Den åtalade för Viking Sally-fallet blev upphetsad då åklagaren tog upp en intervju med detaljerade uppgifter om hur mordet skedde

På tisdagen fortsatte Viking Sally-mordrättegången i Åbo med att tingsrätten hörde den åtalade och vittnen. Det var ingen överraskning att ingen kom ihåg natten för nästan 34 år sedan särskilt väl. På eftermiddagen blev det däremot en spänd stämning då åklagaren frågade den åtalade om hans graverande uttalanden i en tidskrift.

Den åtalade är en dansk man, som nu är i 50-årsåldern. Under mordnatten den 28 juli 1987 befann han sig på båten tillsammans med andra danska scouter på väg till ett scoutläger för mormoner i Sagu.

På förmiddagen upprepade den åtalade sin berättelse om att han försökt hjälpa det unga tyska paret med livshotande skador som tre svenska scoutpojkar hittat på Viking Sallys helikopterdäck tidigt på morgonen.

I attacken dog den 20-åriga tysken Klaus Schelkle, medan hans dåvarande flickvän Bettina Taxis skadades allvarligt och senare vaknade ur en lång koma.

Åklagarna frågade den åtalade hur han hade rört sig på fartyget under natten. Tingsrätten hörde också en av de svenska scouterna som hittade det tyska paret.

Distriktsåklagare Kristian Lehtola frågade bland annat i vilket skede den svenska scouten först hade sett den danska mannen. Enligt vittnet såg man dansken kort efter att de hittat det misshandlade paret. Han mindes däremot inte varifrån dansken kommit till platsen.

Den åtalade har i förundersökningen gett flera versioner av händelseförloppet, och i en del av dem har han erkänt brottet. Han skulle med nöd och näppe ha hunnit kasta mordvapnet över bord just innan de svenska scouterna kom till platsen, och slumpen gjorde att han i offentligheten sågs som en hjälte och inte som en mördare.

De här erkännandena får ändå inte användas som bevis i ärendet, då den åtalade inte hade med sig något rättsbiträde eller försvarsadvokat vid förhören år 2016. Eftersom det är fråga om ett så allvarligt åtal ansåg Egentliga Finlands tingsrätt att det inte räckte med att den åtalade i början av ett förhör blev informerad om att han kunde använda sig av ett rättsbiträde, utan han borde ha haft ett biträde eller en försvarsadvokat med sig.

Det svenska vittnet sade nu i tingsrätten att han inte märkt något blod på danskens kläder då han först såg denne. Det här var ett återkommande tema då åklagaren frågade ut den åtalade och vittnen om nattens händelser.

Om den åtalade är den som begick brotten borde hans kläder har varit mycket blodiga. Försvaret hänvisar till att ingen såg dansken med blodiga kläder förrän han började hjälpa det tyska paret.

Åklagarna försöker å andra sidan med sina frågor utreda hur ljust och hur upplyst platsen var, och om den åtalades scoutskjorta hade en sådan färg att det är naturligt att vittnen inte såg blod på hans skjorta på natten.

Enligt det svenska vittnet kunde han i mörkret inte se särskilt mycket blod på brottsplatsen, fastän där egentligen fanns mycket blod.

Efter att de svenska scouterna hörts återgick åklagarna till att höra den åtalade. Då hettade det till.

Den åtalade berättade att han är mördare

Åklagaren frågade den åtalade, om han för någon berättat att han mördat någon och varför han sagt så.

Den åtalade svarade först ja, men verkade sedan förbryllad.

Han viftade med fingret och frågade om han fick byta några ord med sina försvarsadvokater. Det gick rättens ordförande Annika Nygård med på, så den åtalade samtalade några minuter utanför rättssalen med sina advokater Martina Kronström och Henrik Hasseris Olesen.

Då trion återvände till salen berättade Kronström att hennes klient delvis kunde svara offentligt på frågan, men att han ville berätta slutet enbart bakom stängda dörrar. På grund av orsaker som har att göra med den åtalades hälsotillstånd gick domstolen med på detta.

I den offentliga delen vidhöll den åtalade vad han sagt i förundersökningen. Enligt honom var avsikten med dessa historier att se om han kunde lita på den andra. Det han berättat har inte varit sant.

Efter det här frågade specialiståklagare Heidi Röblom om mannens uttalanden i förundersökningen 1987. Den åtalade avbröt ofta tolken och verkade otålig.

Till slut verkade han bli irriterad då åklagaren frågade honom om en artikel i tidskriften Seura, som kommit ut den 7 augusti 1987. Tidskriften hade intervjuat den åtalade på scoutlägret i Sagu.

I artikeln finns ett citat av den åtalade:

"Ansiktena var inte slagna eller sparkade, och den som misshandlade hade enligt min uppfattning inte heller använt kniv. Deras ansikten var så mosade, som om de hade blivit slagna med något som liknar en hammare. Det syntes inga skador på deras kroppar. Av flickan hade det dessutom skurits av ett finger."

Den åtalade gav då som vittne motstridiga förklaringar till polisen och till pressen. Nu bygger mordåtalet på att det var den danska mannen som misshandlade det tyska paret med en slagghammare.

På tisdagen försökte åklagaren fråga den åtalade om artikeln, men han avbröt henne upphetsat. Den åtalade avbröt både åklagaren och tolken tills ordförande Nygård bad alla att vara tysta.

Nygård poängterade att i rättegången ska åklagaren först ställa en fråga, sedan tolkar tolken och efter det svarar den åtalade.

Efter det upprepade åklagaren sin fråga: har den åtalade sagt så här till redaktören?

Den åtalade var fortfarande upphetsad, men han svarade att det som står i artikeln inte stämmer.

Om uppgifterna stämmer så hade den danska scouten gjort förvånansvärt noggranna observationer av hur mordet och mordförsöket gått till under den dramatiska natten på Östersjön.

Rättegången fortsätter hela veckan i Åbo.

Artikeln är en översättning av artikeln "Viking Sallyn veriteosta syytetty hermostui syyttäjän kysyessä haastattelusta, joka sisälsi yksityiskohtaista tietoa surman tekotavasta" på Yle, skriven av Tuomas Rimpiläinen. Artikeln är översatt av Linus Hoffman.