCLAs universitet har kommit fram till att vi människor inte alls är den enda arten som skrattar då vi har det roligt. Enligt forskarna kommunicerar till och med 65 djurarter på ett sätt som kan anses motsvara människoskratt.

Antropolog Sarah Winkler fick idén till studien efter att ha noterat att lekande rhesusapor för ett lågt, flämtande läte. Winkler började tillsammans med Greg Bryant, professor i kommunikationsforskning, undersöka tidigare forskningsresultat kring toner och nivåer i djurs läten.

– Vår studie visar att en egenskap som tidigare ansetts tillhöra endast människan egentligen är starkt kopplad också till andra arter. Arter, som människans utvecklingsstig skiljde sig ifrån för tiotals miljoner år sedan, säger Bryant.

Hundar, kor och undulater skrattar

Enligt den färska studien som publicerades i Bioacoustics-tidningen hör bland annat många olika apor, flasknosdelfinen, afrikanska elefanten och svartbjörnen till de skrattkunniga djuren. Men också flera i Finland vanliga djurarter som räven, hermelinen och kon kan förmedla sina känslor via skratt.

Framför allt visade sig skrattandet vara en kommunikationsform för däggdjur.

Studien visar att till exempel hunden med sitt läte vill kommunicera till motparten att det är frågan om lek och att det inte finns orsak till oro. Också katten skrattar, men väldigt tyst.

Fiskar, groddjur och reptiler skrattar inte, och det är oklart ifall de ens leker. Av fågelarterna skrattar fyra, bland dem undulaten.

Djurens skratt annorlunda än människans

Winkler och Bryant var speciellt intresserade att studera ifall djuren läten bestod av enstaka rop, långa eller korta, eller om de hade någon rytmisk formation.

Volymen visade sig vara en betydande faktor i vad som skiljer vårt skratt från djurens.

Exempelvis råttans skratt har så hög frekvens att människoörat inte klarar av att höra det.

Djurens skratt är oftast riktat till en specifik individ, oftast just vid lek. Människoskrattet skiljer sig på så sätt starkt från djurens: vi människor skrattar högljutt för att gruppera oss och känna samhörighet.

Winkler och Bryant tror att ytterligare forskning i djurs signaler och kommunikation kan ge oss viktig information om hur vi människor via evolutionen lärt oss många olika former av skratt, från fnitter till gapskratt, för att kommunicera så många olika känslor.

Artikeln är en omarbetad översättning av Yle Uutisets artikel Tutkimus: Koira osaa nauraa – ja niin osaa lehmäkin, skriven av Anniina Wallius. Översättningen är gjord av Stefanie Lindroos.