Hoppa till huvudinnehåll

Sport

Lejonanalysen: När har fem mål mot Norge senast suttit så här bra? Lejonen fick sin efterlängtade islossning

Uppdaterad 26.05.2021 08:59.
Finland firar mål.
Bildtext Fjärdekedjan blev förstakedja, men som tur är steg andra fram också.

Vi skulle ha nöjt oss med 1–0, konstaterade Petri Kontiola och det finns väl inte en endaste finländare som inte skriver under det påståendet. Men med tanke på hur anfallsspelet sett ut så här långt var kvällens målkavalkad precis det som Lejonen behövde.

Helhetsintrycket: Långt från perfekt, men vem bryr sig?

Nu ska vi fokusera på det väsentliga: Finland tog tre poäng och lyckades stå för den helhetsmässigt i särklass bästa offensiva insatsen i VM så här långt.

Det finns säkert någon som genast lyfter ett finger och påpekar att det ju trots allt var ett rätt svagt Norge som stod för motståndet, men det spelar ingen roll. Gruppspelsmatcherna mot svagare motstånd är viktiga för medaljkandidater som Finland.

Det är en chans att fila på anfallsspelet, testa nya kedjekombinationer – och det var precis det som Jukka Jalonens mannar gjorde på tisdagskvällen.

Två helt nya kedjor, mål av samtliga fyra och nu kan finländarna sova gott i natt.

Avgörandet: Kyligheten

Det kunde ha slutat i katastrof. Norge ledde efter 90 sekunder och kunde ha fått Lejonen att stånga huvudet i väggen på samma sätt som mot Kazakstan.

Men Lejonen lät inte baklängesmålet få dem att tappa humöret. Helt som Jukka Jalonen konstaterade efter matchen hittade de snabbt konceptet igen och körde på som vanligt.

Och så visade framför allt Anton Lundell, Kim Nousiainen och Jere Innala prov på sin kylighet med avsluten. Kliniska skott – precis det som läkaren ordinerade.

Inte ens en reducering i början av tredje ledde till panik. Vilket det inte heller ska göra.

Underhållningsvärdet: 7/10

Trots att det på tavlan var jämnt en lång tid under matchen kändes det faktiskt som att Lejonen kommer att greja det här. För första gången den här turneringen.

Jo, jag vet, det var Norge som stod för motståndet, men att kunna känna av en sån självförtroende i laget är faktiskt ett tecken på att saker och ting börjar falla på sin plats.

Men det innebär ju också att det inte blir riktigt lika spännande att följa med matchen. Därav den intetsägande sjuan.

Snackisen: Domarlinjen

Om man kan slå fast något redan i det här skedet av turneringen så är det att domarlinjen är mer än tillåtande. Domarna ser mellan fingrarna då det inte handlar om uppenbart fuffens, vilket man kan vara av många olika åsikter om.

Men åtminstone är linjen konsekvent och jämnlik. Matchens enda utvisning kom på en solklar hög klubba – och Finland tog vara på läget.

Utropstecknet: Bredden

Kedjan med Hannes Björninen, Marko Anttila och Saku Mäenalanen blev inför matchen mot Norge utnämnda till Finlands etta. Vilket är helt berättigat, med tanke på att den tidigare fjärdelinan varit Lejonens i särklass bästa den här turneringen.

Efter matchen mot Norge är det inte riktigt så längre. Samtliga kedjor lyckades med målskyttet. Till och med den första power play-femman.

Det kan vara ytterst viktigt med tanke på kommande matcher, konstaterade Petri Kontiola som passade fram Jere Innalas 4–2-mål. Och det är lätt att skriva under.

Viktiga matcher kan mer än väl avgöras i numerärt överläge. Och med tanke på den tillåtande domarlinjen lär det inte bli värst mycket av den varan. Så det kan vara direkt avgörande att kunna utnyttja de få tillfällen man får.

Frågetecknet: Fortsätter Jalonen med de här kombinationerna?

Med facit på hand var det helt rätt att vaska om i kedjorna. Framför allt valet att låta Anton Lundell spela center igen och dessutom tillsammans med Arttu Ruotsalainen.

Duon är antagligen Finlands spelskickligaste i den här turneringen och det bådar gott att de hittade varandra så pass bra på isen.

Men efter matchen vägrade Jalonen lova att de får spela tillsammans i fortsättningen. Att Lundell klarade av att spela som center mot Norge säger inget om hur han klarar sig där mot tuffare motstånd, påpekade lotsen.

Det återstår att se hur Jalonen resonerar till exempel mot Tyskland och Kanada.

Lejonkungarna:

Tre stjärnor: Iiro Pakarinen

Matchens doldishjälte. Stod för kvitteringen i slutet av den första perioden och har faktiskt varit en av ytterst få finländska spelare som på regelbunden basis lyckats parkera sig framför motståndarkassen också i de tidigare matcherna.

Mot Norge gjorde han sig ledig flera gånger i farliga lägen och kunde ha stått för ännu fler baljor.

Två stjärnor: Anton Lundell

Man kommer helt enkelt inte ifrån hur viktigt 2–1-målet var för Finland. Och att det dessutom var så pass kliniskt betydde alldeles garanterat mycket för självförtroendet.

En stjärna: Jere Innala

Man kan säga samma sak om Innalas one-timer i numerärt överläge. Viktigt både för Innala själv och för laget.

Fortsättningen: En till storseger på kommande?

Högmod kommer före fall, men Italien kan knappast kunna bjuda upp till dans. Efter islossningen mot Norge talar mycket för att Lejonen slår Italien lätt också.