Hoppa till huvudinnehåll

Västnyland

För 25 år sedan kom skarven tillbaka till Finland – nu delar den åsikterna: ”När det är mycket av något ses det som illa”, säger ornitolog

En man tittar in i en kikare mot havet.
Bildtext Ornitolog Jörgen Palmgren tittar i sin kikare mot Kalvön i Ekenäs skärgård. På ön häckar mellan 350 och 400 skarvpar.

För över hundra år sedan var alla skarvar utrotade i Östersjön. År 1996 hittade de första skarvarna tillbaka hit. Nu är skarvarna många och de delar åsikterna.

Så småningom började skarvarna söka sig tillbaka till Östersjön.

– Först kom de till Danmark, sedan till baltiska länderna och slutligen till Finland, berättar ornitolog Jörgen Palmgren

Han såg de första häckande skarvarna i Finland år 1996.

– Jag var assistent på en fågelkurs vid Tvärminne zoologiska station och under en tur i skärgården besökte vi också Jussarö. Där hittade vi de första häckande storskarvarna i Finland

– De häckade i en koloni av skräntärnor. Där var då åtta häckande skarvpar, berättar Palmgren.

Nu finns det 23 000 häckande skarvpar i Finland

Under de flesta somrarna efter det har Palmgren medverkat då skarvar räknats i Finland.

I dag finns det ungefär 23 000 häckande par i Finland. Skarven har haft en stigande biologisk kurva som numera stannat upp i Västnyland. Palmgren säger att det skedde för ungefär fem år sedan

– Orsaken till det är att bärkraften inte räcker till. Den ökar så länge det finns mat.

– Häckningsplatser finns här nog hur mycket som helst, säger han.

Ornitolog Jörgen Palmgren: "Saklig debatt är bra, men skarvdebatten går på känslor"
Ornitolog Jörgen Palmgren: "Saklig debatt är bra, men skarvdebatten går på känslor" - Spela upp på Arenan

Skarven äter fisk och är ganska långt en allätare vad fiskarter beträffar. Myten att skarven skulle proppa i sig gäddor eller andra stora fiskar stämmer enligt Palmgren inte.

– Först när vi mätte och räknade fiskarna på häckningsskäret var det mest stenlake, mört, strömming och väldigt få abborrar. Numera äter skarven mera abborre och gös också.

Skarvarna väcker känslor

Skarven väcker känslor både för och emot. Diskussionen med skarvarna i huvudrollen går het på sociala medier.

På frågan vad man kunde eller borde göra åt skarvens framfart i skärgården, svarar Palmgren lakoniskt:

– Det bästa skulle vara att inte göra någonting.

– Varje gång man gör någonting så leder det till någonting annat. Om man till exempel här, säger han och visar mot Kalvön, skulle fälla skogen på holmen skulle det inte vara särskilt fint det heller.

En man står bredvid en kikare.
Bildtext Jörgen Palmgren med sin tubkikare vid badstranden i Leksvall.

Om skarvens häckningsmöjligheter skulle förstöras på Kalvön, skulle det bildas en större koloni någon annanstans i stället.

– Det ökar på antalet varje gång, säger Jörgen Palmgren.

Vissa ovänner till skarvarna kan ta till drastiska åtgärder säger Palmgren och berättar om tusen ägg som försvann en vår vid Jussarö.

– Ingen vet säkert vem som gjorde det, men det är klart att det var människor som låg bakom det.

Att förstöra ägg i boet är en väldigt tuff åtgärd.

– Det är det, när orsakerna till varför man skulle göra det är diffusa. Man vet att skarvarna äter fisk, men det finns inte belägg för att det skulle påverka fiskbeståndet, säger Palmgren.

Debatten går på känslor

Han säger att det förstås är bra att saker diskuteras, särskilt om en debatt hålls saklig.

– Dessvärre går skarvdebatten på känslor.

– Många blir störda av doften som kommer från skarvarna, andra tycker det inte är bra att växtligheten lider där skarvarna är.

Palmgren påminner om att det under de 25 år som skarven funnits i vår skärgård endast är 15 hektar skog som dött.

– Det är ganska lite om man jämför med kalhyggen varje år, säger han.

Mellan 350 och 400 par på Kalvön

Svenska Yles skarvvideo visar en stor skarvkoloni som häckar vid Kalvön i Ekenäs skärgård. Mellan 350 och 400 par häckar där som bäst.

Palmgren berättar att storskarven är en så kallad primitiv fågel som funnits till väldigt länge. Den kolsvarta skarven väger mellan 2,5–4 kilo och är ganska skygg. Den lägger tre till fem ganska små ägg.

Skarv med unge i bo, Vasa skärgård
Bildtext Skarven är kolsvart till färgen och kan väga upp till fyra kilo.

De lägger äggen i slutet av april eller i början av maj och ruvar i fyra veckor. När ungarna är 50 dygn är de flygfärdiga.

– I augusti flyttar fåglarna till Mellaneuropa och Medelhavet.

En ganska ståtlig fågel

Han säger att skarven har kommit hit till oss frivilligt och för egen kraft.

– Jag tycker att de fåglar som gör det, ska ha möjligheter att fortplanta sig och finnas till. Människa ska inte fingra på allt. Skarvarna hör till naturen.

Palmgren säger att människans inställning till någonting som det finns mycket av är knepigt.

– Finns det mycket av någonting är det genast illa. Fåglar som häckar i stora kolonier ses ofta som väldigt negativa.

– Jag tycker storskarven är en ganska ståtlig fågel, säger Jörgen Palmgren.